Konservativt alternativ

Dags för en radikal omläggning av politiken. Dags för konservatism.

Nedan lite allmänna tankar och funderingar om hur ett politiskt alternativ skulle se ut för att omedelbart få min röst.

Med endast reformsocialistiska och socialliberala (med betoning på social) partier i riksdagen behövs det politiska alternativ. För egen del vill jag slå ett slag för den ideologi som står mig närmast: konservatismen. I mitt fall förespråkar jag en sekulär konservatism på rationell grund.

Konservatismen som ideologi är ganska missförstådd och baktalad. De allra flesta vet överhuvudtaget inte vad ideologin egentligen går ut på utan tror att det väsentligen är fråga om en idelogi för godsherrar och knösar som mumlar om gud och konungen. Andra tror att det är fråga om frireligiös amerikansk höger och abortmotstånd. Det är fel.

Den bärande tanken inom konservatismen är att man inte skall ändra på saker och ting i onödan. Om något är gammalt så är det ofta gammalt därför att det fungerat bra, så att säga. Det betyder inte att man aldrig skall ändra på något eller, som en del tror, att man bör vrida klockan tillbaka (det är reaktion eller fascism och inte konservatism). Om något är påvisbart fel i sinnevärlden och vi tror oss ha identifierat en reform som kommer att åtgärde felet med minsta möjliga insats och övriga konsekvenser så går det naturligtvis bra att genomföra den reformen.

Låt oss ta ett snabbt exempel och titta på monarkin. Den behöver inte avskaffas därför att den inte medför några problem i sinnevärlden. Den påverkar inte kvaliten på riksdagsbesluten, regeringens utförande av riksdagens beslut eller myndigheterns effektivitet. Det finns helt enkelt inget sinnevärldsskäl att gå in och pilla i det där och då skall man låta bli. För liberaler, socialister och liknande utopistiska radikaler finns det horder av vackra metafysiska och principiella skäl mot monarkin men det struntar man som god konservativ fullständigt i.

Den kanske största skillnaden mellan konservatismen och andra ideologier är att det inte finns något egentligt mål. Det finns ingen utopi i form av klasslösa samhällen eller samhällen där vissa godtyckliga liberala rättighetskataloger upprätthålls. Bara ett ändlöst plåstrande på jämmerdalens olika små problem samtidigt som man iaktar den gamla kloka devisen: låt inte det bästa bli det godas fiende.

Några principiella hållpunkter:
Överhuvudtaget skall man undvika att blanda in alltför mycket av metafysik i politiken men vissa ledstjärnor är vanliga även hos rationella konservativa även om de inte är några heliga kor. Samtliga punkters värde över tiden har visats med all önskvärd tydlighet och det är alltså fråga om empiriska slutsatser och inte metafysiska fantasier om vad som är rätt eller fel.

Privat äganderätt har genom historien visat sig vara en synnerligen välståndsskapande och civiliserande företeelse varför det normalt får anses vara en utgångspunkt att privat äganderätt skall försvaras.

Rättstaten med självständiga domstolar, likhet inför lagen och liknande grundläggande egenskaper har även den visat sig vara en god kraft som skall främjas och försvaras.

Maktskiften i laga ordning är en annan mycket bra idé. Det ger förutsägbarhet och stabilitet. Demokratiskt inflytande över makten är oftast bra men det viktigaste är att makten skiftar fredligt och förutsägbart mellan de entiteter som är i fråga.

Om vi tittar historiskt på det hela så ser vi att länder med i stort sett organisk utveckling och mycket litet radikala omstörtningar också varit väldigt bra länder för folk i allmänhet att leva i. Särskilt när man jämför med hur folk haft det i de länder som drabbats av radikala utopisters härjningar. Länder som Storbrittanien och Sverige har reformerat sig från olika samhällsskick till nya och det hela har gått relativt fredligt till de senaste tvåhundra åren. Jämför man med två länder som provat sig fram med omstörtningar och radikala reformer som Frankrike och Tyskland så har det ju tveklöst varit angenämare hos oss och britterna; även om slutresultatet just nu är ganska jämförbart.

