Vad dyrkar kristna, problem med bibeln

Nog vill vi inte befinna oss på ett sådant djup; lekman är åtminstone jag, och ett forum som detta lämpar sig nog inte för så väl för en sådan nivå på diskussionen. Vi kan således nog med gott samvete lämna djupet. Jag önskar kommentera några ting du skrev ovan som kanske hjälper oss mot ytan igen.

Vi, och här tror jag vi kan inkludera de flesta vargar också, kan nog vara överrens om att det finns en mängd teologer, och Eta Linnemann är ett exempel som du nämner, som vill tala för en mer traditionell kristen hållning i frågan, dvs. att våra evangelier är skrivna av de individer som namnger dem i dagens biblar. Vidare kan vi nog också utan kontrovers påstå att mängden manuskript för NT, med viss marginal rentav, överskrider alla andra texter vi har från den klassiska antiken. Du menar också alltså att den som inte tror på Bibeln (och innehar någon slags makt) gärna vill tala emot Bibelns eventuella sanningsvärde.

För att börja med det mellersta tror jag vi kan illustrera detta bäst med att introducera ett par begrepp som hjälper oss att artikulera på vilket sätt mängden manuskript påverkar här. Vi kan kanske säga att mängden manuskript ökar våra kritiska utgåvors autentictet, dvs. vi kan alltmer närma oss orginalexemplaren. Dessa orginalexemplars validitet, dvs. sanningsvärdet i de påståenden de gör, påverkas dock inte av mängden manuskript vi innehar. För hög validitet vill vi alltså i regel ha en hög autencitet, men vi kan ha en hög autencitet utan att för den delen ha en hög validitet, och exemplet igen vore nog de homeriska eposen, där vi också har en tämligen stor mängd manuskript till vårt förfogande, men där nog ingen skulle vilja påstå att dessa epos beskriver historiska händelser.

Om vissa teologers mer traditionella kristna hållning så måste vi acceptera dess existens, men om vi rör oss i en historievetenskaplig diskussion är nog det mest intressanta vilka argument de lägger fram. Ditt exempel på någon som har vänt kan kanske vara intressant ty man kan tänka sig att något starkt måste ha kommit fram för att orsaka en tvärvändning, men likväl händer det åt andra hållet, och om det som exempelvis förosakar en sådan vändning är någon religiös (kanske vet du mer om vad som föranledde Linnermanns ändring av åsikt) upplevelse kan detta inte användas i en historievetenskaplig argumentation (om än kanske i en teologisk sådan; se nedan).

Om att vissa som inte tror på Bibeln därför känner sig manade att försöka visa att de påståenden vi finner i den har lågt sanningsvärde bör det hela nog klargöras något mer vad som menas. Skulle inte ett sådant påstående om en annan text verka något märkligt? Problemet antar jag är ordet tro, där jag misstänker att du i din mening ovan menade det i mer religiös bemärkelse. I historievetenskaplig forskning önskar vi dock behandla alla antika texter på samma grundläggande sätt, dvs. som författade under en given historisk epok av människor. Det finns inget rum för gudomlighet där, och således konkurrerar den inte med någon mer teologisk läsning av Skriften. Bibeln har alltså fått utstå samma typ av kritik som andra texter från samma period har fått, och där andra texter också i varierande grad har klarat sig bättre (dvs. de är i regel goda historiska källor) där andra har klarat sig sämre. Som så är det exempelvis inte lämpligt att se Bibeln som en enskild text, utan som en samling sådana där vissa är bättre historiska källor än andra. Ett viktigt historiskt dokument är Bibelns texter hur vi än ser på saken.

Skulle du alltså hålla med mig i att påståendet att evangeliernas författarskapt förblir okänt är en mycket god sådan utifrån en strikt historievetenskaplig grund? På sådan grund tar vi alltså inte någon hänsyn till kristen teologi eller utvecklingen av kristna traditioner.

Fel igen ! Ingen behöver förklara något för simpla hjärnor av din kaliber, utan man får sucka åt din lägre sort helt sonika.

Vi kristna dyrkar vår vita hudfärg, till skillnad från er kryptojudar.

Ditt svar säger mer om dig själv än någon annan, ditt pucko.