Hippieflip (MDMA+Svamp) Byte av efternamn, intergalaktiskt samfund och schamanism

Ålder: 23-28
Vikt: 64-68
Längd: 170-175
Tidigare erfarenhet: MDMA, Svamp och CB.
Drog: Alkohol, Cannabis, MDMA & Cubensis

Originalplanen
Den ”alternativa midsommaren” var planerad sedan en månad tillbaka och nu började dagen M närma sig med stormsteg. Det var väldigt oklart om vem eller hur många som skulle komma. Detta var något som gjorde mig väldigt obekväm speciellt med tanke på att alla skulle trippa, medan andra i sällskapet var helt chill med tanken.

Jag hade införskaffat 0.2 g MDMA som jag tänkte dra i mig under kvällen, men jag började fundera på att ta det djupare.. Jag beslutade mig för att köra en hippieflip (svamp+MDMA). Två veckor innan dagen M fixade jag 7g tryfflar som jag skulle koka svampte av väl ute på sommarstället. Men helgen innan midsommar blev jag så pass osäker på grund av antalet gäster att jag åt upp tryffeln på lördagskvällen, 6 dagar innan midsommar. Nu hade jag bara MDMAt till dagen M och kände att det troligtvis var bäst så.

Framme vid sommarstugan
När vi rullade fram över grusvägen mitt ute i ingenstans fick jag reda på att runt fem personer hade droppat av och att vi nu skulle bli cirka tio personer. Skönt tänkte jag.. För de fem som inte längre skulle deltaga var de jag kände minst. Jag vänder mig till min vän Louise och säger;
Fan.. Vi borde nästan sparat våra tryfflar trots allt..
Mmm.. Säger hon.
Vi parkerar bilen och börjar lasta ur grejerna. Huset är en röd tvåvåningsstuga och har vita knutar, det finns en studsmatta, en gräsmatta som totalt sett går upp till storleken av en halv fotbollsplan och precis bredvid finns det en skog med mestadels granar. Det tar runt två eller tre timmar innan hela sällskapet har samlats vid sommarstugan och under den tiden har vi rensat upp inne i skogen i förberedelse för skogsravet. Vi har glowsticks, ljusslingor, massor med ved till skogsravebrasan och en fantastisk psytrance/DnB/Dubstep-lista som spelas genom Spotify, det här kommer bli grymt!

Intaget av Cubensis
Runt klockan 20.00 eller dylikt blir jag erbjuden att köpa 2 gram torkade cubensis som jag gladeligen tuggar i mig. Var inställd på att endast ta MDMA, Cannabis och lite alkohol men med tanke på att jag nu kände mig mycket mer bekväm med det reducerade antalet gäster så blev jag överlycklig när jag blev erbjuden svamp. Jag visste att svampen inte skulle kicka så hårt på grund av att jag 6 dagar tidigare trippat på tryfflar, men jag var säker på att få viss effekt och det var bra nog för min del.

Jag minns inte riktigt ordningsföljden och vad som hände när svampen väl började kicka på men vi höll oss i samlad trupp vid långbordet som stod uppställt på gräsmattan framför den röda stugan. De som inte tagit svamp har börjat trippa på MDMA och de driver runt till synes planlöst med ett leende på läpparna. Tidvis kramas de, tidvis dansar de och ibland stannar de upp för att ligga på gräsmattan eller studsmattan. Jag tar upp min telefon och ringer till min bror och talar med honom i runt fem minuter, men minns inte specifikt vad jag berättar för honom. Jag vet i och för sig att jag berättar att jag mår bra, är där jag är, får reda på vart han är, hur han mår och vad han ska göra. Så vitt jag vet var det ett relativt normalt samtal, men enligt en i sällskapet hade jag berättat på telefon att det kröp i min ryggrad, så jag antar jag berättade vad jag tagit. Efter det ringer jag min pappa.

Hej pappa!
Hej du
Hur mår du?
Tja.. jag mår väl bra, hur mår du?
Jag mår fantastiskt!
Jaha ja
Du pappa
Ja
Jag ska byta efternamn
Jaha
Ja! Vad tycker du om det?
tystnad
Pappa?
Pappa, är du ledsen?
Varför säger du inget?
Pappa lägger på
Pappa!

