Ayn Rand hatade libertarianer

Osäkert. Det är ju ett agerande med riktning inåt, och jag vet inte om omgivningen kan sägas missgynnas av att jag gynnar mig själv i detta avseende.


'Cause them be idiots!


Har själv aldrig tolkat BRT så, men jag kanske läser det jag vill läsa. Att inte göra något vi inte tror att "vi mår bra av", är ju helt i linje med Nivå 1. Synbart egenintresse är för övrigt en fälla modell större, då det går emot den subjektiva värdeprincipen; att vi inte förstår hur något kan ligga i någons intresse säger inte annat än att vi inte kan förstå det.

=)

Eller så är jag trist, då jag uppenbart haft tid nog att tänka över saken?


Tenderar idiotförklara alla som överhuvudtaget gör sannolikhetsutspel. Men det sagt, just precis, vad spelar det för roll? Är det så, är det så. Du kan också vara en grönsak som tror att du är människa. Den stora frågan är, har vi anledning att leva annorlunda bara för att så kan vara? Jag ser inte det. Egentligen är det lite grann "vad-nu-resonemanget-heters"-motsats, där man menar att "eftersom att Gud kan finnas så gör vi bäst i att leva som om Gud fanns, då vi inte förlorar något på att inte leva som Gud vill". Ett tankefel utan dess like. Ska vi göra ett sådant antagande kan vi lika gärna anta att det finns en exakt omvänd Gud; en Gud som kommer straffa oss om vi lever "såsom Gud förespråkar".

Säger som T.I. feat. Rihanna - Just live your life. Inte mycket annat att göra.


Nyckelordet är "när vi väl lär oss mer". Till den dagen är vi ju fortsatt okunniga. Men visst är vårt beteende patetiskt. Eller ja, sättet vi motiverar det på, åtminstone. Men rationalisering är en stark drift. Självintresserad så det förslår, dessutom =)


Ptja. Så kan man väl också tycka. Själv tycker jag världen ska fungera som jag vill att den ska fungera, och har därför inget emot att straffa de som beter sig "annorlunda". Visst kan man tycka synd om bankrånare som lever ett så själsligt innehållslöst liv att de måste råna banker (eller motsv.), men jag är nog själv inte så sugen på att göra det. Samhället lär fungera dåligt om alla får svina bäst de vill.


Förvisso, men du får nog vänta länge innan tärningen slår sig själv (även om det, rent statistiskt, kommer att inträffa - precis som vi någon gång kommer kunna gå igenom en vägg, bara vi försöker tillräckligt länge -- påtal om stjärnstoff)

Ja men du vill ju, alltså är det ju i ditt eget intresse!!!!!1111!!!!!!11!!

Nej, men jag tänker mig att det är med den egoistiska intentionen självfrälsning. Inte behöver nån annan missgynnas för att det ska vara egoism (2)? Jfr BRTs chips-ätar-egoism (2).
Möjligt. Det ena utesluter inte det andra...
Jag tror inte heller att det är ett rimligt förhållningssätt ännu. Dessutom menar jag, i analogi med din hund (som vi inte behöver låta bita fler barn bara för att vi inte måste avliva den) att vi inte med nödvändighet behöver låta "oskyldiga" skadas för att vi låter bli att straffa "skyldiga".
Fast poängen var just att det är kastaren osv (all yttre påverkan från tidens början) som är det verkligt komplexa, inte vi - om man jämför alltså. Men ok...

Om man frågar Noam Chomsky: ja. Han brukar säga att det ligger i alla övertygade människors intresse att förstöra språket för sin motståndare - alltså ingår det att ta över ord som ursprungligen kan betyda något helt annat.

Sanningen är ju dock att libertarianism var synonymt med de socialistiskt anarkistiska strömningarna långt innan högertroll i USA snappade upp termen.

The use of the word "libertarian" to describe a set of political positions can be tracked to the French cognate, libertaire, which was coined in 1857 by French anarchist Joseph Déjacque who used the term to distinguish his libertarian communist approach from the mutualism advocated by Pierre-Joseph Proudhon. Hence libertarian has been used by some as a synonym for left anarchism since the 1890s.
http://en.wikipedia.org/wiki/Libertarianism

Precis, jag vet inte hur ateisten som offrar sitt liv tänker, alls. Kanske är det i hans egenintresse - eller vad han trodde var det - kanske inte. Men jag ser inget sätt att pröva detta, så det måste lämnas som en öppen fråga; vi kan ju inte gärna fråga en död ateist varför han utförde handling X, liksom.