Några exempel på praktisk politik (jag valde några områden som ofta är på tapeten i forumet) i konservativ anda:

Ekonomisk politik:
Det är uppenbart att Sveriges ekonomi det senaste halvseklet lämnar en del övrigt att önska vad tillväxten ankommer. En förvuxen offentlig sektor tillåts kontrollera en alltför stor del av ekonomin vilket i längden leder till låg ekonomisk tillväxt visavi vår omvärld vilket i sin tur leder till relativ fattigdom. Politiken måste läggas om och om vi tittar på vad som kategoriserar mer framgångsrika ekonomier så är det genomgående fråga om att hålla ett lägre skattetryck och att uppmuntra ekonomiskt utbyte och entreprenörskap. Istället för ett skattetryck strax över femtio procent av BNP förefaller ett skattetryck runt trettio procent av BNP (som i t ex USA och Australien) vara mycket bättre för ekonomin. Det borde gå att ordna på en tjugo trettio år utan att göra mer ont än gott.

Kriminalpolitik:
Det begås många brott i Sverige och av någon anledning tror folk att det är någon sorts naturlag att det skall vara så men det är fel. På femtiotalet var brottsligheten betydligt lägre trots att de sociala försäkringsystemen var långt ifrån lika välutbyggda som idag. Vi kan lära av omvärlden och vår egen historia och hitta lösningar som fungerar. Efter några årtionden av flummerier kan vi konstatera att det inte joller och terapi som minskar brottsligheten. Istället bör vi satsa på inkapacitering och låg tolerans. Lås helt enkelt in folk som inte kan sköta sig. Vanligt folk börjar inte råna åldringar och sno bilar för att hålla statistiken uppe medan de kriminella sitter där de hör hemma. Rättsväsendet måste få de resurser, den organisation och de förhållningsregler som behövs för att hitta och låsa in de kriminella. Lag och ordning måste få kosta.

Innan detta låter för knökigt vill jag påpeka att jag kan tänka mig en del avkriminaliseringar och uppmjukningar av lagar. Det är inte fråga om hårda tag för de hårda tagens skull.

Narkotikapolitik:
Detta är ett område där jag menar att en konservativ analys leder till reformförslag som kan förefalla närmast radikala vid ett första påseende. Det krävs ju inte särskilt mycket påläsning för att konstatera att dagens narkotikapolitik är fullständigt misslyckad. Det är prohibition i jätteskala och med mycket litet av märkbar nytta med det hela. I västvärlden får vi maffia och en stor kriminell undre värld och globalt finansieras krig och eländen av drogförbudet. Dessutom jagas och inlåses en massa folk som egentligen inte gör någon annan något illa. Avkriminalisera cannabis helt (samma regler som för alkohol) och ta fram regler för övrig narkotika som begränsar skadeverkningarna till främst brukarna själva.

Osv osv.

Tyvärr finns inget parti som ens liknar det ovan skisserade och inte heller har jag möjligthet att starta något. I nästa val kommer jag sannolikt inte att rösta alls. Persson eller Reinfeldt är fullständigt strunt samma.

Högerpartiet de konservativa (visserligen kristna, så där faller det) - http://www.konservativ.se/

Jag hoppas de satsar ordentligt inför nästa val, om inte annat så är deras retorik på valplakaten härligt uppfriskande.

Ser ut som en parodi på ett konservativt parti. Det är inget studentskämt a la Svensk-Finska Församlingen i Sundsvall?

Din genomgång och anlys är väl balanserad med undantag för ovanstående. I Holland - alla drogliberalers förlovade land - ser man resultaten. Det positiva man gjorde, när andelen droganvändare blivit alltför stor, var att skapa en landsomfattande information om droger och deras verkan. Man anordnade coffeeschops och tillät cannabisinköp upp till 30 gram per gång.

Alla Hollands borgmästare började efter en tid klaga hos regeringen för alla problem med drogpåverkade som ansåg sig helt öppet kunna uppträda offentligt och den brottslighet som följde i liberalismens spår. Man ansåg det vara felaktigt att sanktionera drogerna på det sätt som skett. En åtgärd blev att sänka den tillåtna mängden cannabis från 30 till 5 fem gram per inköp (som om det skulle hjälpa)!!!

Holland har blivit ett drogsamhälle med successivt ökande ekonomiska problem och röster höjs i parlamentet om att krafttag krävs. Det är en klen tröst att att de tror sig ha stabiliserat det tyngre narkotikabruket. Antalet användare av tyngre droger som dör på sjukhus sägs ha minskat. Nu skall man veta att man på de holländska sjukhusen närmast skall ha hittat den döde med en kanyl i armen, för att man skall ta sig tid och kostnad för att söka narkotika i blodet via analyser - ett välkänt faktum pland läkare i omgivande länder. I Sverige sker sådana analyser på alla, varför vi har rättvisande och högre andel drogrelaterade dödsfall än i Holland.