Jahopp tänker jag och går tillbaka till långbordet och njuter av musiken som spelas. Jag berättar för Louise att jag ringt till pappa och berättat att jag ska byta efternamn. Louise blir väldigt upprörd och frågar varför jag gjorde det. Jag rycker på axlarna och berättar ord för ord vad som sagts och avslutar med, det är lugnt det är över nu.

Sällskapet sprids ut

Helt plötsligt är halva sällskapet borta och jag tror vi spridit ut oss på tre grupper. Jag lämnar långbordet och tomten där runt fyra personer stannar och beger mig ut barfota på grusvägen för att leta efter de andra. Jag hör en massa röster inifrån skogen och sätter fart. Efter en kort stund kommer jag fram till en grupp av fyra. En av dem är likblek i ansiktet, rödsprängda ögon och pupiller stora som tefat. Han ser dödssjuk ut och jag blir rädd, inte för honom men för att vara runt omkring honom. Jag vill där ifrån men jag vet inte hur jag ska ta mig ut även fast jag precis klampat igenom skogen utan några problem. Jag bara står där helt tyst och kollar på de andra och helt plötsligt slänger sig en av dem på marken och proklamerar, ”Jag är ett med naturen!” Hon kliver på alla fyra likt någon sorts reptil och jag blir vettskrämd, det här är galenskap, jag måste här ifrån! Utan att säga ett ord kliver jag där ifrån och så fort jag är utom synhåll tar jag fart likt en hjort. Fem minuter senare är jag tillbaka vid den röda stugan och gräsmattan. Vad har jag gett mig in på? Helvete varför gjorde jag det här för?! Det finns ju ingen som är nykter, ingen koppling till verkligheten, fan fan fan fan fan!

Trippen styrs mot det sämre tills...
Jag börjar få panik, men likt en plastdocka kan jag inte röra en min, yttra ett ord eller ens röra mig. Jag bara står där mitt på gräsmattan med vidöppna ögon och bara ser mig omkring. Nelly kommer fram till mig och håller sina händer på mina axlar. ”Jag mår inte så bra säger jag”, men jag är inte säker på att jag faktiskt säger detta. I vilket fall som helst verkar hon kunna läsa på mig att jag mår dåligt. ”Släpp på barriärerna, låt det komma in!” säger hon med ett leende för att sedan graciöst snurra sig iväg från mig likt ett löv fångat i en vind. Kvar står jag och tänker mig en massa dörrar som öppnas och jag börjar genast må bättre.

Observatören
Om jag inte vandrar runt så sitter jag ner, jag bara tittar på de andra. Jag ser Rikard och Paula som är ett par och blir jätteglad, de är så fina! Jag sätter mig vid långbordet där tre andra sitter och bara tittar runt och njuter. Christoffer säger att jag ser så jäkla chill ut. Jag vänder mitt huvud mot honom och säger bara, ja. Sällskapet verkar ha samlats vid tomten igen och jag har inte den blekaste aning om hur lång tid det har gått. Louise samlar ihop fem personer inklusive mig och säger att vi ska leka kurragömma. Jag svarar att jag inte vill vara med, men jag vill observera. De andra springer iväg och Nelly börjar räkna ner från 20 och alla får bråttom. Jag å andra sidan driver runt planlöst, en fot framför den andra och går mot skogsdungen. Har ingen aning om hur jag hamnade här, men jag verkar ha följt efter Louise som hukar sig i skogen. Jag går efter henne.. Likt en bulldozer går jag bara rakt genom allt som är i min väg. Får flertalet grenar i ansiktet och tillslut är jag ute på tomten igen. Jag ”vaknar” till och kommer på att det är nog dags för MDMAt.

