Citat:
Ursprungligen postat av ShaabAbuRamada
Som aktiv i brukshundsklubben (Rottismatte) funderar jag på detta med flockpsykologi och djurvårdarnas relation.
I en relation ägare <-> tamhund så uppfostrar man ju sin hund helatiden. Bestämmer över den, visar att man är ledare etc… det är ju också så att man är en flock med hunden helatiden, där hunden (oftast) är i minoritet. Hunden anpassar sig ju därmed efter sin flock.
I den här situationen umgås vargflocken dygnet runt och människorna kommer in som besökare om än frekvent. Jag har svårt att tro att skötarna sätter vargarna på plats på samma sätt som man kan göra med en hund?
Så funderingen är hur vargen egentligen betraktar sin besökare… samt vilken strategi Kålmården har med skötarnas hierarkiska position i flocken. Är det möjligt att de uppnår Alfa-status och hur bär de sig i så fall åt?
jag har tänkt i dom banorna som du. att det inte sker daglig uppfostran, då kan inte vargarna se djurskötaren som ledare. det är stor skillnad på en hundflock och en vargflock.
i övrigt funderade jag på detta med kvinnor o deras doftämnen. det var nån som tidigare tog upp det i tråden...
vad jag förstått det som, med mångårig erfarenhet av många sorters djur, så har alla djur känt på lukten att jag vart kvinna.
en del hanhundar har försökt att "vakta" mig för resten av flocken, för jag vart deras "tik". givetvis får de ju inte göra så, och en hund är lätt att säga till.
då borde det rimligvis vara så inom vargar oxå? att de känner dofter från kvinnokön, och att det då kan bli revirkamp med flera varghanar, och kan på så vis trigga fram dåligt beteende?
