Fiktiva böcker

I Will Selfs "Book of Dave" raggar londoncabbien Dave upp (eller blir kanske snarare uppraggad själv) av en av sina kunder vilket resulterar i en graviditet, separation (han är inte riktigt på hennes nivå...), försöksförbud och ett djupt kvinnohat.

I ett tillstånd av förtvivlan och hat med klar psykotisk valör skriver Dave sin bok. Eller etsar den kanske. Det rör sig i alla fall om en metallbok, som står tidens tand och som senare blir den heliga bok den degenererade befolkingen på ön vi känner som England använder som religiöst rättesnöre.

En bok om en fiktiv bok. Väl värd att läsa, även om de kapitel som handlar om den dystopiska framtiden inte är helt lätt att ta sig genom då de vid denna tidpunkt talar en knappt igenkänningar variant av brittiska (det fanns en ordlista i slutet av boken vill jag minnas).

Verkar som att det kanske mest kända exemplet, del 2 av Aristoteles ”Om diktkonsten” från Rosens namn av Eco inte nämnts i tråden ännu? Då passar jag på.

Jag känner frustration över att det i verkligheten inte går att läsa en bok skriven av Kilgore Trout, denne kultförfattare.

En annan twist på samma tema, så här möjligen?:

Att berättelsens karaktärer (i böcker) själva kliver ur textens tvångströja och omvänt börjar beskriva författaren som en gestalt i en uppdaterad version på verklighetsperspektivet.

En skrift i metaformat som slår tillbaka på upphovsmannen själv. Att denne tas ifrån initiativet och blir det skapade alstret istf den skapande.

(Kanske bör tilläggas att jag skrev dessa rader innan jag ens sett din post.)

Kilgore Trout är en science fiction-författare som dyker upp i många av Kurt Vonneguts berättelser och som sägs vara en litterär avbild av den riktige sf-författaren Theodore Sturgeon. Enligt Vonnegut själv är Kilgore Trout hans eget alter ego,
En bok, Venus on the Half-Shell, har också publicerats under pseudonymen Kilgore Trout. Det antogs från början att det var Kurt Vonnegut själv som hade skrivit boken men det kom sedan fram att det var Philip José Farmer som var författaren.

Kan det existera en för allmänheten tillgänglig motsvarighet. Fotfolkets lokala version? Där bläcket knappt hunnit torka på papperet än.
En ”reclaim the ...”-variant.

Det finns en hel del böcker där läsaren förlorar överskådligheten och knappt ser enskilda träden pga djupa snårskogen.
Via fiktiva böcker kan läsaren åtminstone få en inledning uppdelat i TVÅ Träd : det fiktiva vs verkligheten.

Det kan vara intressant huruvida författare lyckas hålla den fiktiva planhalvan som bollplank mot huvudpersonens egen verklighet. Vare sig stilen lutar åt skönlitterärt eller dokumentär/kåserande.
Fiktiva böckers tillkomst varieras utifrån ett hopkok varianter. (Nycklar.)
Ibland kan endast karaktärerna i handlingen vittna om skriftens existens. Men inte självklart dess giltighet. Författaren intar ett pseudoförhållande till informationens riktningar. (”Kvasi-verklig status”, TS.)

Upptakten till böcker (sid. 1-2 / ibland förordet), kan vara en sporrande inspirationskälla. Rätt disponerat som text - kan läsaren ”börja dra efter andan.” Vilket händer.
Vissa berättare (titlar) träffar detta momentum. Stora dörrar som kan slås upp samtidigt.
I bästa fall som en effekt av och bortom det vid första anblicken, rent litterärt skissade.

”The Orange Catholic Bible” ...
(Lite avlägset förstås vid en jämförelse med nedanstående fiktiva skrift. Där lösryckta meningar tycks kaotiskt blandat alltifrån kristet till zoroastrism till zen.
Rena teckentydningen.
Kontexten är dock, att enormt material av dessa ”tusentals anonyma skribenter”, av kyrkobesökare kan gått förlorade.)

: Följande text, härrör alltså från skrivet material från en helt ordinär svensk kyrka. Och vad som gällde för människorna där, och vad som inte gällde människorna.
Om någon i tråden nu var det minsta intresserad av olika slag av spontant nedskrivna meddelanden.

