För att få en aning om hur framtiden kommer att se ut i Egypten och resten av mellanöstern så behöver man till att börja med sätta sig in i vilka muslimska brödraskapet är och vad deras politiska mål är.
Kärnan i deras ideologi är konceptet att koranen och sunna utgör en komplett modell över hur ett samhälle skall vara uppbyggt, att muslimska länder helt skall baseras på detta system samt slutligen
att världens alla muslimska länder måste förenas under ett enat politiskt system lett av en "kalif".
Att detta skulle hända låter säkert otroligt i många öron, som en konspirationsteori, speciellt i ljuset av Breiviks tankar på området. Men detta är uttalade mål från brödraskapet själva som de inte sticker under stol med. Finns hur mycket som helst om detta på wikipedia och från andra källor
http://en.wikipedia.org/wiki/Muslim_Brotherhood
Lyckas alltså brödraskapet
i alla sina förutsatser så kommer vi alltså att få se skapandet av ett slags centraliserat islamistiskt EU med imperie- och supermaktsambitioner.
Det finns dock andra spelare med i bilden vilket komplicerar möjligheterna att förutsäga utvecklingen. En av de viktigaste av dessa är så klart Israel. Som nog de flesta här är medvetna om så har israel ett abnormt stort inflytande i förhållande till sin storlek och folkmängd, särskilt över USA. Det känns rimligt att anta att israel inte skulle se med blida ögon på en utveckling som går i brödraskapets riktning, precis som brödraskapet antagligen inte lär uppskatta en judisk enklav i hjärtat av den muslimska världen.
Ytterligare en spelare kan sägas vara de gamla pan-arabiska nationalistiska och socialistiska eliter som nu är på fallrepet. Dessas strävan överensstämde i mångt om mycket med brödraskapets vad gäller de federalistiska/imperialistiska ambitionerna men baserades istället på en gemensam arabisk nationell identitet snarare än islam. (Tänk general Aladeen från "diktatorn") Om detta vittnar de talrika politiska unioner som uppstod under 60-70 talet vilka alla hade som mål att skapa en enad arabisk stormakt. Något man såklart aldrig lyckades med utan arabländerna förblev splittrade. Man kan då fråga sig varför de grandiosa ambitionerna grusades? Berodde det på inkompetens, girighet och stolthet i de olika länderna vilket fick samtliga seriösa försök att falla sönder, eller var det ett resultat av en effektiv "divide and conquer" strategi från "västvärldens" (USA + Israels) sida.
Ur detta perspektiv är det intressant att det är de numera impotenta företrädarna för detta "gamla garde" av socialister och nationalister som nu rensas bort på löpande band, ivrigt påhejade av västvärldens etablissemang. I flertalet av dessa forna diktaturer är det muslimska brödraskapet som är den största organiserade politiska kraften, redo att ta över efter etablissemangets fall. Nu i Egypten, snart i libyen och syrien. Varför vill "västvärden" (USA och israel) få bort dessa regimer? Borde man inte göra allt för att hålla dessa korrupta men ändå relativt benigna diktaturer under armarna om alternativet är det politiskt explosiva och populära brödraskapets pan-islamistiska ideologi. Nu känns det nästan som att man vill skapa förutsättningarna för ett kalifat att uppstå! Frågan är varför?
Självklart kunde alla med minsta förmåga till politisk analys förutsäga att "revolutionerna" skulle föra fram brödraskapet till köttgrytorna på bred front. Att detta helt förtigits sedan start säger mig att det finns intressen som vill att så skall ske inom västvärldens etablissemang, men som sagt så har jag svårt att se vad planen eller agendan är i detta fallet, men någon form av hund ligger definitivt begraven nånstans här i faggorna...
