Mary Bell, vad gör hon idag?

Har någon nån aning om vad Mary Bell sysslar med nu förtiden? Lever hon? Vad blev hennes straff och hur ser det ut idag? Enligt en källa som jag inte har tillgång till just nu så påstås det att tjejen blivit frisläppt år 1980, kan detta stämma?

Ni som inte vet vem detta är och vad hon gjort - sök upp det då ni garanterat kommer vältas av chock.

Undrar också det. Hon ändra ju identitet så att ta reda på det kan vara rätt svårt:/

Hon blev mormor år 2009, och lever fortfarande under dold identitet, precis som hennes dotter.

Mary Bell blev frisläppt 1980 som 23-åring och bytte därefter identitet.

För den som inte kan Mary Bell-historien går den snabbt såhär:
När Mary Bell var 11 år gammal mördade hon två barn, tre och fyra år gamla, i en lek som hon kommit på tillsammans med en vän. Mary Bells mamma var prostituerad, vem pappan är vet man inte. Men det ryktas om att Mary Bells mamma kan ha blivit gravid med sin egen pappa.

Bell har sedan dess även fått en dotter.
- Wikipedia

Intressant att det ena offrets mor ser ut än idag som att hennes barn precis tagits ifrån henne. Helt förstörd på bilderna. Hon hade, antar jag, hela livet på sig att skaffa fler barn, och självklart sakna och sörja sitt förlorade barn, men det kanske inte var intressant nog? Å andra sidan så har vi Pigge Werkelin som förlorade hela sin familj, två barn och fru, i ett nafs, och sedan skaffade en ny familj och expanderade sitt affärsimperium ytterligare under väldigt kort tid. Jag antar att det är väldigt individuellt hur man hanterar livet. Ingen ska klandras för att de går under av sorg när sådant sker, men nog verkar det finnas alternativ för hur man ska förhålla sig till det.

Så hon fick alltså avtjäna 12 år för dubbelmordet? Milt straff. Men förståeligt med tanke på att hon var 11 år. Frågan är om hon var medveten om allvaret då hon ströp pojkarna.

Antar att man inte vet vem det är hon har barn med?

Nu är jag vilse. Är Pigge Werkelin fadern till någon av pojkarna?

Länka gärna bilderna.

Pigge Werkelin använder jag bara som ett exempel på en människa som också genomgått en tragedi som innefattar förlust av familjemedlemmar, som hanterat situationen annorlunda. Pigge är helt orelaterad till det här ämnet annars.

Bild på ena pojkens moder (henne jag skrev om):

http://i.dailymail.co.uk/i/pix/2009/...00_224x378.jpg

Hela artikeln:

http://www.dailymail.co.uk/news/arti...ms-mother.html

Jag kan tänka mig att det är en viss skillnad mellan att förlora sitt barn i en oförutsägbar olycka, mot att uppleva att ens barn blir mördat. Själva förlusten är givetvis lika stor, men kanske kan man med tiden försona sig (i viss mån) med att det var en olyckshändelse, medan det är betydligt svårare att acceptera att ens barn blev mördat och aldrig kommer tillbaka, medan mördaren lever vidare och bildar egen familj.

Man ska ju aldrig mäta lidande utifrån, det går inte att bedöma objektivt, men nog borde det vara en objektivt större förlust att förlora hela sin familj än ett enskilt barn. Jag önskar ingenting av fallen på någon, men det är trots allt bättre att få behålla större delar av sin familj än att förlora alltihop. Jag förstår dock att man förhåller sig annorlunda till katastrofer utanför någon människas kontroll och förluster som kan härledas direkt till en enskild individs agerande. I fallet Mary Bell skulle jag dock inte lägga någon större personlig skuld på henne, med tanke på att hon var ett barn, och med tanke på just vilket sorts barn hon var.

Jag tror dock att förälderns besvikelse bottnar en del i låga straff och liknande, som uppenbarligen är ett problem i civiliserade länder, bortsett från USA.

Visst kan man utifrån sett tycka att det är värre att förlora flera barn/hela sin familj jämfört med ett enda barn, men jag tror inte att man upplever det så om man drabbas själv. Jag har läst intervjuer med människor som haft flera barn, varav ett blivit mördat, och många av dem säger att de aldrig kan komma över detta enda barns död, trots att de har flera barn kvar i livet. Att de har flera barn gör att de tvingar sig själva att orka leva vidare, men de sörjer det mördade barnet otroligt djupt och menar att livet aldrig kan bli detsamma igen.

Att just den här mamman är besviken över mördarens låga straff framgår ju av artikeln, och det tror jag är en betydelsefull del av det hela: att man ser mördaren gå vidare med sitt liv, till och med skaffa sig egna barn/barnbarn, medan ens eget barn ligger och förmultnar i jorden.

Jag har läst Pigge Werkelins bok och är mycket imponerad av hans sätt att hantera en sådan katastrof och kunna gå vidare i livet. Dock tror jag att det är ovanligt att människor har en så enorm invärtes styrka som Pigge; det är nog betydligt vanligare att reagera som mamman till den lille mördade pojken i England.

Beträffande Mary Bell har jag svårt att gå in i någon detaljerad diskussion. Jag har inte läst Serenys bok, och tror inte att jag orkar göra det heller. En reflektion är dock att det är exceptionellt ovanligt att barn begår så grymma brott som hon gjorde, oavsett trasig uppväxt och bakgrund. Något slags personligt ansvar bör hon ändå ha för det hon gjort, även om hon var minderårig när morden begicks.

Jävligt off-topic nu, hänger aldrig i den här delen av forumet.

På Holmens Marknad i gbg säljer dom över 5 st böcker vid namn
"svensk/scandinavisk krimminal krönika"

Som typ sammanfattar dom allvarligaste morden 80-90 talet, detta kanske är intressant för någon

därute.

Tror det var 5kr st...