Historieböcker - Tips

Sveriges historia:
http://forum.flashback.info/scandina...ight=Karoliner

Romarriket:
http://forum.flashback.info/scandina...ghlight=Gibbon

WWII:
http://forum.flashback.info/scandina...d.php?t=164536

Historikerns bokhylla:
http://forum.flashback.info/scandina...light=Prescott

äh vad tråkigt, du som har läst så mycket kan väl rekommendera lite intressanta historieböcker för den oinsatte?

Jag kan tipsa om Terrorismens historia av Björn Kumm. Den är billig i pocket, rolig, lättilllgänglig, oberoende, informativ och hyfsat analytisk. Där kan man läsa om amerikanska milismän, palestinska frihetsorganisationer, Rotee Arme Fraktion och svenska gamla toksocialister.

Det är jag nästan säker på att jag redan gjort i trådarna jag postade.

Börja med pophistoria. Herman Lindqvist är underhållande och oftast inte så långrandig. Lite som att läsa en vanlig roman samtidigt som man lär sig saker. Han fokuserar en del på småroliga detaljer och en del spekulationer som sätter fart på fantasin.

"Napoleon" är en riktigt bra bok men ganska tjock (tyvärr envisas han där med att återge en massa siffror på arméernas storlekar och annat man kan vara utan, men man lär sig ganska snabbt att inte bry sig om det).

Hans serie "historien om sverige" är kanske inte det du letar efter men just hans personporträtt är bra. Förutom Napoleon har han skrivit riktigt bra böcker om Axel von Fersen och Columbus.

Herman får mycke skit för att han vränger en smula på faktaunderlaget ibland, men det är ju ofta det som gör att det är underhållande och spännande. Om det sen är 100% bevisat att det var vid just den stenen som Erik 14:e trillade och om det var lilltån eller stortån han fick mest ont i känns som det kvittar. Man rycks med och lär sig en massa saker och det är väl huvudsaken. Ska du skriva en avhandling så får du väl kolla någon annan källa också...

Annars är Brunners "fukta din aska" om bellmans liv i Stockholm en riktigt kul historia där man lär sig mycket om Svenskt 1700 tal. Det är också en roman som gör att man inte ens tänker på att det är historia man läser...

Tack, ang. Herman Lindqvist så har jag hört att hans böcker som rör kungligheter ex. Napoleon ska vara alldeles för rojalistiska, och därför inte fungera som objektiv historieåtergivning.

Är det något som du upplevt?

The Decline and Fall of the Roman Empire av Edward Gibbon är ett måste för den historieintresserade, men det är viktigt att inte köpa den i urval - alla 3000 sidorna bör läsas för att helheten ska framträda tydligt-

Skämt åsido, det finns en del bra engelska lättsmälta illustrerade populärhistoriska serier skrivna av riktiga historiker, typ The Oxford Illustrated History of Something.

Bra ställe att börja på.

Peter Englund är inte bara historiker utan även en jävligt bra på skribent (fattas iofs bara annat då han sitter i Akademin...) och således rekommenderar jag en del av det han skrivit. Till att börja med så slår jag ett slag för hans avhandling som jag gissar att inte så värst många har läst. "Det hotade huset" som ger en bild över adelns position och förändring under stormaktstiden. Samtidigt som den ger en ingående bild av just adeln får läsaren en presentation av svensk stormaktstid upplagd på ett silverfat.

Englunds essäsamlingar är också intressanta. Många tenderar att se böcker om historia som något som per definition måste innehålla någon form av kung och minst ett krig. I t.ex. "Förflutenhetens landskap" eller "Tystnadens historia" (Skynda och fynda på bokrean!) kommer de saker som kan tyckas små eller obetydliga fram. Sug på kapitelrubriker som "Om gråtens historia" eller varför inte "Om massagestavens historia"...

OT: Detta lilla föremål, som i antikens Grekland kallades, vill jag minnas, olisbos, men jag har inte Liddell & Scott tillgänglig, så jag garanterar inget, har sin historia. Några idioter till litteraturvetare, som uppenbarligen inte hade något nyttigt för sig, dryftade en gång om Sapfos homosexualitet kommit till fysiskt uttryck eller inte med hänvisning till om ett fragmentariskt ord i en text, som eventuellt vore av henne, kunde tänkas innehålla just det ordet.

Saliga äro de i anden fattiga -

Det nya ridderskapet - Tempelherreordens historia av Malcolm Barber

Kjell Höglunds Magnum Opus är nog den bästa historiebok jag har läst, och det är inte ens en historiebok. Läser man något som utger sig för att vara sant kan man nästan vara säker på att det, inom 10 år, kommer någon dumfan som ska skriva en bok om den direkta motsatsen. Cohibas massagestavs-exempel är bara ett i mängden.

Utslaget på ett sekel kommer det inte spela någon roll ifall Englund satt i akademien eller Lindqvist var rojalist, inte så länge förlagen envisas med att pumpa ut "historieskildringar" som min psyksjuke pedofilgranne klämmer fram spermier i sina lakan. It's all about the money.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::


Angående Lindqvists rojalism så tror jag att han, som många andra, tenderar att bli en smula imponerad av den han skall beskriva. Ägnar man en massa tid åt att utforska en besynnerlig människas liv så är det nog ganska lätt hänt. Ofta är det ju märkliga människor som gjort storlsgna avtryck i historien det handlar om.

Man anar samma engagemang för Napoleon (som ju var ett barn av revolutionen och republikan) som för kungligheter, så jag tror det är människan snarare än monarkin Lindqvist ofta kommer att beundra medan han skriver. Samma sak märker man när han beskriver Columbus som ju inte heller var någon kunglighet (vad vi vet).

Jag vet att det är populärt att gnälla över att historia handlar om "Mäktiga Män" och inte "Den Lilla Människan" och kanske ligger det någor i det. Har man den inställningen så ska man nog undvika att läsa biografier över just "Mäktiga Män" eftersom de har en tendens att handla ganska mycket om huvudpersonen...

/ G