En första dans (25i-NBOMe + hasch)

Man
90kg
Småvan trippare, ensam i sin lägenhet
Droger och dos: 25i-NBOME, totalt 1mg samt okänd mängd hasch

Ungefär klockan 19 så intog jag runt 0.7mg 25i-NBOMe löst i vätska nasalt. Det var första gången jag tog det i snoken och jag var osäker på hur kraftigt ruset skulle skilja sig från tidigare erfarenheter då jag bara har tagit det buccalt (mellan tandköttet och läppen) innan. Jag började tappa upp ett varmt bad och väntade på att drogen skulle börja slå. Jag hämtade mina trådlösa hörlurar och slog på min spellista med trippmusik, bland annat Jimi Hendrix, Justice och Pink Floyd.

Effekterna började komma lite svagt redan efter 5-10 minuter och stegrades sakta men säkert, men jag hade ännu inte fått den där "trippiga" känslan av att nu jäklar, nu blir det åka av. Då ca 40-45 minuter hade gått så var jag ännu inte nöjd utan bestämde mig för att ta de resterande 0.3 milligrammen jag hade. Förmodligen var detta lite väl sent eftersom det redan hade börjat verka såpass mycket men ruset blev i alla fall lite kraftigare.

När jag låg i badet så förundrades jag över hur detaljerat jag kunde se, som om världen var i high definition istället för det vanliga bruset. Det var som om ögonen vanligtvis bara fokuserar på sakers yta, men nu kunde jag istället se på djupet, hur saker verkligen såg ut. Jag skapade virvlar och bubblor i vattnet med mina händer och njöt av hur skönt det varma vattnet smekte min kropp.

Jag kan bara ha legat där i badet i max trettio minuter, men när jag steg ur och tittade på klockan så blev jag förvånad. Det kändes som att jag hade varit där längre. Ruset hade ännu inte gått igång tillräckligt och jag var inte nöjd. Detta var ungefär en och en halv timme efter min första dos. Jag har tidigare upplevt samma fenomen när jag har tagit 4-HO-MET, att jag ser hallisar och ganska mycket visuellt, men att mindfucken, det hallucinogena perspektivet, inte fanns där.

Då lösningen tidigare i sådana situationer hade varit att röka cannabis så bestämde jag mig för att göra just det. Efter bara några få välsmakande bloss så kände jag direkt att det var på gång, att trippen nu äntligen skulle börja och att kvällen skulle bli grym. En svagt brummande känsla fyllde sakta mitt bakhuvud, som en slöja som lyfts bort för att uppenbara vad som dolts därunder. Verkligheten.

Obeskrivlig glädje och självförtroende fyllde mig. Jag kände mig tvungen att gå till hallen och beundra mig själv i spegeln. Även om jag har några extrakilon som är påväg bort så kunde jag bara flina och förundras över vilken fantastisk varelse jag egentligen var. Insikten om människans omöjlighet slog mig som en knytnäve i solar plexus. Hur i hela friden kommer det sig att vi finns? Ben, muskler, senor och celler i en sådan perfekt samverkan att det egentligen inte går att förstå.

Jag mådde verkligen som en kung och var tvungen att spatsera fram och tillbaka genom lägenheten i all min förträfflighet. Jag visste att alla kvinnor ville ha mig och skrattade en smula åt dagens absurda samhälle där vi låtsas om att kvinnor och män nästan är likadana och utbytbara. Min roll i universum, min existens som människa, som man, verkade så självklar, så obestridlig. Styrka, ryggrad, mod nog att kämpa för det som man vet är rätt oavsett hur farligt det kan vara, så ska livet levas. Man måste ta för sig och våga göra som man vill, oavsett vad omvärlden tycker. Bara man själv lever sitt eget liv och det är sig själv man är skyldig att leva så gott man kan.

Enorm energi hade fyllt mig, en slags virilitet och en vetskap om min egen kapacitet. Att ta ansvar för sina egna handlingar och acceptera att ens liv är som det är beroende på vilka val man själv gör gav mig en känsla av total frihet. Jag kunde verkligen göra precis vad jag ville här i livet och bara mitt ego kunde hindra mig.

Aggressiv elektronisk musik fyllde mina hörlurar och tog nästan över hela min värld. Ljudet var perfekt och jag kunde höra varenda nyans i varje låt . Mina ben började spritta fram och tillbaka och jag kände att jag bara måste dansa. Det började sakta, och stelt, precis som vanligt alltså när jag ska försöka mig på solodans. Men ju längre tiden gick, desto mer vågade jag ta ut svängarna och släppa taget, och för vad som kändes som den första gången i mitt liv så dansade jag på riktigt.