Personligen kan jag däremot inte se någon egoistisk vinst i att dö (för en ateist), om vi förutsätter att individen inte går i självmordstankar och slår två flugor i en smäll - vilket inte direkt heller kan vara annat än spekulation. Kanske tror han att risken är mindre än den är och har otur, vem vet; men jag kan inte påstå mig ha något svar i frågan, och ska inte låtsas som att jag har det för att försvara en annars vettig teori. Jag tycker att teorin är vettig ändå - den har hål som jag inte ser hur man ska kunna täcka, men tills något verkar mer vettigt håller jag fast vid den; hålen får bestå, att de är mindre än andra teoriers räcker tills vidare.

Snälla, snälla kan inte vi få sno åt oss den termen? Liberaler får inte kalla sig för liberaler, anarkokapitalister får visst inte kalla sig för anarkister(vilket jag i och för sig kan förstå), och nu får vi inte kalla oss för libertarianer! Vad ska vi nu kalla oss? För mig handlar det numer mest om en fråga om praktikalitet. Jag är trött på att behöva förklara ingående vad jag tycker om saker. Jag vill bara ha en term för den ideologi jag förespråkar så man slipper förklara hela jävla tiden.
Vad tycker du om högerlibertarianer som kallar sig för libertarianer? Är det okej? Eller måste vi hitta på ett nytt ord nu igen?

Varför inte kompromissa? Låt socialisterna bestämma definitionen för vad kapitalism är och så kan ni väl ta över begreppet "libertarian"

Jag ser nog inte all yttre påverkan som kastaren. Jag ser nog fortsatt individen som kastaren, där yttre påverkan påverkar hur vi gör själva kastet och hur vi betraktar dess utfall.

Även om vi kunde det skulle vi antagligen bara få en rationalisering till svar.


Ser själv inte problemet. Människan är i mitt tycke långt mindre "rationell" än vi vill göra sken av.

Klart att ni "får", alla kan kalla sig för vad de vill - det är i argumentationen som det sedan visar sig vad man egentligen menar med det. SSU får ju ge ut en tidning som heter "Frihet"

Sen när behöver vi intervjua våra exempel-personer? Vi har ju tvärsäkert uttalat oss om varför och vad dessa hittepå-folk gör eller tänker det ena eller andra, så varför ska nu intervju behövas?
Ok: En troende offrar sitt liv för en främling, en ateist gör det likaså. Att den troende skulle göra det enbart pga sin tro är en så löjligt banal tanke att man vill gråta. Naturligtvis beror det på moraliska värderingar, personlig historia och tillfälliga omständigheter i storslagen samverkan, som gör att det framstår som det enda rätta att göra. Knappast någon skulle offra sig om någon ringde hem och frågade "vill du offra ditt liv för en främling?", hur mycket denne ändå trodde på en belöning efter detta. Det klassiska är ju att det sker i krig och katastrofer och att det är skit samma om folk är fromma eller inte.

Din egen definition är ju att det är egoism för att man vill göra det. Om vi inte utgår från att ateisten vill göra det, ja då finns det ju ingen moralisk handling att diskutera öht. Om han däremot vill det till 100%, ja då får man ju erkänna att det är en 100% sjuhelvetes altruistisk gärning.

Kort sagt är ju din quasi-Psykologisk Egoism-variant, "nästan alla handlingar är egoistiska efter som vi ju vill göra dem, utom de ytterst få handlingar där jag inte är säker på att personen verkligen vill göra det, eftersom jag inte kan hitta på en bra anledning till att vilja göra det han gör", egentligen inte alls en teori om mänsklig moral, utan bara ett konstaterande att fri vilja är en förutsättning för att handlingen ska kunna bedömas moraliskt.

Är den istället en teori om mänsklig moral är den ju sjukt långsökt (en troende offrar sitt liv - egoist!), ungefär som min altruistiske bankrånare.

För att pröva teorin.


Jo, precis. Men för den troende finns åtminstone ett hopp om något "gott" senare, för den icke-troende är det ju liksom... slut. Men givetvis är det en samverkan av faktorer som påverkar båda; jag säger bara att jag inte kan se att något "gott" kan komma ur det för en ateist - om han är säker på att dö och inte är självmordsbenägen.


Nej, det är egoism för att man tror att man, på något sätt som för tillfället prioriteras, kommer att må bättre av att göra det. Man vill göra det för att man tror att man kommer att må bättre av det.


Nej, "nästan alla handlingar är egoistiska efter som vi gör dem för att vi tror att de kommer att få oss att må bättre, på något sätt som för tillfället prioriteras, utom de ytterst få handlingar där jag inte är säker på att personen verkligen kan tro att han kommer att må bättre av det".

Jag har ju förklarat det här redan; jag säger inte att vi gör saker för att vi vill göra dem, utan att vi vill göra dem för att vi tror att det leder till välmående för oss, enligt våra egna idéer om vad detta innebär. Det är en position som i allra högsta grad kan kritiseras, men du kritiserar bara en halmgubbe nu.