Har en person som begår mord en psykisk störning?

Har en person som begår "mord" eller "överlagt mord" enligt juridisk definition rent generellt någon typ av psykisk störning?

Saknar personen de mentala spärrar som "normala" personer har eller är det frågan om en mindre dysfunktionalitet inom det empatiska området?

Detta har jag faktiskt funderat mycket på. Ibland, i vissa domskäl, får man intrycket att själva faktum (mordet/dråpet) visar att personen inte är normal.
Då behövs ju inga psykutredningar, liksom.

Lutar själv åt den franska (?) uppfattningen, att det är det sluga, uträknade
mordet som kan ses som psykiskt friskt. "Crime passionelle" tar man stor
hänsyn till där, tror jag.

Ifall man ogillar en person väldigt mycket, eller denne person hotar en på något sätt, och man lyckas ta livet av denne person och får det att se ut som en olycka eller naturlig död, då har man gjort en ganska rationell handling och är knappast (per automatik) psykisk störd.

Men begår man samma handling på impuls eller vet att man kommer åka fast och skaka galler i 15 år så kanske ens omdöme och friskhet bör ifrågasättas. Men många mord är mellan folk som känner varandra och det kan ju finnas speciella relationer mellan personerna eller speciella omständigheter som drivit fram handlingen.

Så jag tror alltså inte att en mördare är psykisk sjuk eller psykist störd automatiskt, men chansen är förstås stor att han är det.

Rationell ur ett perspektiv och störd ur ett annat behöver ju inte vara ett motsatsförhållande. Om jag riggar en olycka med motivet att en person skall omkomma anser jag att det är någon typ av spärr eller empatisk impuls som saknas.

Om du nu har en person som du känner att omvärlden skulle må bättre av att slippa så har du per definition ett rationellt skäl att ta livet av denne.
Om du däremot skjuter ett varningsskott genom skallen på en blatte som gör inbrott hos dej så bordet det vara ett fall av "i hastigt mod" eller "självförsvar" eller möjligen "dråp". Rätta mej gärna om jag har fel.

Jag arguementerar inte mot att det kan finnas rationella skäl till att ta någon av daga, men det förändrar ju inte min tes att om man utför handlingen så har man en psykisk störning.

Att man tar någon av daga behöver ingalunda betyda att man har någon psykisk störning. I så fall hade ju tex alla soldater i krig och alla poliser varit psykiskt störda och de är de ju inte.

Det klassificeras inte som mord enligt definitionen i lagboken.

Psykisk störning är väl ändå ingen juridisk definition utan en medicinsk?

Jag syftade alltså på definitionen av brottet som begås, mord alternativt överlagt mord.

Vad är egentligen frågan? Är det den juridiska eller medicinska tolkningen du vill ha?

Det är inte ovanligt att störningar uppkommer hos de som är med i krig dock.

Ah. Klumpigt av mig. Jag tänkte inte på mord specifikt utan på att ta folk av daga i allmänhet. Sorry.