Jag for fram över vardagsrumsgolvet, ut i hallen och tillbaka. Balansen var perfekt och både ben och armar styrde sig själva utan någon som helst kontroll från min sida, som en pendel som använder sin egen kraft för att driva sig själv fram och tillbaka. Musiken dränkte mitt ego och för en liten stund så förlorade jag mig själv helt i stunden och blev dansen. Jag kunde känna varenda muskel som arbetade i kroppen och även om det måste ha sett löjligt ut så kändes det underbart att ha ett sådant flow. Så fort jag själv försökte styra dansen så kom jag bort mig direkt och jag förstod att om man ska dansa så måste man våga släppa taget och låta det ske på musikens och kroppens egna villkor. Hjärnan äga ej tillträde.

Hur lång tid jag dansade vet jag inte men det måste ha varit en stund. När jag slutade så var jag helt darrig i benen och kände att jag hade använt helt andra muskler än vad jag gör vanligtvis. Istället för min vanliga, tunga, klumpiga kropp så var mitt trippade jag oerhört smidig och lätt. Andfådd som jag var efter ansträngningen så bestämde jag mig för att lugna ned mig lite och röka lite mer hasch. Några bloss senare så kände jag att jag var på väg in i en ännu djupare tripp, som att det skalades av ett nytt lager på löken som vi vanligtvis kallar "jag".

Det var som att världen stannade upp. Ett totalt lugn kom över mig, nästan som om det vore en liten glimt av satori, upplysning. Den visuella delen av trippen slog över i en annan växel, och även om det inte blev mer visuellt, så blev det åtminstone annorlunda. Världen verkade vara mer av en helhet, istället för att vara uppdelad i smådelar. Fokus flyttade från lilla mig och mina problem och tankar till ett större perspektiv, världen.

Plötsligt kändes det så oerhört instängt i min lägenhet och jag bara måste gå ut och röka en cigarett. När jag kom ut så njöt jag av den svala luften och hur frisk den kändes. Som att andas liv. När jag skulle plocka ut cigarettpaketet ur fickan så häpnades jag över hur lätt det kändes. Min kropp gjorde allt automatiskt och "jag" bara hängde med medan mina fingrar fipplade fram en cigg och tände den.

För första gången förstod jag vad folk menade med att "glida fram som på moln". Mina fötter visste själva precis var och hur de skulle landa. Det krävdes inte längre någon ansträngning för att röra på kroppen. Tusentals, miljontals generationer hade utvecklat min kropp till ett underverk som till allra största del styrs av undermedvetna impulser där vår hjärnas medvetna del ofta bara är i vägen. I filmen The Matrix säger Morpheus till Neo: "Stop trying to hit me and hit me". Jag försökte inte längre röra mig, utan gjorde det bara. Vilja och handling, förenade i en perfekt symbios. Jag blundade och fortsatte att gå precis dit mina fötter ville och trots att jag hade ögonen stängda så kändes det som att jag kunde se min kropp genom att känna den.

Den smått kalla, fuktiga luften fyllde mina lungor, varvat med rök från den röda Prince jag höll i min hand. Jag kunde känna alla kroppens muskler arbeta tillsammans och det var nästan som att jag kunde känna gräset jag gick i genom skosulans gummi. Det låg en speciell doft i luften, men det var inte en världslig doft, utan en air av möjlighet och framtida vägval. Insikten om att det förflutna inte går att ändra på utan att det är hur jag lever resten av mitt liv som är viktigt kändes inte tung utan lika lätt som en älskares kyss.

Det var som att jag äntligen hade hittat hem och kunde släppa taget och bara slappna av i universums trygga omfamning. Tiden spelade inte längre någon roll utan här och nu var det viktiga. Jag kunde se sakers egentliga natur utan egots filtrering, utan begär. Mitt perspektiv hade förändrats totalt och jag blev lite ledsen över det faktum att imorgon när jag vaknade så skulle denna känsla förmodligen ha försvunnit. Men det var ändå OK, för den här kvällen var en gåva, själva livet var en gåva, och jag bestämde mig för att njuta av den till fullo istället för att försöka förändra framtiden innan den ens var här.

Cigaretten tog slut och jag gick in i hemmet igen trots att världen kändes såpass enorm och spännande som den gjorde. Tänk att vi lever på en stor jord- och stenklump mitt ute i rymden någonstans? Jag skrattade och skakade på huvudet åt absurditeten i det hela.

Jag bestämde mig återigen för att röka lite mer braj och visste att det skulle bli en rejäl skjuts framåt rusmässigt. Jag bestämde mig för att att lägga mig i sängen och göra något roligt med datorn. Jag gick in på ett forum på nätet för att se om det var någon som var chattsugen. Jag mådde otroligt bra och kände mig supersocial. Jag ville dela med mig av min glädje.

När jag loggade in på forumet så såg jag ett obesvarat PM som hade legat i min inkorg i flera dagar. En våg av skam och ångest kom över mig för att jag inte hade svarat den här personen som hade tagit sig tid att skriva till mig. Det var nästan så att jag grät när jag skrev ett svar och bad om ursäkt för vad som kändes som en oerhört grov förolämpning.