Mmmmm Mmmmmm Mmmmm
Allt mitt MDMA ligger i en zippåse och jag gör någon halvdan fördelning för hand. Släpper i möjligtvis 0.14 i ett glas med vatten och de små bitarna sjunker till botten i det halvfulla plastglaset. Jag drar i mig glaset omgående men ser att det ligger små bitar i botten. Jag går och letar efter mer vatten men hittar bara ett till plastglas som även det är halvfullt. Jag fyller över vattnet och dricker det med. Lyckas sedan förvirra de två glasen och blir osäker på vilket som innehöll MDMAt. Fyller därför båda glasen med vatten från en flaska och dricker det med. Gud vad skönt allt är.. Jag går runt barfota och barbröstad med ett par löst sittande linnebyxor på mig.

Har väldigt spridda minnen här och har ingen aning om den kronologiska ordningen!

Jag driver runt, ger alla jag hittar en kram och berättar för var och en vad fina de är, men undviker den bleka halvt döende grabben. Stannar lite längre med Rikard som jag känner väldigt väl och berättar för honom att jag blir så glad av att se honom tillsammans med Paula. Han ler och fnittrar lite. Sedan går jag runt hur länge som helst och smeker min egen kropp som är så mjuk och skön. Det är som i filmen Get him to the Greek och ”Stroke the furry wall”. Min repertoar består härefter av; ”Mmmmm Mmmmmm Mmmmm”, ”Vad fin du/ni är!”, ”Fantastiskt...”, ”Ahhh....” ”Åhhh...”

Jag går in i huset och pratar med Hans som ligger på golvet med Nelly i famnen. Jag vet inte vad jag berättar för Hans, men enligt Hans är jag allt för intensiv och han önskar att jag kan låta dem vara i fred. Så jag går in i ett annat rum och börjar rita på det stora lakanet vi tagit med oss. Här finns det färgpennor i överskott!

Triangeln som öppnade universum
Några veckor tidigare hade jag under meditation sett en triangel som jag nu ritade på det vita lakanet. Spenderar säkerligen 30 minuter till att förfina den. Eftersom triangeln är väldigt kraftig lägger jag även till 8 solstrålar som triangeln utstrålar. Jag har en djup vördnad för triangeln och triangeln är lika viktig för mig som förbundsarken (”Ark of the Covenant”) var för Moses. Man skulle kunna säga att det är en religiös symbol, bara att den inte tillhör något religiöst tankesystem. Jag berättar för de tre andra som målar att det här är min symbol och jag har med hjälp av den knäckt koden och är nu del av ett intergalaktiskt samfund. Efter att jag målat klart symbolen går jag ut och är på väg mot skogsravet när jag ser något i himlen..

Asteroiden och människans slut
Uppe i himlen ser jag ett brinnande objekt som färdas över himlen. WOW KOLLA DÄR! Skriker jag. Runt fem andra i sällskapet ser eldklotet. ”Vad är det?!” Frågar en rädd röst. ”Det är en asteroid!” säger jag. ”Ett flygplan..” säger en annan, ”en brinnande rislykta!” säger en tredje. Jag står där i hänförelse och är övertygad om att det är en asteroid som antingen kommer passera eller krascha in i jorden och förgöra oss alla. Jag vet inte hur länge vi står och tittar på det brinnande objektet, men showen tar slut på något sätt och vi beger oss in i skogsgläntan och ravet.

