Ni som äter/har ätit Venlafaxin, vilka biverkningar fick ni?

Ja det är korn som gäller. Jag fick problem när jag gick från 5 mg / 20 korn per dag till 0. Fick starta igen pga otrolig trötthet. Orkade inte jobba med något som krävde tankearbete mer än enstaka timmar per dag.

Här ska finnas mer info

know more about stopping antidepressants.
It describes:
* symptoms that you may get when stopping an antidepressant
* some ways to reduce or avoid these symptoms.
https://www.rcpsych.ac.uk/mental-hea...ntidepressants

Jag tog Venlafaxin (75 mg/dag) i flera år, men slutade för ca 1.5 år sedan, utan nertrappning. Kände mig lite yr de första veckorna, men annars hade jag inga problem.

Är det någon här som upplevt ilska som biverkning? Jag blir lätt arg, skriver saker jag själv uppfattar som otrevliga till andra, men i stunden jag skriver dom tycker jag det är helt okej. Jag har fått så lätt att ”gå igång” och bli arg.

Är ingen arg person annars och brukar vara en peoplepleaser som inte vågar säga vad jag tycker och tänker. Så detta är helt främmande för mig. Och jobbigt, jag vill inte vara en otrevlig person.

Äter 375 mg vilket verkar vara högre än dom flesta här i tråden. Jag mår så bra i övrigt på Venlafaxin. Men just dessa snabba humörförändringarna är inte roliga…

Jag upplever själv att jag blivit mer ”ilsken” och fått sämre tålamod sedan jag började med Venlafaxin. Enligt mig HEMSK medicin som jag blev insatt på efter ett självmordsförsök. Läkaren sa knappt något om medicinen utan sa att den var likvärdig med Escitalopram som jag hade innan, stämmer ej! Venlafaxin är verkligen djävuelns medicin typ. Fick så mycket biverkningar, förstoppning, extrema svettningar, ÅNGEST, rastlöshet, alltså listan kan göras lång. Äter 225 mg dagligen och glömmer jag tabletterna på morgonen (tar vid 06 varje dag) så får jag blixtrar i huvudet och mår jättedåligt!! Rekommenderar inte alls medicinen, tycker den är läskig.
Däremot haft ganska bra effekt på min depression, frågan är bara om det är värt det

Det är verkligen ett läkemedel som är så sjukt konstigt! Det är som en frälsning på ett sätt, för min depression blev faktiskt mycket lättare och jag var inte nere i ett lika djupt mörker efter jag använt ett tag. Men biverkningarna var ett helvete & är fortfarande. Tycker de e helt sjukt hur den skrivs ut så mycket, fan 30 gånger värre än att röka marijuana, & de e fan olagligt …

Samma för mig! Har blivit i princip apatisk av medicinen, kan inte känna det jag ”borde” känna eller vet att jag hade känt för 1 år sen. På ett sätt väldigt skönt för mig som är emotionellt instabil, men samtidigt inte då jag inte är mig själv & känner inte att jag bryr mig om någon riktigt

Jag slutade med Venlafaxin för två år sen. Jag satt dessutom inne och det hjälpte inte men det var på rek från läkaren. Jag behövde sluta för att få en ny medicin, men inte ett ord om vilka helvetes biverkningar som skulle komma.
Det började med elektriska ”stötar” som gick tvärs igenom skallen varje gång jag flyttade ögonen.
Sen kom yrseln. Det var som att komma ut ur en meskalin dimma med bomull under fötterna.
Och ja ilskan ska vi inte glömma. Det blev 6 veckor frivillig isolering för man blev ilsken av ingenting.
Det tog två månader att bli ok, men humörsvängningar höll i sig längre.
Jag vill tillägga att venlafaxin funkade väldigt bra på mig.

Jag är sån av naturen och en psykolog gav mig en bra regel. Svara inte på negativa inlägg inom de första 10 minuterna. Jag håller hårt på den och tro mig, det hjälper. Men det var jäkligt svårt i början.

Hej, hur är det?
Försök hitta vägar så du mår bättre och strävar efter att bli stabil under tiden.
Träning, ut och gå, ta upp nåt intresse. Bara små steg i rätt riktning, dvs den du vill bli.
Ett par dagar så du bygger upp en ny men en varaktig styrka som ändå funnits där i bakgrunden.

För du behöver den styrkan för utsättningen som kommer. Så ladda inför en kraftmätning.

Målet är väl ändå att du ska igenom det här för att bli stabil, lugn och kunna börja utveckla saker du drömmer om? Måla, skriva, sjunga?

Du kommer kommer komma dit. Men du måste genom ett helvete av blixtrar och annat ett par dar, jobbiga jävla dagar, för mig tog det tre.
Sen såg jag ljuset.
Låter dramatiskt det här men så var det.
Man är en skör varelse första tiden. Men man kommer ut som en mer äkta människa.

Den resan är värt det.

Vad fint skrivet.
Jag tror att Venlafaxin var min räddning. Försökte ta livet av mig och spenderade en månad på psyk, åt vid tillfället Escitalopram som slutat ha effekt. Så som jag mådde då är nog det mest fruktansvärda jag upplevt, kan inte känna igen det nu. Venlafaxin är en otrolig medicin men också ett gift. Biverkningarna är hemska, är rädd att aldrig kunna sluta med dom, tror det är min värsta mardröm faktiskt att hamna på samma plats igen. Målet är självklart att vara fri från mediciner men jag är nog inte där än.

Ja okej. 🙂 Var själv nere på botten ett tag och Venlafaxinet fick mig upp en bra bit ur dyn och gyttjan där längst ner.
Låter bra att du är där du är. Var inte meningen att stressa, jag fick själv lära mig att ta det lugnt idag. Jag kan bli ivrig och vill till toppen med en gång.

Men jag är glad att höra att du är ur din värsta mardröm, det är det viktigaste. Landa där du är och var där ett tag så du finner lite ro och stabilitet. 🙂

Apropå min otålighet så leder det ofta till att jag crashar. Men ett bra citat någon sa till mig angående att kravla mig upp var;
Det går inte så fort som du vill, men det går fortare än vad du tror.