Citat:
Ursprungligen postat av Stockholmspanarn
100 m, 200 m, 400 m, 4x100 m, 4x400 meter. Carro har knappast avslutat sin karriär på grund av sina starter i Finnkampen. Moa Hjelmer tål att springa de där distanserna eftersom det bara är ett lopp per distans. På 200 meter och 400 meter behöver hon knappast gå för fullt. Tidsmässigt är hon en bit efter de bästa förstås, men inför OS var hon 15:e placerad av de som deltog i mästerskapet, man får ju räkna bort alla utom tre amerikanskor, ryskor och eventuella andra nationer med tre löpare före, om man ska se vart hon ligger inför ett mästerskap.
Hon är i ett stadigt förhållande med Kristian Svensson, så Moa pippade inte bort möjligheterna i OS. Vinnarskallen såg ni på EM, när hon trots att hon var efter in på upploppet tryckte sig ikapp till seger. I OS blev det för stor upplevelse och dessutom kunde hon inte formtoppa två gånger på en säsong.
Att hon är Sverigeetta just nu på 100 m, 200 m och 400 m är väldigt bra gjort.
Moa Hjelmer har på knappa två månader deltagit i EM, några tävling emellan, OS, DN-galan, SM och nu Finnkampen.
Fortsätter hon såhär kommer hon garanterat att slita ut sig. Fortsätter hon såhär så kommer hon aldrig toppa i viktiga tävlingar, utan toppen kommer kanske på någon obetydlig lokal gala med få deltagare. Hon kanske vill få in rutinen i seniormästerskap, men det har hon ju fått med ett EM-guld och OS-deltagande. Hon sprang fyra distanser på förra Finnkampen och tyckte redan då att det var jobbigt.
Nu kanske jämförelsen är lite skev men hur ofta springer de allra största friidrottssjärnorna på exakt alla tävlingar, både lokala, regionala och nationella? Det handlar om att träna regelbundet och försöka toppa till tävlingar som betyder något. Dessutom ökar skaderisken när man ska vara med på allt och "pleasa" alla. Fråga bara Kluft.