Ravet där alla gjorde sin egen grej
Elden var i full fart och samtliga gäster var samlade i dungen. Musik spelades i högtalarna, men jag minns inte en enda låt. Jag dras till elden som en magnet, värmen den utstrålar är så inbjudande.. Jag sätter mig ner mitt framför elden. Några står och dansar, några sitter och pratar, andra bara står och blickar i någon random riktning. Det känns som om vi är en arbetsgrupp och jag är nyanställd och måste göra ett gott intryck. Jag stänger mina ögon och börjar meditera med triangeln i fokus. Jag formar triangeln med mina händer och börjar köra mantran utan att bry mig om att det finns andra runtomkring mig. Nu befinner jag mig på en arbetsplats som jag aldrig tidigare varit vid, men jag kan byggnaden som baksidan av min egna hand. Jag hittar mitt skrivbord och sätter mig. På skrivbordet finns det ingenting, det är bara ett tomt bord med skärmar vänster, höger och framför mig. Precis som vilket kontor som helst. Jag formar fortfarande triangeln med mina fingrar och börjar nu ”pumpa” den medan jag rör hela överkroppen. En portal öppnas upp och jag är ute i nån annan dimension och gör ”mitt jobb”. Jag ser mig själv gå i ett hus fyllt av stentrappor men utan väggar. Jag går runt med en lykta i handen och lyser runt. Jag letar efter tecken på liv. Som jag tidigare sa så är jag medlem av något sorts intergalaktiskt samfund och vi har i uppgift att hitta fler medlemmar. Jag letar och letar.. Någon verkar prata om mig i den ”verkliga” världen. Jag stannar upp och tittar på resten av gruppen. Jag kunde svära på att någon sa nått om mig.. Jag stänger ögonen igen och blir tvungen att börja om vid skrivbordet. Pumpar triangeln och reciterar mina mantran. ”Maskhålet” öppnas och jag åker ner i det. Direkt så hittar jag två personer. De står med ansiktena mot en grå betongvägg som står mitt ute i ingenstans och då menar jag ingenstans. Allt annat är bara svart. De båda vänder sig om och de springer mot mig. Det här har jag aldrig upplevt förut, men de ser så verkliga ut! De har skor, byxor och tröja på sig, jag ser att de är människor, men jag har aldrig någonsin tidigare sett dem i mitt liv. Jag vet inte vad som hände härnäst men jag tror att jag blev så chockad att jag öppnade ögonen igen. Jag reser mig upp och går iväg till tomten helt själv. Jag känner mig under press, de andra medarbetarna är ju så duktiga och jag är helt ny här..

Dags att plugga..
Jag ställer mig på gräsmattan och börjar göra tai chi, eller ja.. Vad jag tror är tai chi. Tydligen är det här en kurs som de andra gått, men jag som nyanställd behöver lära mig det också.. Jag ligger ju efter.. Efter en stund går jag in i den röda stugan igen för att hämta kraft från min triangel. Jag sätter mig vid lakanet med triangeln mitt framför mig. Jag gör triangeltecknet med mina händer, stänger mina ögon och ”pumpar” med händerna. Känner mig helt återställd och innan jag går skriver jag på lakanet, ”Jag har tömt utan att behöva fylla på”. Går sedan tillbaka till skogsravet..

Arkivarien
Jag sätter mig vid elden och pumpar triangeln igen och stirrar in i elden. Vedklabbarna ser ut som brinnande obsidian. Får känslan av att jag sitter vid avgrunden och tittar ner. Det verkar som om jag blivit befordrad efter tai chi kursen och påfyllningen från triangeln och jag är nu arkivarien. Jag börjar samla ihop mossa, sten, kvistar, gräs, jord.. Allt jag får tag på från där jag sitter med mina händer och kastar in det i elden. Poff! Allt jag kastar i fräser och förgörs i lågorna. Jag tänker mig att jag raderar dåliga tankar, men detta går inte obemärkt förbi.. Besten börjar röra sig uppåt.. I liknelse med Peregrin Took som lyckas väcka Balrogen i Morias djupaste innandöme har även jag väckt en best. Jag börjar recitera alla mantran jag kan och tänker att jag rustar mig för strid. Jag ser en människa som materialiseras framför mig. Först skelettet, sedan musklerna.. Det tar tid.. Hela tiden hör jag besten som klättrar upp från portalen som ser ut som en brunn. Jag hinner inte rusta min krigare i tid, jag måste göra nånting, besten är nästan här! Jag börjar frenetiskt pumpa triangeln och blåsa liv i den.

Jag vet inte hur allt det här kommer till, men jag antar musiken påverkar mig något enormt och att det kan vara låten i fråga som får in mig på den här kampen.

Besten är framme och jag släpper iväg triangeln. ”Pichooo” säger jag i en viskning och jag släpper även triangelformen med fingrarna. Allt går i slow motion. Besten blir träffad och jag har dräpt den. Jag suckar inte av lättnad, jag hurrar inte, jag bara fortsätter att rabbla mantran och kastar tankar i avgrunden. Jag känner mig väldigt fräck som begett mig till avgrunden tillsammans med de andra. Jag får känslan av att vi har en personalfest.

