Dvärgen Seinab, chef för samtliga "kammardvärgar" under 5:e dynastin (Egypten), gifte sig med prinsessan Senetyotes. Hans hustru var normallång, den tidens förutsättning för att kunna genomföra en graviditet och de fick två barn. Han blev rik och det antal boskapsdjur han ägde kan räknas i tiotusental.
Om kejsarinnan Katarina I, (1692-1727), gemål till Peter den store, står att "hon får en dvärg från Frankrike men också ett dussin buteljer gott bourgognevin, nio tunnor härlig salt sill från Holland och lax från Kaspiska havet". (22) Hur den franske dvärgen såg på sitt nya liv i Ryssland förtäljer inte historien. Denna dvärg kanske inte bör räknas som framgångsrik?
Rembrandt lär ha varit väldigt kort, dock har jag inte hittat nån uppgift om hur kort/lång han var.
Erik XIV hade en dvärg som hette Herkules, Karin Månsdotter lär ha umgåtts mycket med Herkules.
En berättelse om Anders Luxenburg
Ungefär samtidigt som sagda slott (dvs. Tre Kronor) brann ner, i april 1697, föddes en av de kortaste män som någonsin funnits i vårt land. Han fick namnet Anders, men kom i historien att kallas för Luxenburg och blev ganska tidigt föräldralös. Så småningom hamnade han på Medevi brunn, och kom att bli en omtyckt tjänsteande hos greveparet Mörner. Greven och officeren Karl Gustaf Mörner avancerade till fältmarschalk i Karl den XII:s armé. Så kom det sig att lille Luxenburg tjänstgjorde och blev någon sorts pajas hos kungen, under ett års tid.
Tiderna var bistra när greven och hans lille betjänt kom till Lund 1717. Den sure kungen skulle muntras upp. Därför fick lille Luxenburg vara med i ett skådespel, där han skumpade omkring på en jättestor häst, iklädd en enorm plymförsedd hatt. På väg mot Norge tänkte kungen roa sig genom att tvinga Luxenburg att gifta sig med en puckelryggig kvinna. Anders Luxenburg vägrade och kungen hämnades genom att rida omkull honom.
En dag innan kungen sköts vid Fredrikstens fästning, beordrades Luxenburg, rädd och likblek, att balansera på fästningsvallen, med mat från köket, medan fiendens kulor ven runt honom. Luxenburg klarade sig oskadd, och efter kungens död återgick han till ett ganska drägligt liv på Medevi brunn.
Den svenske konstnären Carl Skånberg, 1850-1883, förnyade landskapsmåleriet. Han beskrevs som en udda personlighet, "den lille dvärgen, rolighetsministern i de svenska konstnärskretsarna i Paris och Rom". Han besökte även Holland, Normandie och Venedig och valde motiv med liv och rörelse. Hans låga perspektiv ses i flera av hans tavlor.
Möjligtvis?