Fingrarna flög fram över tangentbordet i en rasande fart. Det var inte längre "jag" som kontrollerade "mina fingrar" och "skrev" utan precis som tidigare så kunde jag bara släppa taget och låta kroppen göra det den ville. Mina fingrar visste precis var alla tangenter fanns och vilka ord som ville träda fram i webbläsaren. Jag var så fokuserad att inget annat än bokstäverna på skärmen verkade existera. Detta gjorde mig så paff att ångesten försvann och med ens så var jag glad igen.

Fortsättning i nästa inlägg.

Fortsättning:

Då jag nu hade blivit väldigt sänkt eftersom att jag hade rökt så mycket hasch så bestämde jag mig för att titta på film. Jag tappade ofta bort mig och glömde bort vilken film jag tittade på ungefär var femte minut, men jag mådde så jäkla bra att det inte spelade någon som helst roll. Inlevelsen var mycket god men jag kunde störa mig lite på uppenbara fel i filmen, exempelvis att folk inte blödde mycket när de blev skjuta och sådana saker. Det förtog lite av verklighetskänslan och tog mig ur upplevelsen en liten stund varje gång det hände.

De otroligt vackra visuals jag såg gjorde filmerna väldigt speciella. Det var som om mina ögon hade hela synfältet i fokus hela tiden, och bilderna från skärmen blandades samman med resten av rummet. Människorna i filmerna var antingen väldigt vackra eller smått groteska, alla ansiktens små imperfektioner förstorades upp, särskilt blev pannorna på de flesta väldigt stora.

Resten av natten spenderades i sängen där jag kollade på några filmer i mitt sköna afterglow och inget särskilt spännande hände där. Jag lyckades somna ungefär tolv timmar efter mitt intag och när jag vaknade så hade den fantastiska känslan från gårdagen försvunnit, men jag kände fortfarande ett lugn inom mig och jag hade ett förnyat hopp inför framtiden och alla möjligheter som finns där ute.
Som ni säkert har märkt så har jag beskrivit min kropp och mina känslor väldigt mycket och inte särskilt mycket om hallisar eller specifika händelser. Detta då främst eftersom att jag var själv inomhus den mesta tiden och det händer inte alltid så mycket då. För den som vill veta så är dock drogen oerhört visuell och vill man ha coola saker att titta på så saknas inte dessa, bland annat så blev jag skrämd av en person som helt plötsligt dök upp i mitt rum för att sedan försvinna direkt igen.

Den här drogen har nog blivit min favorit nu efter 3-4 trippar. För den som säger att den andliga delen av trippen saknas så kan jag bara säga att jag inte håller med, utan jag tycker att man blir väldigt ödmjuk och tacksam samtidigt som man fylls med en oerhörd livsenergi. Att andra droger har mer mindfuck stämmer dock, det verkar väldigt svårt att komma in i negativa tankebanor på 25i-NBOMe. Att den är såpass billig som den är är ju inte heller någon nackdel. Rekommenderas starkt.

Härlig rapport! Har inte testat 25i-nbome än men känner igen denna känslan väldigt mycket! ser fram emot att testa denna nästa vecka!

Asbra läsning! Vart riktigt sugen på att testa denna drog. Har dock aldrig vart stort fan av svamp och har inte testat syra efter många snetrippar på svamp. Men ''lite mindfuck'' och mycke visuals låter perfekt för mig. Det jag inte gillar med svamp (toppisar) är att det är för mycke mindfuck och för lite visuals.

Tack, det var snällt. Du får ha det så skoj när du testar den - men tänk på dosen, det är lätt att det blir för mycket med en så här pass potent drog.

Kul att höra att du gillade min text! För att förtydliga detta med mindfucks lite grann så fanns de helt klart där, särskilt när jag rökte braj, men de var ofta väldigt korta (ex. "Vilken film är det jag kollar på nu igen?" 10 sekunder senare: "Ja just det, det var ju XX.") och milda. Man kommer tillbaka till sig själv igen väldigt fort och negativa tankar lyckas nästan aldrig ta fäste. Det är lite som att man har en viss distans till sina tankar, och man skrattar åt dem snarare än att ta dem på allvar. På alla mina fyra/fem trippar på substansen så har jag bara haft en tankeloop, och den höll i sig i kanske 30 sekunder och var ganska komisk.

Testa en lite mindre dos första gången (kanske 0.7 istället för 1mg) så ska du nog se att du gillar drogen skarpt och längtar efter att öka nästa gång.

Vart kan man köpa dom då? såg att dom hade 500mcg's blotters på en sida men de va slut! btw är 500mcg lika mkt som 0.5mg?

Jag har 4st 500mcg blotters, tänkte köra på en i början och sen vid ett annat tillfälle öka om jag så nu vill de

Swebuzz har jag köpt ifrån, kolla https://www.flashback.org/f327, där lär du hitta något iaf. Ja det är lika mycket. Jag rekommenderar att köpa blotters eller vätska, köper du pulver är det väldigt lätt att överdosera.