Påkommen med spice, öppnade brev adresserat till mig

Ni tycks ha gått i stå i ett ställningskrig.

Om jag frågar så här, vad är ditt personliga svar då:

Om en förälder till omyndig person som bor hemma och får hem försändelser som föräldern misstänker kan innehålla droger. Hur misstankarna och relationen mellan barnet och föräldern upptsått kan ju ha olika skäl och bakgrund. Men om föräldern misstänker att h*n blir förd bakom ljuset, anser du då att den inte skall ta sitt föräldraansvar och kolla upp det?
Allt för att lagen om brevhemlighet väger tyngre än lagar och etik om drogmissbruk hos sitt barn?

//Brute

@Emerain
Lika bra att jag förklarar lite tydligare:

TS är 18+ år: Ingen får läsa hans post (här är vi väl överens?)

TS är 1 år: Målsman får läsa hans post med stöd av FB. Undantaget gäller.
TS är 8 år: Målsman kan få läsa hans post om det inte står klart att det är av personlig karaktär, tex brevvän, och adresserat direkt till TS.
TS är 17 år: Målsman får inte per automatik läsa post direkt adresserat till TS. Det ska väldigt mycket till för att man ska få öppna ett brev till en 17-åring då kravet på personlig integritet är väldigt högt. Det räcker alltså inte att man "antar", "tror" eller liknande vag formulering utan det krävs någonting mycket mer konkret.

Ju äldre barnet blir desto mindre blir möjligheterna för målsman att öppna brev direkt adresserat till barnet.

Vad min personliga uppfattning om etik och moral är hör inte hit överhuvudtaget. Vi diskuterar den juridiska aspekten.

Ja, sorry. Jag menade just att höra din tolkning av lagarna och hur de bör efterföljas i den situationen enligt dig.

//Brute

Det går inte att göra en bedömning av hur någon borde ha handlat eller inte borde ha handlat då informationen är så knapphändig. Det enda som går att diskutera är i princip hur brev till enskild ska hanteras.

Tack.
Ja, det är ju lite det som tråden går ut på. Att TS mamma bäst själv skall göra den bedömningen och att hon faktiskt har stöd i lagen att göra en sådan bedömning och vidta de åtgärder hon finner bäst. Och med facit i hand gjorde hon ju rätt bedömning, då det verkligen fanns droger i försändelsen.

Och bäst att tillägga att det gäller hypotesen som TS hänvisar till, att det gäller omyndig person.

//Brute

Det är OK. Jag förstår (nu) att du uppfattade att jag förespråkade en ovillkorlig rätt att riva upp barnens post. En skälig anledning måste finnas, du var inne på nöd som ansvarsfrihetsgrund - den kan jag också köpa, i synnerhet om det handlar om en inneboende vuxen son.

En mogen förälder tar förstås bara hand om knarkbrevet och konfronterar den lille lymmeln (lymlan?) och reder ut det hela den vägen. Att man sedan kanske måste ingripa mer operationellt i brevhanteringen när fuskknarkbreven fortsätter att strömma in är en annan sak.

Bussigt av knarkarungen att sätta sin morsa i det läget, förresten.

Det är alltid den enskilde som fattar beslut om eget tillvägagångssätt. Man kan däremot inte argumentera utifrån "med facit i hand". Om brevet istället innehållit nakenbilder på ts älskare som motivation för att denne skulle komma ut ur garderoben och ts frikyrkliga familj går bananas, hur hade bedömningen sett ut då? Innan man inkräktar på annans personliga sfär så ska man vara så säker som det går innan, inte motivera sitt agerande i efterhand.
Man måste se på sådana här frågor i ett vidare, mer övergipande perspektiv. Skyddet för brevhemlighet är ett skydd för samtliga medborgare, även underåriga. Sådana som ts är i minoritet och skall inte få sätta normen för de övriga 99 % som har ett reellt skyddsbehov. När man diskuterar en sådan här sak är det av vikt att man utgår från huvudregeln, i detta fall att det inte är tillåtet att öppna annans brev förutom vid vissa undantagssituationer. Om man istället utgår från att undantaget alltid gäller (vilket flera inlägg i tråden är ett tydligt tecken på att man antagligen anser) så sker snart en normalisering, dvs undantaget blir huvudregeln. På sikt innebär detta en inskränkning i den enskildes integritetsskydd. Jfr t ex med polisens ständiga krav på nya extraordinära rättsmedel. När något blivit vardagsmat ska de genast ha något nytt, ofta betydligt mer omfattande än de föregående.

Även i ts fall så finns skyddet där, man kan ha vilka som helst åsikter om just den saken men faktum är att svensk rätt skyddar alla, även de som kanske inte förtjänar eller behöver något skydd.