Varför var Napoleon överlägsen?

Vilket var normallängd för en fransos vid den tiden. Att Napoleon utmålas som en kort kille med komplex är snarare en efterkonstruktion av hans fiender, främst britterna, än verkligheten.

Illuminati?


Fiender.... Illuminati?

Inte vad gäller längden. Franska tum var längre än engelska (dvs var Nappe kortare i franska tum mätt än i engelska) vilket dels ledde tills missuppfattningar som man dock itne var sen med att utnyttja. Lite grann som när tyska tanks sprang på beridna spaningstrupper 1939 och hävdade att det var så polackerna bekämpade pansar.

Napoleons främsta styrka var hans förmåga att rekrytera och entusiasmera exceptionellt dugliga officerare. Utan sina marskalkar och generaler hade han inte kommit långt.

Nej nej nej

Det var inte show and dance med gott humör.

Fransmännen mobiliserade en folkarmé mot de andra ländernas yrkesarmé. De hade inte möjligheter till samma precicionsdrill och linjetaktik som yrkesarméerna hade. Därför tillämpade Frankrike anfallskolumner.

Napoleon införde armékårer, dår den kommenderande generalen kunde föra sin armékår utan att rådfråga arméns befälhavare. Låter det som uppdragstaktik? Ja.

Dessutom införde Nappe stabsarbete.

Och som en fd. artilleriofficer förstod Nappe sig på artilleriets enormt viktiga betydelse.

(Ni vet säkert hur många artilleripjäser det svenska försvaret har förbandssatt nu....)

Kanske det, men det krävs mer begåvning för att kunna använda en mindre tränad styrka effektivt. Napoleon var bra på att hitta och befordra dugliga officerare.


Att operera självständigt ställer också större krav på den officer som för befälet.

Jag är inte säker om du riktigt förstår organisationer och särskilt militära sådana.

Vad som var nytt, var att efter revolutionen var officersyrket inte längre reserverat för adeln, utan befordringar baserades på meriter. Napoleon som en individ var inte på något sätt avgörande för att få dugliga befäl en masse. Det nya systemet medförde att systemed blev en meritokrati istället för aristrokrati.

Engelska militären införde det först under första världskriget.

En viss fältmarskalk Bernadotte startade som soldat och blev befordrad till sergeant. Hans senare karriär är känd.

Napoleons framgångar berodde alltså till stor del på att han hade dugliga officerare, vilket var min poäng. Det är dock en förenkling att påstå att frånvaron av en aristokrati alltid leder till meritokrati. Det kan lika gärna resultera i byråkrati. USA hade t.ex. länge ett befordringssystem som byggde på tjänstår snarare än meriter. När Theodore Roosevelt kringgick det systemet och lyckades få senaten att utnämna Pershing till brigadgeneral 1905 väckte det stort rabalder.

Napolens styrka var att han faktiskt utnyttjade den potential som systemet hade genom att välja exceptionellt dugliga officerare till att leda de franska arméerna.

Nu när jag läst lite om den märklige fransosen, så framgår det ju att han lyckades spöa såväl tyskar som britter under ett 20-tal år. Waterloo var ju bara den sista striden som föregåtts av enorma segrar under två decennier av strategisk briljans.
Inom den svenska undervisningen så brukar man ju hoppa över detaljerna, så vi förstår nog inte vilken banbrytande fältherre han var. Flexibel och beslutsam på samma gång och aggressiv samt försiktig på samma gång.

En mångsidig fältmarskalk som helt enkelt förstod sig på dåtidens vapensystem bättre än sina konkurrenter. Varje musköt sköt en kula i taget och det gällde att befälen placerade ut skyttarna optimalt i terrängen så att de långa laddningstiderna inte skapade onödiga förluster.

Hmmmm, njaaaaa, nu har du inte riktigt rätt.
Vi läste mycket Napoleon. Han var tämligen revolutionernade med sin stab. Den var med dagens mått mätt en djävligt mager stab men ändock.
Han införde som ovan en möjlig karriär för alla som gjorde att de bästa kunde bli Marskalker.
"Varje soldat bär en Marskalkstav i sin ränsel" var ett av hans motton.
Napoleon införde som skrivet självständiga kårer/ divisoner som hade dugliga befäl som ledde dem.
Han införde Kolonnen igen som anfallsformation och kunde på så sätt manövrera på ett bättre sätt på slagfältet.

Att han var ett geni på slagfältet och hade en enorm kapacitet att arbeta var det ingen som kunde argumentera emot.

Jodå, vi fick vår dos av Napoleon, jag garanterar det.

Hur det är idag har jag ingen aning om, men att bomma Napoleon är inte helt "friskt".

En vanlig oneliner jag hört är att Napoleon var en skicklig logistiker, han gjorde ju karriär i artilleriet som var det mest matematiska vapenslaget på den tiden. Men jag tvivlar att mer ekonomisk kruttransporter var så avgörande. Han mobiliserade väl helt enkelt fler soldater än vad någon annan gjort tidigare. Åsså hade han inga allianser och slapp de interna motsättningar som sådana innebär.
Inte alls, det var helt tvärtom!
Hitler gav fullmakt in blanco till enstaka individer att göra precis vad som helst utan samordning med andra. Han favoriserade såna som den unge Rommel. Juden Erhardt Milch som var flygvapnets generalinspektör fick plötsligt i uppdrag att lösa problemet med att armén prioriterade inkommande järnvägsvagnar till östfronten utan att skicka tillbaka dem så att de ansamlades där och orsakade svår brist på vagnar i hela Europa. Han protesterade och sa att han inte vet nånting om järnvägar, men Hitler insisterade på att "du är ju ändå i transportbranschen!" Och hans favoritarkitekt fick plötsligt fullmakt att organisera rustningsindustrin, efter att det var för sent i vilket fall. Hitler regarde slumpmässigt och gamblade bara på sin inbillade magkänsla från fall till fall.

Napoleon utsåg sina korrupta inkompetenta släktingar till furstar i stater med nya fantasigränser. Diktatur är totalt kaos och oplanerat godtycke där diktatorn är noga med att utse underordnade för att skapa motsättningar och rivalitet dememellan. Både Hitlers och Napoleons närmaste underordnade var 100% upptagna med att bekämpa varandra för att girigt komma över mer makt och pengar och brydde sig inte ett dugg om det där med kriget eller nationen. Diktatorn vill ha det så för annars kan ju någon sticka upp och utmana den personliga makt och rikedom som han själv har stulit från folket!

Det var faktiskt med den härskartekniken som Göran Persson krossade det socialdemokratiska partiet, han favoriserade helt inkompetenta personer som Mona Sahlin som saknade intellektuell förmåga att utmana honom, och såg til latt maximera splittringen i partistyrelsen för att försvaga den. Att det efter hans avgång innebar att partiet kollapsade bryr ju inte han sig om, han har ju lämnat partiet, partiet och Sverige var bara ett trappsteg som han trampade på för att själv klättra vidare. Är man inte psykopat så kommer man inte till makten, staten måste ledas av psykopater som sktier i landet de förtrycker, det är en nödvändig egenskap hos en stat.