Jag hade tillfälle att studera en sorts: ”allmänhetens fria kyrkoböcker”, inom ett projekt: Sekunda gästböcker eller ”substitut till bikt”. Fritt för privatpersoner att nedteckna allehanda tankar och för reflektion. (Hög frekvens.)
(95 % konformism. 5 % whatever.)
Skrivet på stort allvar, eller i djupt svårmod, eller bara blind tillbedjan med hoppet som ledstjärna.
Över tid ett (enl föruts.) digert material som dagligen borde växa. Men som kasseras av vaktmästare eller resp., i olika församlingar.
Har själv fått 1:a hands upplysning om detta förfarande iaf gällande Göteborgs Domkyrka, tex.

Vilka guldskatter angående Fiktiva skrifter !!
Kyrka ist.f. bibliotek med personliga handskrifter, på olika språk, från Göteborgs invånare eller besökare utifrån.
Dessa helt ordinära blå/röda ”skol”-pärmar i pressad pappersmassa.
Pågått hur lång tid tillbaka i tiden då? Volymer?

(”15 år minns inte riktigt”, - kom svaret på frågan, ställd till en tillmötesgående äldre dam i församlingen. Som oxå påstod att hon satte sitt rosa läppavtryck mitt på ett helt vitt ark, den dag då hennes man dog. Bibeln däremot rörde hon aldrig.
Enbart detta skulle isf rändera ett ca fyrtiotal pärmar. Närmare 30 000 sidor handskrift. Om man begränsar sig till enbart det kvinnan minns tillbaka i tid.

Vore superenkelt att redovisa motsatsen om det tvärtom, inte alls förhöll sig så. (Kasserades.) Mao intakta arkiv.
Pärmarna var offentliga under tiden de plitades i. (Pågår fortf.)
Texter som ibland tycktes ”poppa ur pärmarna” i närvarokänsla. Vardagens metaversioner.
Av vanliga kyrkobesökare.

Fick höra att pärmar fyllda med böner och välsignelser - kasseras efter att pappersarken fyllts till sista sidan (fram- och baksidor) med text.
Säkert anledningen till att kyrkan köpte in förbrukningsmaterial alltså billigast möjligt. (Inbundna läderband bevaras dock.)
Det skulle annars bli för mycket att magasinera, och uppgiftslämnaren nämnde även brandrisken. (Kyrkor på platsen har brunnit till grunden tre ggr i historien.)

Alltså skrifter, ofta nedtecknade tankar gällande anhöriga ... någon som gått före ... stilla böner ... återhållna rop ... känslor fast i limbo .., meddelanden kommunicerande direkt till Herren.

Vad är fiktivt

Venus on the Half-Shell av Farmer är en godkänd space opera i satirisk stil. Inte helt unik men rätt rolig.

Förutom Farmers lån av Trout-namnet (som Vonnegut godkände) så kan bokens stil liknas vid verk som Lundwall, Inga hjältar här, Harry Harrisons Bill, the Galactic Hero mm (Stålråttan etc) och Sheckleys vildare eskapader. Nihilism, inga eviga värden finns, allt är ett gapflabb i tomheten. Kanske kul för stunden.

Den roligaste Trout-texten är i min mening en essä av Vonnegut där han skildrar Trouts föregivna liv och karriär. Med summeringar av Trouts verk (såsom Nigtmare on Wheels, om en planet med levande fordon) blir det hela som en essens av science fiction, ett derivat av "efterkrigstida sf-författares verk".

Dvs det är cirka tio sidor som på metanivån sammanfattar majoriteten av den sf man drabbats av som läsare. Trout blir den symboliske sf-författaren. Han blir arketypisk.

Jag kan inte länka eller nämna titel och år -- för denna fejk-essä -- ty jag läste den i svensk översättning i fanzinet Människans ansikte från 1984, red. Christian Cavallin.

Startade en tråd, hittade ingen.

(Min var iofs tänkt att även handla om författare som skriver om författare som verkligen funnits).

Men flyttar väl hit då istället. Min text var:

Jag läste nyligen Håkan Nessers ”Schack under vulkanen” och författaren Håkan Nesser inleder deckaren med att skriva om den fiktive författaren Franz J Lunde som i sin tur skriver en berättelse om den av honom påhittade författaren John Leander Franzén.

Den sistnämnde är - i likhet med Nesser - en f d lärare som blivit författare på heltid. Och det fanns säkert en hel del självironi i berättelsen.

(En annan grej är när författare skriver om författare som existerat. Jag har märkt att det jämte ren fakta kan vara en hel del fritt fantiserande och antaganden. I romanform är det förstås givet, men även i mer essäistiska berättelser och biografier broderas det ut rätt bra ibland.)