Björn Söder grät under Malmöfestivalen

Min mage höll på att vända sig ut och in och tårarna började att leta sig ned för min kind. Den stolthet, över att vara svensk, jag hade känt tidigare på kvällen hade nu förbytts till ett hat inombords. Inte ett hat mot de folk som befann sig där, utan ett hat mot de beslutsfattare som orsakat det som mina ögon nu skådade. Dessa beslutfattare hade inte visat mina förfäder någon som helst respekt. De hade inte heller tagit någon hänsyn till vad svenska folket - inklusive mig själv- tyckte. De hade gjort som de ville. De ville skapa ett mångkulturellt samhälle.

Med tårar på kinderna skyndade jag mig förbi mörkret tillsammans med de andra. Kvällen hade nu förändrats från en varm och ljus sommarkväll till en kall och mörk kväll. Vi steg på tåget för att komma hem. Tåget var fullt med människor. Många andra hade visst också tänkt bege sig hem. Jag förstår dem.

Björn Söder

Med tårar på kinderna skyndade jag mig förbi mörkret tillsammans med de andra

Plötsligt. Jag såg ett litet ljus i den för övrigt mörka omgivningen. Sillamackor, stod det på skylten. Jag gick med brådskande steg fram. Förbi alla vitlöksluktande matstånden. Jag kände en glädje. En glädje av att det än så länge fanns någon svensk mat att få tag i. Jag slängde upp en tjugolapp för att få min macka. Jag mottog den och kände den underbara doften av sill.