Vad skulle ni göra om eran tro skulle visa sig vara fel?

Hej alla ateiser,agnostiker,monoteister och polyteister, hoppas allt står väl till en sån här fin sommardag.

Frågan är, om ni efter er tid här på jorden skulle få reda på att vad ni trott på tidigare varit helt fel, dvs säg att det kanske skulle finnas ett helvette, eller paradis eller bara ett svart hål alla virvlar omkring i, Hur skulle ni känna då?.

Jag vill inte höra något dravel om att "det inte är möjligt etc". Man kan ju faktiskt ha fel, eller hur? men hur skulle ni känna. Det är ju ganska svårt att bevisa att det finns helvette och paradis, samt att "inget händer" men hur skulle ni känna om just "er teori" varit fel.

Jag vill just veta vad ni skulle känna.

Jag har ingen tro men skulle det som jag stödjer min världsbild på visa sig vara fel och någon gud bevisar sin existens av någon outgrundlig anledning så skulle jag omedelbart acceptera detta.
Jag har inga känslor eller någon förhoppning eller önskan investerad i hur jag ser på verkligheten. Enbart fakta och det som är sanningen objektivt.

Jag skulle bli ypperligt förvånad men ställd inför faktum omedelbart acceptera dessa utan något gnäll, fakta är fakta trots allt.

Vill bara säga en parentes. Jag håller på och läser om saker och ting. Kvantmekaniken och därmed hela sanningen kan inte forskas på objektivt utan att resultatet ändras.

Ingenting eftersom det är just bevisen som får mig att tro på saker. Jag varken förnekar eller påstår att gud finns. Skulle det visa sig att han finns, skulle det vara som vilken vetenskaplig upptäckt som helst för mig, bara det går att bevisa.

Jag är ateist och det som fått mig att bli det är det obegripliga kravet på "tro" som finns i samtliga religioner. Tro är ju per definition att inte veta. Varför en gud skulle nöja sig med att låta undersåtarna tro istället för att låta dem faktiskt veta är för mig obegripligt. Det har ju uppenbarligen funnits en period hos samtliga religioner då gudarna ansåg det nödvändigt att visa sig och tala med människorna. Med tanke på vad människorna ställt till med i religionens namn de sista 1500 åren så borde väl någon ansvarstagande gud gjort sig tydligt tillkänna för massorna om det nu hade funnits någon. Skulle förrästen vara kul att veta var varje ny påve tänker då han under sin första bön inser att det inte finns någon som svarar.

"Skulle förrästen vara kul att veta var varje ny påve tänker då han under sin första bön inser att det inte finns någon som svarar"

Synd att han inte kunde ringa och bekräfta om det verkligen stämmer att han är den nya utvalda påven lol.

Det är lite som att ångra beslut man gjort tidigare i livet baserat på kunskap och erfarenheter man har fått efteråt. Man gör det bästa man kan med vad man har haft tillgängligt för tillfället och det är ingen ide att ångra sig.
Om jag dör och finner mig framför Sankte Per hållandes en stor papyruslista med mina synder skulle jag förmodligen rycka på axlarna och finna mig i situationen. Jag kunde inte ha agerat på något annat vis eftersom jag alltid varit ärlig med mig själv och agerat efter bästa kunskap vid tillfället eller gjort vad som känts rätt för tillfället.

Om detta är ett försök att omvända oss otroende med retoriken "tänk om du valt fel, är det inte bäst att bli säker" så kan jag bara hänvisa till alla andra religioner som påstår sig ha rätt och att alla andra kommer hamna i helvetet. Ska man då hänge sig åt alla religioner samtidigt? Hade inte DET varit hyckleri och bestraffats med helvetet i samtliga religioner? Hur ska man veta vilken som är rätt med den inställningen?

Edit:

Förresten är detta en gammal fråga och du kan förmodligen forumsöka på Pascal's Wager, eller så kan du läsa mer på:
Pascal's Wager Wikipedia
http://en.wikipedia.org/wiki/Pascal's_Wager

Pascal's Wager Atheist Experience (Show)
http://www.youtube.com/watch?v=v9WRG4e6m2s

Richard Dawkins (What if you're wrong?)
http://www.youtube.com/watch?v=4WuJx9J_g4k

Har du samma synpunkt om tomten och tandfen?

Säg att du varit en bra människa, alltså gentemot andra människor etc, och inte varit direkt "ond" i detta liv, då har man väll inget att oroa sig för eller?. Det är ju en faktor också eller vad tycker du. Oavsett tro. Jag tänker inte på konsekvenser av att inte ha trott rätt, utan just hur man skulle känna sig. Om jag trott något fel så skulle jag nog acceptera det.

Personligen skulle jag tycka att det vore fantastiskt om någon lade fram bevis på att det trots allt finns en gud (är ateist). Då fick ju mänskligheten en sak mindre att bråka om. Jag accepterar fakta och bevis och ger mig om jag blir överbevisad.

Tack, vet inte vilka dessa herrar, men det är ju ganska intressant att få reda på vad alla tycker, och inte just religiösa människor.

Det är nog inte så ovanligt att man omvärderar sin tro. Kan tänka mig att många vuxna hade en barnatro, som de sedan växte ifrån med tiden utan att för den skull förkasta sin grundläggande tro på något gudomligt.