Asiatiska skräckfilmer - överskattade eller har jag dålig smak?

Hej!

Nu har jag sett typ alla skräckfilmer som går att se och jag läser överallt om att asiatiska originalerna och så vidare ska vara så mycket bättre än amerikanska skräckfilmer och liknande. Då jag sett remaken "The Uninvited" tänkte jag då se "A tale of Two Sisters" som ska vara så mycket bättre (enligt IMDB:are och Flashbackare).

Helvete vad den sög! Jag hade gått till videobutiken och hyrt 6 filmer (skönare ibland än att ladda ner) med flickvännen och jag övertalade henne till att se på asiatisk skräckfilm, trots att hon från början hade en negativ inställning, som jag, och det enda som höll mig vaken under filmen var det faktum att om jag skulle somna skulle hon ha rätt. Jag har aldrig fel. Men, efter att filmen var slut var jag tvungen att erkänna min skam.

Den var tråkig i princip hela tiden, tyst som fan, ingen pratar ju för i helvete!!! Alla ser likadana ut (storasystern och styvmamman). Det är mörkt hela tiden. Konstigt beteende. Konstiga skådespelare.. (Kudos till pappan dock)

Nej, den amerikanska varianten var så mycket bättre.. Sen kan jag inte förneka att jag har varit kär i Emily Browning och fortfarande är det, föddes samma år som henne och har i princip "växt upp med henne". Sen är filmen och allt mycket bättre.

Nej - aldrig mer asiatisk skräckfilm. Jag håller mig till amerikansk, brittisk, spansk och en svensk film (låt den rätte komma in).

Btw, kanske stereotypiskt, men jag är också den typen som inte gillar skräckfilmer från tidigare än -80 eftersom att de inte kan skrämmas eller ge den där speciella känslan. Speciellt zombiefilmerna från innan 2000. Eller, jag gillade Nosferatu då men inget mer från det århundradet. Och Nicholsons Shining..

Mvh

EDIT: Musiken också. Helt opassande. Glad musik när man får se någon tragedi eller sorg. Sorglig musik när de är glada vid bron. Vad i?

Tvärtom, de är mycket underskattade i Europa och tillgången är svårt ibland. Sedan beror säkert mycket på bra översättning eller inte. Skräckfilmer borde vara en asiatisk grej.

Jag älskar asiatisk skräck men det är väl en smakfråga. Bra asiatisk skräck har generellt så mycket bättre och mer välarbetade manus än hollywoods "hoppa-till"-filmer som är så värdelösa.

A tale of two sisters är i min mening ett mästerverk men när du säger att du inte kan se filmer gjorda innan -80 tror jag inte det finns någon mening att diskutera ändå.

Mm tänkte det, kanske är filmskadad (av filmer som är gjorda post-1980).

Men sen så kan jag inte uppskatta vissa filmer som personer kallar "mästerverk" såsom Donnie Darko.

Japanska The Ring tycker jag är överskattad. Där är faktiskt den amerikanska versionen bättre.

Men däremot tycker jag att Phone är en väldigt bra asiatisk skräckis. I övrigt har jag inte sett så mycket asiatisk skräck.

Men I saw the devil är väl en skrämsel film? Eller är det mer en thriller? Skitsamma, hur bra som helst är den iallafall.

Haha att använda A Tale of two sisters som referensram för asiatisk film säger ganska mycket!

TALE OF TWO SISTERS ÄR FÖR FASEN JIN WOON KIMS SÄMSTA FILM! ETT riktigt jävla sömnpiller! Försök att göra en research nästa gång när du ska se en film!

NU känns bara den här tråden patetisk!

Kunde inte ha sagt det bättre själv, skönt att det fortfarande finns hopp för mänskligheten!

Det var nog fan det dummaste jag läst på jag vet inte hur länge. Här skrivs en åsikt och du kräver research? Är du pantad, eller vad är grejen?

För övrigt så tycker jag A tale of two sisters är bra, och riktigt vacker.

Har inte sett mycket asiatisk skräck tyvärr, men försöker hela tiden ha det i bakhuvudet vid filminköp. då jag har tröttnat på film som helt förlitar sig på jump scares (läs: amerikanska).

Rent spontant känns det som hen menar att massan som ser asiatisk film inte gör någon som helst research innan och förlitar sig helt på dom filmerna som svenska distributörer köper in och marknadsför inom rikets gränser. Det är på inga som helst vis ens toppen av isberget av allt som finns där ute, har man ett genuint intresse för genren gör man helt enkelt lite research så man vet vad man kan tänkas att få.

Bara min tanke...

Det må så vara, men filmen blir ju inte sämre för att man inte har koll på en massa andra bra filmer i samma genre?

Nej, det har jag inte påstått heller! Jag menar bara att om man vill hitta guldkornen får man ha samma mentalitet som man hade på VHS-tiden, nuförtiden känns det att folk rentav bara är för lata för att söka själv efter filmer som verkar intressanta och går till närmaste videobutik för att ta det som finns på hyllorna. Vill man bredda perspektiven får man blicka åt horisonten som man säger.