2012-07-03, 11:47
#1
Många tror att man ska uppnå en viss standard för att vara kristen. Att man måste leva efter vissa normer och regler. Att man måste gå i kyrkan ett visst antal gånger och be ett visst antal gånger. Tio Guds bud? Sexuell föräktenskaplig avhållsamhet? Nykterism/absolutism?
Många tror att man måste uppnå en viss nivå av "tro" för att vara kristen.
Så är det alltså inte.
Men i bibeln beskriver Gud dock en livsmodell. Ett koncept hur Gud ansåg att vi ska leva. Ja han befallde till och med oss att leva efter denna modell - om vi skulle leva med honom. I början, på gamla testamentets tid skulle denna modell användas som en lagbok och en regelbok hur man blev kristen. Då liksom nu var det omöjligt att leva upp till denna lagbok och istället fick man låta djur bli bestraffade för sina misslyckanden. På denna tid var alltså Guds modell ett stort bekymmer. En stor börda att bära då man bara kunde se sig själv misslyckas. Det var helt enkelt en mycket jobbigare tid som till ytan hade helt andra förutsättningar.
Efter Jesus offrades på korset ändras förutsättningarna och djur behöver inte längre offras utan Jesus blev en gång för alla straffad för våra misslyckanden.
Märk dock skillnaden innan Jesus och nu. Innan Jesus så levde man i en slags tvång att leva ett gott liv och försöka förtjäna evigt liv. Efter Jesus, alltså idag, försöker man helt frivilligt att leva enligt Guds modell. Inte för att förtjäna evigt liv, utan helt enkelt bara för att man vill.
För att bli kristen, idag, ska man tro att man inte kan leva enligt Guds modell, även om man försöker, och istället, tro att Jesus var Guds son och att han gjorde detta (Alltså levde upp till Guds modell). Man behöver också tro att Jesus blev straffad för våra egna misslyckaden.
Resultatet av detta är alltså att man "ger upp redan innan man börjat försöka". Man försöker inte ens leva ett liv enligt Guds modell för att bli kristen, utan man försöker leva ett liv enligt Guds modell därför att man blivit kristen.
Till detta följer att olika människor vill olika mycket. Men gemensamt för alla kristna är att man tror att det INTE handlar om ens egna prestationer utan om Jesu prestationer.
Jag är inte ens själv säker på om man faktiskt måste tro på Gud rent intellektuellt. Kanske räcker det med att bekänna att "man inte klarar av att ens tro på Gud men att man är redo att, OM GUD FINNS, bekänna att man är i behov av Jesus då man, OM GUD FINNS, inte klarar att leva upp till Guds livsmodell."
Ser ni skillnaden? Kom med era kommentarer.
Många tror att man måste uppnå en viss nivå av "tro" för att vara kristen.
Så är det alltså inte.
Men i bibeln beskriver Gud dock en livsmodell. Ett koncept hur Gud ansåg att vi ska leva. Ja han befallde till och med oss att leva efter denna modell - om vi skulle leva med honom. I början, på gamla testamentets tid skulle denna modell användas som en lagbok och en regelbok hur man blev kristen. Då liksom nu var det omöjligt att leva upp till denna lagbok och istället fick man låta djur bli bestraffade för sina misslyckanden. På denna tid var alltså Guds modell ett stort bekymmer. En stor börda att bära då man bara kunde se sig själv misslyckas. Det var helt enkelt en mycket jobbigare tid som till ytan hade helt andra förutsättningar.
Efter Jesus offrades på korset ändras förutsättningarna och djur behöver inte längre offras utan Jesus blev en gång för alla straffad för våra misslyckanden.
Märk dock skillnaden innan Jesus och nu. Innan Jesus så levde man i en slags tvång att leva ett gott liv och försöka förtjäna evigt liv. Efter Jesus, alltså idag, försöker man helt frivilligt att leva enligt Guds modell. Inte för att förtjäna evigt liv, utan helt enkelt bara för att man vill.
För att bli kristen, idag, ska man tro att man inte kan leva enligt Guds modell, även om man försöker, och istället, tro att Jesus var Guds son och att han gjorde detta (Alltså levde upp till Guds modell). Man behöver också tro att Jesus blev straffad för våra egna misslyckaden.
Resultatet av detta är alltså att man "ger upp redan innan man börjat försöka". Man försöker inte ens leva ett liv enligt Guds modell för att bli kristen, utan man försöker leva ett liv enligt Guds modell därför att man blivit kristen.
Till detta följer att olika människor vill olika mycket. Men gemensamt för alla kristna är att man tror att det INTE handlar om ens egna prestationer utan om Jesu prestationer.
Jag är inte ens själv säker på om man faktiskt måste tro på Gud rent intellektuellt. Kanske räcker det med att bekänna att "man inte klarar av att ens tro på Gud men att man är redo att, OM GUD FINNS, bekänna att man är i behov av Jesus då man, OM GUD FINNS, inte klarar att leva upp till Guds livsmodell."
Ser ni skillnaden? Kom med era kommentarer.
Så en agnostiker som är redo att bli troende om Gud uppenbarar sig är kristen?
Ville bara få klarhet i om jag tolkade ditt stycke rätt. Jo, det har du rätt i. Fast jag (och säkerligen många andra agnostiker) skulle bekänna Guds storhet om Gud visade sig. Sedan kan jag tycka att bekännelsen att vi människor ber oss illa åt, tänker "syndiga" tankar och så vidare, är vad vi är. Och det är något jag gärna bekänner. Behövs det en tro för att bekänna människans svagare sidor?