Män som jobbar som personlig assistent

Varför gör ni det? Det är ju ett tantjobb! Skäms ni över att behöva trygga livets nödtorft på detta förnedrande sätt?

Edit: Jag har även noterat att det är ett populärt yrke bland negrer av manligt kön.

Hej då.

Du äcklar mig, till att börja med.

Och din åsikt om att det är ett "tantjobb" bör du nog trycka upp där du fick den ifrån, det vill säga ditt eget anus. Tror du verkligen att det bara är kvinnor som vill hjälpa människor?

god afton, för vissa är detta ett perfekt sätt att plugga och jobba på samma gång istället för att vara en parasit på samhället, för andra lågutbildade kan det vara bröd födan och lättaste sättet att komma in i arbetslivet och skaffa sig meriter.

NEJ jag skäms inte för att jag jobbat med detta, och efter detta uttalande från dig så förstår jag att du är en herre som lägger pussel med hammare som hjälpmedel.

gl hf....

Tantigt? Det är nog en av det finaste jobb en man kan ha. Då personen förmedlar ansvar, respekt och ömsesidghet.

Varför äcklar jag dig?

De personliga assistenternas uppsåt är säkert ädelt. Men faktum kvarstår: att arbeta som personlig assistent är förbehållet tanter och yngre tjejer med smärre intellektuella handikapp. Nu tror jag emellertid att de flesta gossar inom denna bransch är medelbegåvade och borde således jobba med något annat, ett lite mindre tantigt yrke.

Det är väl möjligt att hjälpa människor på andra sätt?

Jag skulle hur som helst skämmas ögonen ur mig.

Verkar vara ett tufft jobb. Hörde om en assistent som bara var helt helgledig var 6:e vecka.

Det är beklämmande och djupt deprimerande att behöva se hur unga raska pojkar tvingas nedlåta sig till att ta käringjobb. Skrämmande samhällsutveckling!

Jag lider med er och gör mig inga illusioner om att förstå vidden av den skam ni måste känna. Inte undra på att självmordsstatistiken bland unga män är så hög.

Haha ojojoj! Jag jobbar som personlig assistent. Hade med lätthet varit kvalificerad att jobba med något annat också. Jag jobbar som personlig assistent av några anledningar. Jag trivs väldigt bra med min brukare. Det är faktiskt rätt många kärringar som brukaren är skitless på, vi trivs bra och har skojjigt. Är typ som att umgås med en kompis och få betalt samtidigt. Sen så skulle jag tycka att det vore döden att ha ett 8-17 jobb fem dagar i veckan. Nu jobbar jag ganska intensivt en vecka och är ledig en vecka. Känns som jag jobbar väldigt lite även fast det är heltid. Tjänar helt Ok också får ut ungefär 17000 efter skatt. Så det är varken jättebra betalt eller dåligt. Finns många fördelar. Har mycket tid över som jag kan ägna åt min familj och mina intressen... Jag skulle nog bli deprimerad av ett vanligt 8-17 jobb.

Fast inom alla yrken finns det ju trots allt personer som har potential att uppnå yrken med högre "status".

Dock finns det ju alltid de som av lathet eller trivsel väljer att sluta klättra på karriärsstegen och njuta av utsikten där de är.

Personer som väljer att sluta klättra för att de trivs på det trappsteget de står på kan man ju inte annat än gratulera. De har ju trots allt förtur gentemot de personer inom samma yrke som tvingas stanna på stegen för att de inte klarar att klättra högre.

De som däremot väljer att stanna i stegen trots att dom inte trivs där de är kanske inte är tillräckligt smarta ändå för att klättra högre. (grundat på deras korkade val att stanna där de vantrivs).

Hoppas inte detta inlägg blev för flummigt

Vad får omvärlden för uppfattning av oss svenskar om en stor del av landets unga män jobbar som personliga assistenter?

Vad är det här för jävla bögland, tänker de säkert.

Jag skäms. Hör ni det? Nu är det jag som skäms över att ni, mina landsmän, har tantyrken.

Inga normala karlar jobbar som vårdare, mest pundare/misslyckade personer om man kikar på den manliga skaran....

jag skäms att en sådan trångsynt bakåtsträvare kallar sig min landsman...

och jag är varken bög eller neger för den delen.

du värkar ha svårt att läsa och reflektera från mitt förra inlägg?