Varför ränteavdrag på lån och ej amortering?

Jag kanske nu visar min totala okunskap om nationalekonomi med denna enkla fråga.

Men varför får man överhuvudtaget göra avdrag på räntan man betalar in till banken för ett bostadslån? Staten betalar alltså en del av mitt lån, varför? Det är ju ändå skattebetalarna i slutändan som måste betala för det hela? Varför ser man inte till att ta bort den räntebonusen och istället ge en bonus till människor som amorterar av sina lån? Det skulle ju leda till en mycket hälsosammare livssituation för många människor och ge dem större köpkraft som på så sätt stimulerar ekonomin.

Lite knepigt att få avdrag för något som inte är en kostnad.

Om staten ger mig 30% av räntan jag betalar till banken, varför kan de inte istället ge en motsvarande procentuell mängd pengar på amorteringen?

Det är ju ändå pengar som försvinner från statskassan. Istället för att gå till banken går det istället till en sparande individ. Det finns ju tämligen generösa bidrag i dagens samhälle, varför inte ha ett som kanske kan förmildra ett eventuellt prisras på bostäder?

Visst är det så. Men jag skulle ta det ett steg längre, avskaffa alla ränteavdrag.

Man har helt enkelt bestämt att den nettoinkomst man skall skatta på skall justeras för inkomster och utgifter av kapital och ränta betraktas som en utgift av kapital.

Fattigdom och hjälplöshet gynnas genom utjämningspolitik och ingen är ju fattigare än den skuldsatte.

Låntagare tillåts snylta på spararna och det är som det bör vara tycker utjämningspolitikerna.

För att det skulle vara ett avdrag på sparande.

Varför skulle någon som amorterar på sitt bostadslån få avdrag på 30% medan någon som sätter in pengar på sitt sparkonto inte få det?

Skulle man få 30% avdrag när man betalar sin kreditkortsräkning? Skulle man få avdrag när man betalar tillbaka 100lappen man lånat av kompisen helgen innan?

För att det är helt jävla orimligt. Man skulle kunna tjäna hur mycket pengar som helst på det.

Köp ett hus för en miljon, låna till huset, betala av lånet, få 300 000 av staten som bidrag för att du har amorterat, sälj huset för vad du gav för det, lös lånet och du har tjänat 300 000 på ingenting. Ligger man i lite kan man göra detta ett par gånger i månaden.

Det säger väl sig självt att det inte går ihop?

Ja, nått sådant.

Fast då det rör sig om ett avdrag så blir det ju max det man betalar i skatt / år.

Den mest osökta metoden att gynna sparandet är att man unnas ränta på sina tillgodohavanden.

Istället för att försöka styra med riksbankens ränta på kredit åt bankerna borde styrningen vara i form av lagstadgad minimiränta man har rätt att kräva för tillgodohavanden på spar- och transaktions-konton.

Alltså styrningen för penningvärdets bevarande.

Sant, men vem som helst skulle slippa betala skatt. Bara att "byta" fastighet med en polare en gång per år, så att man kommer ner till noll

Det blir inte mycket bättre av att göra samma misstag fast åt andra hållet. Att över huvud taget ha ett avdrag för räntekostnaderna är helt absurt och grundar sig som vanligt i politikernas populistiska natur där de lovar allt åt alla endast för att få röster. Sen blir det inte bättre av att den traditionella keynesianska läran verkligen förespråkar förträffligheten med belånad konsumtion och avfärdar allt som har med sparande att göra som rent slöseri. Verkligheten däremot ser helt annorlunda ut men vem bryr sig när rösterna redan rullar in?