Kvällen börjar dra mot sitt slut
Jag börjar komma tillbaka till verkligheten och när jag öppnar ögonen så återstår bara jag och tre till i skogsdungen.

Vi måste släcka elden
Säger en av dem.
Någon häller massor med vatten på elden och det börjar bolma något rejält! Trädet som står närmst blir helt täckt i rök och man ser knappt trädet längre. En av dem börjar lysa med en grön laser genom röken och det är otroligt vackert. Vi står där och kollar på lasern dra igenom den tjocka röken tills någon säger att vi måste få röken att sluta för annars kommer brandkåren och då är det kört. Jag öser på jord över elden. Med tanke på att jag slängt mossa, kvistar, kottar och annat skrot på elden hela kvällen behöver man knappast gräva för att komma ner till jorden. Sedan lägger vi en halv dörr över elden och tillslut dör det ner och alla går in för att lägga sig i stugan.

Jag stannar kvar och lägger mig på rygg i det våta gräset. Jag ligger där i nån timme utan att tänka på nånting innan jag beslutar mig för att sova inomhus i en säng. Somnar i sängen inom ett par sekunder med ett par genomvåta linnebyxor, tre t-shirtar och en munktröja. Fan vad bra den här kvällen var..

Låter som att du hade en grym midsommar! Bra skrivet och jag blir lite avundsjuk att min egen midsommar bara var med kopiösa mängder alkohol.
Kul läsning! Fred.

Låter som en underbart härlig kväll

Själv mådde jag inte helt 100 i psyket, så tänkte egentligen inte köra något, men sedan vill en godvän till mig att jag ska få må bättre, Så han erbjuder sig en 6- 2-aminopropyl benzofuran alltså 6-apb så fick en 100mg tabbe, samt en halv Mc donalds E som tydligen skulle innehålla runt 140mg MDMA, Men jag skippade denna då jag hade tagit 6-apb

Gick och väntade, men inget hände faktiskt, kände mig lite "tyngre" rökte några holkar, musiken kändes lite "härligare" men annars ingen effekt alls, Kan det vara så illa att jag blivit så ångestfylld och deprimerad av allt som hänt i mitt liv nu, att jag inte reagerar på den typen utav drog? Jag går på runt en halva sub om dagen, ibland mer ibland mindre.. Men det ska ju inte påverka tycker jag, Jag drog iaf i mig en halva sub den kvällen, och några shottar samt bira, och då vart det en skön kombo, Tung,skön,musig.. Inte alls lika ångestfylld samt runt 300-400mg lyrica...

Jag har en halv Mcdonalds kvar dom e blåa / ljusblåa enligt rykten ska dom vara riktigt grymma, funderar på att prova den imorgon eller inatt kanske

Låter som en riktigt trevlig kväll! Finns det någon chans att ni var på samma skogsrave? Lakanet och den gröna laserpekaren låter lite bekant
https://www.flashback.org/t1900852

Gud vad underbart det låter. Får man fråga vad för mantran det var du rabblade? Blev nyfiken bara.

Tack för att du tog dig tid och skriva detta, väldigt intressant.

Det stämmer, samma substanser och ganska olika upplevelser



Jag använde alla jag kan och de är;

Ek ong kar sat nam siri wha guru
Kundalini mantra, men jag säger "Gautama" mellan wha och guru för att jag missförstod när jag först lärde mig det, jag trodde man skulle "åkalla" en guru så jag åkallar Siddartha Gautama vilket enligt vissa är den första gurun, enligt andra har det funnits flertalet andra innan honom. Men man brukar i regel säga att det är han som skapade buddhismen. Med det mantrat "hedrar" man i princip "skaparen", men det är bara å googla så hittar du mer info om mantrat.

Udare Apare Haring Karing Nirname Akame
Kundalini mantra. Minns inte specifikt vad mantrat betyder, försökt googla på "Kundalini mantras" för att hitta sidan där jag hittade denna och ovanstående mantra, men allt jag klickar in på timar ut 404 error och sånt, så kan tyvärr inte svara på det. Men hur som helst så är det här det jag föredrar, jag kan inte förklara det men jag mår bättre av det här mantrat än det ovanstående mantrat.

