Bli en toffel?

Hade fest hemma häromdan och bjöd på mat o dricka. Bland gästerna fanns en kvinna jag var lite intresserad av. Vi hade väl inte direkt något på G, men jag hade lekt med tanken på att göra lite närmanden eftersom hon verkar intressant.

Mot slutet av kvällen när folk är på väg hem säger jag till denna kvinna och en annan att de får gärna ta med sig mat hem eftersom det blev en hel del över. Berättade att antingen tar de med sig eller så slänger jag skiten. Hon föreslår då att jag skall frysa in maten i stället och göra matlådor av det. Jag svarar då att det pallar jag inte, antingen tar hon med sig hem eller så slänger jag. Detta accepterar fruntimret ifråga inte utan börjar tjafsa om att jag måste frysa in maten. Det blir värsta diskussionen, snudd på gräl om detta.

Vaffan? Detta ser jag som något typiskt kvinnligt. Varför skall de hålla på och domdera såhär? Testade hon mig på något vis? I vilket fall tycker jag det var sjukt avtändande och jag är inte längre sugen på att inleda någon relation med henne med tanke på att vi knappt känner varandera. Hur beter hon sig i ett förhållande? Jag vägrar att toffla och ge efter för skitsaker. Hon får väl för fn acceptera vad jag gör med MIN mat. För att få slut på diskussionen muttrar jag tillslut "ja, kanske det" när hon för femtielfte gången tjatar om att frysa. Inte heller detta accepterar hon utan svarar: Ja, det är ju typiskt män. Det där betyder bara att "det skiter jag i". Du kommer kasta maten i alla fall. Detta hade hon naturligtvis alldeles rätt i, men skit du i det kan jag tycka.

Varför beter sig så många kvinnor på detta viset? Och varför accepterar männen detta? Ser många polare som tofflar för sina domderande kvinnor. Själv klarar jag inte av att lägga mig platt på det viset. Är det mig det är fel på?

Hon höll inte med dig, buhu.

Jag skulle också tycka att du var dum i huvudet som slänger massa bra käk för att du inte "orkar" ta hand om det.

Jag ser liksom inte vart tofflandet kommer in i bilden, har du aldrig blivit emotsagd förut?

Ibland tofflar jag för att jag pallar helt enkelt inte säga emot, jag har ingen lust och orkar inte lägga ner tid på skit saker, då blire bara ett 'aja oke'.

Annars får man höra värsta grejjerna och så blir det storbråk etc.

Toffel och toffel frys inte in dig på det ordet. Hon hade ju faktsikt rätt i det hon sa Sen att du är lat och att det är ett typiskt mans drag är ju sant det med. Case closed i guess

Jag inser ju att det är en idiotisk skitsak att bråka om. Kanske har hon helt rätt i att det var dumt av mig att slänga det. Men det hör liksom inte till saken tycker jag. Varför kan hon inte accepera vad JAG gör med MIN mat? Jag gav henne faktiskt alternativet att ta med sig maten hem, men det dög ju tydligen inte för henne utan det var jag som skulle ta till vara på det.

Ja, efter många svåra konflikter med mitt ex inser jag att det kanske är lite fel på mig ändå. Borde lära mig att tänka såhär. Har dock enormt svårt att ge med mig när jag "vet" att jag har rätt eller som i detta fallet när jag tycker att hon inte har ett skit med saken att göra.

Lät ju mer som att du tofflade för henne, du kunde inte komma på något vettigt sätt att närma dig henne så du bestämde dig för att ge henne lite mat istället, sådär spontant. Hon förstod uppenbarligen avsikten och ställde sig därför på tvären. Annars tycker jag att situationen är lite märklig, har du utelämnat någonting?

Givetvis gör du ju som du vill, hon säger dock sin mening om saken.
Utgår man från att det är dumt att slänga bra mat så är det o andra sidan inte hennes ansvar att se till att den inte går till spillo utan ditt.

Men som sagt, i slutändan är det ju du som väljer hur du gör, även om jag förstår och håller med om hennes ståndpunkt till fullo

Nja, att jag erbjöd henne maten var mest för jag tyckte det var synd att slänga den. Inget annat. Är nog en rätt värdelös raggningsmetod. Däremot har vi lärt känna varandra på sista tiden och vi är båda nyblivna singlar. Hon har garanterat också lekt med tanken på att inleda något med mig, men ingen av oss har egentligen gjort några närmanden. För min del är det för att jag tvekat lite över om hon är nåt att ha. Nu blev jag ännu mer tveksam..

Jo, men orka stå och bråka om det. Han ville ju inte frysa in maten; kan hon inte acceptera att maten slängs så kan hon väl ta det själv? Men det ville hon ju uppenbarligen inte, precis som att han inte ville frysa in det.

Enligt Prax's resonemang är ju hon lika dum i huvudet som honom som låter maten slängas.

Varför skulle hon vara det? Det är ju inte hennes ansvar att ta hand om hans mat, det säger väl sig själv?

Precis! Och eftersom det är mitt ansvar så behöver hon väl inte tjafsa om det? Hon får naturligtvis säga sin åsikt om det, men att orka bråka om saken?