Fackpampen Löfven talade precis. Hans scennärvaro och sceniska kommunikation är ungefär lika rudimentär som en patient med kronisk katatoni. Visst man får väl ha i åtanke att Löfven fortfarande försöker acklimatisera sig vid den nya miljön som regelrätt politiker, men det här talet var innehållslöst, platt och en besvikelse rakt igenom.
Det här var Stefan Löfvens första Almedalstal i egenskap av partiledare för Social-
demokraterna - alltså som ledare för det överlägset största oppositionspartiet. Och som potentiellt framtida statsbärande parti, så måste man såklart rikta skarp och välgrundad kritik mot regeringens största parti Moderaterna för att visa att man är ett bättre alternativ. Och brister att kritisera i den förda regeringspolitiken är inte särskilt svårt att hitta; det är öppet mål. Bara den senaste månaden har det aviserats att Alliansen tillämpar följande besparingar: Ultimatum från Försvarsmakten - antingen måste armén, flottan eller marinen läggas ner. Studieplatserna på Sveriges universitet skärs ner med 20,000 platser. De fyra universitets-
sjukhusen är tvungna att spara 1,55 miljarder, bland annat genom att sparka 2 000 anställda. Detta är bara några budgetära omprioriteringar som Alliansen gjort den senaste tiden, det finns ofattbart mycket att attackera här. Än så länge är det bara (SD) som gjort korrelationen mellan nedskärningarna och den nya överenskommelsen mellan (MP) & (M) om helt gratis sjukvård, tandvård och läkemedel till illegala icke-svenska medborgare. Här borde Löfven ha presenterat några egna prioriteringar som hans parti skulle gjort annorlunda, eller vill han montera ner välfärdssamhället och försvaret för att finansiera
mångfalden? Det enda som konkret presenterades var en 1 miljard satsning utspridd på 4 år avsedd för klimat-
innovationer och omställningar. Exakt hur finansiering för detta skall ske talades det inte om. Så det måste ses som ett stort misslyckande att missa den chansen som fanns att kritisera den första regeringspolitiken, och tydligt presentera ett eget alternativ.
De egna idéerna lös med sin frånvaro, och de s.k. presumtiva reformerna kantades av ett planlöst kringflackande. Det är helt och hållet en resa utan mål, vad vill man egentligen på sikt? Vi vet sedan tidigare att Löfven visat upp ett äkta bigotteri emot oliktänkande individer inom facket. Och med systematiska metoder så som förföljelse och uteslutning har han som ordförande för IF Metall bedrivit en hejdlös McCarthyism genom bulvanstiftelsen
Expo. Så är det en sådan liknande politik vi har att vänta med Löfven som ledare?
Talets centrala begrepp "hållbar frihet" känns väldigt malplacerat i ett socialdemokratiskt tal, just frihet är ett ord som sällan klarifieras - inte heller här. Ekonomiskt är Socialdemokraterna ett av de partierna i Sverige som erbjuder minst individuell frihet. Så om vi inte får se någon ohelig blocköverskridande allians med Alliansen, så var detta endast banala lockrop. Jag kritiserade tidigare i veckan (M):s approach med "
De nya Moderaterna", men frågan är vad Socialdemokraterna och Löfvens inriktning ö.h.t är. Tummen ner till Stefan "Expo" Löfven.