Aum
Citera mig inte på det här men jag vill minnas att man brukar säga så här att Aum är ljudet som uppstod när universum kom till och jag använder Aum i en väldigt djup stämma och jag drar ut på ljudet så långt jag kan. När jag gör det vibrerar det i hela min kropp och det är inte bara vad jag "upplever" utan det händer i alla tillstånd, nyktert/onyktert men den vibrationen hade jag även åstadkommit om jag bara sagt "Toooooooooorsk" osv. Jag gillar vibrationen så jag går ofta över till Aum, men vanligtvis brukar jag använda det längre Aum-mantrat som står under denna.

Aum mani padme hum
Aum har jag redan beskrivit och det kan förövrigt stavas "Om" också i fall nån undrar. Jag har tyvärr problem att dra upp hemsidor för tillfället, men ni kan hitta det här mantrat på wikipedia. Varje stavelse har ett buddhistiskt tecken, det är därför 4 tecken för detta mantra. Googlar ni på "Aum symbol" så kommer ni troligtvis känna igen symbolen, jag TROR den är "viktigare" i hinduismen om jag inte missminner mig än i buddhismen, men folk målar den på diverse saker som nått sorts skydd. Sett bilder på motorcyklar med Aum tecknet på. När jag reciterar det här längre Aum-mantrat då börjar jag naturligtvis med Aum som jag drar ut på långt, så medan jag fortfarande vibrerar i rösten från att ha uttalat Aum så säger jag sedan "mani padme hum". Om ni förstår hur jag menar. Det låter lite som att jag tar en enorm bit tårta i munnen "AUM!" och är nästan på väg att gå in på "om nomnom nom" bara att nom nom aldrig kommer in. ^^

Hare Krishna Hare Krishna
Krishna Krishna Hare Hare
Hare Rama Hare Rama
Rama Rama Hare Hare
Lite osäker på om stavningen blev rätt här, men det här mantrat använder jag minst i alla fall för tillfället. Förut var det här mitt "main-mantra".

Jag kan inte ge en förklaring till varför mantran "fungerar" eller specifikt vad de gör mer än att jag hamnar i en sorts trans. När jag trippar så använder jag ofta mantran i syfte av att skydda mig själv, som med monstret/besten som jag väckte när jag arkiverade så använde jag mantran för att "ladda" mitt vapen.

När jag en tidigare gång mediterade på MDMA och lyssnade på en speciell låt väcktes en enorm rädsla i mig för att jag tidigare lyssnat på samma låt på svamp och sneat totalt. Då började jag "spamma" mantran för att bygga en sköld runtom mig och då är jag glad att jag är ganska rapp i käften för jag kan recitera runt 7 mantras på 10 sekunder. Den meditationssessionen var för övrigt väldigt intensiv och jag ska definitivt utforska MDMA+meditering närmre.

Vet inte om jag bara svamlar eller ej, men hur som helst, mantras fungerar för mig, i regel så reciterar jag dem snabbt förutom när jag vill "vibrera" men då använder jag vanligtvis Aum-mantran. Det finns ingen specifik anledning till att jag reciterar mantran fort, det har bara blivit så.

Peace!

Fan vad trevligt det låter
Den bästa personalfesten hittills!

Det är nog en bra idé att alltid stänga av sin mobil innan man käkar psykadelika. Hur gick det med din fader?

Jo då det gick bra, vi pratade några dagar efter och han undrade hur vi kom in på ämnet efternamn och jag sa att jag inte kom ihåg men att vi pratade en hel del om just namn och att jag då fick den idén via alkohol. Inga problem

Låter som en otroligt fet fest faktiskt! Hade gärna dragit ihop ett gott gäng polare (enbart killar då givetvis) i en stuga i skogen.

Ett fett stereo system i en skogsglänta, E och svamp och bra polare, och inte en käft på flera mils avstånd.. det hade varit en fest att minnas.

Någon som har en stuga att hyra ut ?

Snygg rapport!

Ska köra hippieflip för första gången om 2 veckor så jag ser fram emot det jävligt mkt