Citat:
Ursprungligen postat av Zaxxon
? Citera/ta upp det stycke av text som talar för att man kan utvinna rörelseenergi genom att skicka en farkost mot en himlakropp, och OBS!!, att den sedan skall träda ur gravitationsfältet med en högre hastighet (vid samma nivåkurva).
Valfri lärobok i klassisk mekanik.
Citat:
Jag har med din referens backat upp för så inte är fallet. Dock är det ren och skär energikonservering. Precis vad wiki-sidan belyser.
Farkosten kommer ha samma fart relativt planeten före som efter -- fast här gör vi approximationen att planeten inte påverkas av farkosten, vilket är en approximation. Men om planetens fart är x (relativt säg solen) och farkostens fart relativt planeten y, så är farten relativt solen x-y före och 2x+y efter, vilket uppenbarligen ger möjlighet till att överföra kinetisk energi från planet till farkost.
Det approximationen gör är att den gör potentialen tidsberoende, U = -GMm/r - GM'm/d(t) där d(t) är en funktion av tiden, d(t) = |r-R(t)| där R(t) är positionen för planeten. Är potentialen tidsberoende gäller inte energibevarande längre. Om man struntar i att göra approximationen och skriver upp hela rörelseekvationerna (eller lagrangianen, det är enklare) gäller naturligtvis bevarande men det är ju den totala energin som bevaras, inte energin för varje kropp för sig. Det är ganska uppenbart om man tittar på en simulering av trekroppsproblemet att energi kan överföras mellan kropparna.