Tempus och Historisk Presens

Det begriper väl jag med, men skriv det i så fall.


Det är ingen förvirrad tidsangivelse.

Varför? Att alltid skriva ut precis allting blir ju dels oekonomiskt och dels omständligt och tjatigt.

I nedanstående citat från förra sidan så hoppar du ju själv helt obekymrat över både predikat och formellt subjekt. (Min fetning.)

För att det resulterar i tempusplasticitet annars.

Hur hade du reagerat om någon sade till dig: Nu körde jag till dig

Märklig fråga. Det beror väl på kontexten? Hur hade du själv reagerat om någon skrek "Ananas!" till dig? Hade du blivit arg eller glad?

Om det pågick en diskussion kring om någon verkligen hade kört till mig eller inte så hade jag väl tolkat det som: [Jamen,] nu körde jag [ju faktiskt] till dig.

Tänkte inte på det. Tempusplasticitet brukade min mormor alltid varna för.

Vi tar det en gång till. Människan ringer dig och säger Nu körde jag till dig istället för Nu kör jag till dig. Är det konstigt att jag vill preservera vettiga tidslinjer i språket?

Är du säker på att det inte är tempuselasticitet?



Det är jättekonstigt om du inte har reserverat dig före du preserverar dig. Kanske du bör börja med att presentera dig annars kan du alienera dig.

En donna som kläcker ur sig under samlaget: Nu kom jag, är inte rätt tjej för mig. Jag är stenhård på den punkten.

Fast så säger ju ingen. Varför ska vi diskutera nåt som är rent fiktivt? Hur reagerar du när folk pekar på päron men säger "äpple"?

Hur gör du själv med frasen Jippi! Nu vann jag!?

Alternativen Nu vinner jag! eller Då vann jag! känns lite problematiska om man ska uttrycka samma sak.

Och det lär du förbli.