Holland är alltså inte det positiva exempel som många droglibraler hänvisat till. Hur Sverige med de artificiella "ohälsotal" vi här dras med (många "sjuka" och arbetslösa), är det lätt att inse vad som skulle hända om vi signalerade grönt ljus. Inte minst för våra ungdomskullar skulle avkriminaliserad haschanvändning sannolikt leda till ännu större problem här än i Holland. Man får inte glömma att holländarnas liberala inställning arbetade sig upp i folkleden in i parlamentet genom att man successivt släppt tyglarna under en lång följd av år. Man hade inte stora möjligheter att göra annat än vad man gjorde. Varje parti som intog en hård attityd mot hasch visste att man skulle ha små chanser att verka politiskt.

I Sverige har vi fortfarande ett helt annat läge. En av de lägsta användarfrekvenserna för hasch i EU och en kraftig politisk majoritet för fortsatt kriminalisering av droger. Det finns ingen anledning att tro liberalisering av hasch bli ett "sesam öppna dig" för en bättre drogpolitik och ett bättre samhälle.

Konservatismen är föränderlig, då den hela tiden skjuter fram vad som är konservativt. T ex dagens konservativa har nog inte mycket gemensamt med dito för 50 år sedan. Det dekadenta samhälle vi ser idag kommer vara konservativt om 50 år säkerligen...

I övrig är sverigedemokraterna ett bra alternativ för dem som vill rösta konservativt...

Vi kan förstås debattera drogpolitik i all oändlighet men då helst i en annan tråd.

Konservatism är mer en inställning än en samling åsikter även om inställningen som sådan tenderar att utmynna i en viss sorts åsikter. Det är väldigt svårt att vara konservativ och kommunist till exempel.


Även om Sverigedemokraterna har blivit ett mycket bättre parti på senare år än vad de var tidigare så är jag tveksam till om förändringen till mer rumsrent parti är mer än ytlig och oavsett hur det står till med den saken så kommer de, bland annat på grund av sin historia, aldrig att kunna bli ett samlande borgerligt alternativ.

Sen är jag inte heller överdrivet förtjust i kristen etik och nationalism och annat flum.

Håller med dig men eftersom du hade drogpolitiken som ett viktigt område som du själv satte punkt med i dikussionen, såg jag anledning att motsäga dig.

Forts. från "skoltråden" med påpekandet att jag är väl bevandrad såväl i den politiska historien som i dina inlägg i skoltråden.

Så när hade vi endera ett högerparti eller annat borgerligt parti som en gång för alla kapade banden till smygsossarna (folkpartiet och centern i första hand) och som gav väljarna ett tydligt högeralternativ? Så länge jag kan minnas och efter vad jag läst så har det inte hänt alls även om jag har ganska dålig koll på tiden före kvinnlig rösträtt.

Moderaterna ändrar politiken för att attrahera väljarna istället för att få väljarna att gilla politiken. Det gör moderaterna till en populistisk organisation vars huvudsyfte uppenbarligen är att vara jobbprogram åt medlemmarna. Precis som sossarna med andra ord. Och om man bara tänker ägna sig åt den politik som folk i Sverige vill ha idag - sossig högskattepolitik - så är man meningslös. Vi behövde ett sjunde sosseparti i riksdagen lika mycket som vi behövde det proverbiala nya rövhålet men likväl sitter vi nu här och stirrar den socialdemokratiske partiledaren Reinfeldt i ögonen.

Inse att vi inte kan sätta stopp för sosseriet med mer sosseri. Vi behöver ett högeralternartiv.

Intressant och välskrivet. Bra argumentation där. Nästan så jag blev övertygad att gå med.

Men, ett sådant alternativ i politiken hade nog varit ett bra inflytande. En sorts balans mot för mycket liberalisering.

Nu kan man kanske tycka att det närmaste ett konservativt parti i den meningen som du skriver - är nog socialdemokraterna.

Socialdemokraterna var väl en gång i tiden ganska konservativa eller iaf ganska socialkonservativa?

Medans moderaterna var värdekonservativa?

Tills 68 vänstern kom och förändrade socialdemokratin tätt efterföljd av sinnesvaga moderater.

Idag är alla partier socialliberala utom socialdemokraterna vilka mest är en maktapparat.