Kan ljus flytta atomer?

Absolut. Inget behöver fraktas från jorden. Allt finns ju redan däruppe. Så varför inte tillverka det vi behöver för att kunna vistas däruppe däruppe?



Japps.


Hela planeten har ett värde, inte bara atmosfären.



Skulle sätta månkolonin överst på listan. Det skulle göra rymdstationen oberoende av jorden och det skulle bli billigare att frakta saker som syre, mat och byggnadsmateriel från månen till LEO. Lägre tyngdkraft = lägre kostnader. Återvinning är grejjen. Man borde skicka ett stort block med plast till månen. Och lätt att frakta. Kan gjutas i vilken form som helst. Inga gastuber behövs. Det är väte och kol i koncentrerad form. Bägge sällsynta på månen. Väl på månen bryts plasten ned i sina grundämnen, kol och väte, genom pyrolys. Och sen kör man! Man använder kolet och vätet till att reducera månmineraler som illmenit och kiseldioxid till sina grundämnen. Då får du, från illmenit, järn, titan, vatten och koldioxid och från kiseldioxid vatten och kisel. Kiseln använder du till solpaneler. Elen använder du till att splitta vatten till väte och syre. Vätet använder du till att splitta koldioxiden till kol och ännu mer syre. Järnet och titanet kan du bygga rymdskepp utav. Syret och en del av vattnet skickar du till ISS. Där blir det koldioxid och urin. Detta kan man skicka till månen och fortsätta. Så med en liten mängd grundmaterial som plast så får du enorma mängder med syre och andra ämnen. Viss livsmedelsproduktion kan man ha på månen men det kommer ändå skickas upp mat från jorden. Och om alla restprodukter skickas till månen så kommer månen med tiden anrikas med alltmer kol, kväve och väte och bli alltmer oberoende. Och allteftersom månbasen byggs ut (med månmaterial) så kan man genomföra större och större projekt. Aluminumtillverkning till exempel. Vilket ger syre som biprodukt liksom alla andra processer (via väte eller kol).
Jo terraforming tar tid. Mycket av det som bara ligger i stargroparna idag är det ingen av oss som kommer leva för att se. Sad but true. Men Columbus var inte övertygad om att han hade upptäckt en ny kontinent ens när han skådade över Stilla Havet. Han skulle bara skockat hånfullt om någon sagt att nya nationer skulle födas i hans "västindien"...

Den är inte hypotetisk, utan högst verklig. Läser man inte om relativitetsteorin i fysik B?

Utöver det vet man inte om fotonen är helt masslös eller inte.

Nej, men man vet att den har en massa på mindre än 10^-27 gram (om jag minns siffrorna rätt), vilket nog ändå de flesta ser som bevispå att de är masslösa. Skall man vara petig kan man ju faktiskt inte bevisa något till 100 %.

Nej, men man vet att den har en massa på mindre än 10^-27 gram (om jag minns siffrorna rätt), vilket nog ändå de flesta ser som bevispå att de är masslösa. Skall man vara petig kan man ju faktiskt inte bevisa något till 100 %.

10^-51 g, http://math.ucr.edu/home/baez/physic...ml#photon_mass
10^-27 g är samma storleksordning som en elektronmassa så det vore inte en särskilt imponerande begränsning.

Skulle tro att väldigt få vetenskapsmän skulle ta detta som ett bevis på att de är masslösa då det är en väldigt viktig principiell fråga. Om man skulle bevisa att de helt saknar massa så vore det (såvitt jag vet) den första partikeln som gör det.

Det stämmer att man inte har bevisat fullt ut att någon partikel är masslös, men någonstans måste man ju ändå dra gränsen. Var fysikerna drar gränsen har jag dock ingen aning om. Sedan finns det iofs sätt att se att en paritkel måste ha massa, utan att egentligen ha direkt mätt upp en massa. Exempel på det är neutrinooscillationer, som bevisade att neutrinon har en nollskild men liten massa. Något sådant eller annat har dock inte upptäckts för fotonen vad jag vet.

I just det här fallet så måste man inte alls dra gränsen någonstans förutom vid noll. Det är en enorm skillnad mellan "ingen massa" och "extremt liten massa". Det har en avgörande betydelse för vår förståelse av partikelfysik.

Njae, skillnaden är inte så stor som du säger, mellan exakt noll massa och oerhört liten massa. De gränser som man har för fotonens massa har man härlett utifrån antagandet att fotonen har en massa och undersöka vilka ekvationer som i så fall inte längre gäller. Utifrån dessa ekvationer som inte längre gäller kan man då sedan beräkna övre gränser för fotonens massa, då massan är så liten att vi inte kan uppmäta något fel i ekvationerna.

Jag menar bara att det är ungefär som att jämföra ett material som har väldigt liten resistans med en äkta supraledare, eller en vätska med väldigt liten viskositet med en supraflytande vätska.

Jag förstår din invändan angående ljus med lite massa vs ljus utan massa - det skulle kunna ha stor betydelse. Däremot är dina jämförelser eventuellt lite missvisande. En supraflytande vätska uppvisar helt nya egenskaper jämfört med en vätska med lite viskositet (tycker det är riktigt häftigt att värmeledning går med ljudets hastighet i en supraflytande vätska). Detsamma gäller supraledare. Magnetfältet visar upp nya fenomen - rätta mig om jag har fel.

Det bjornebarn sa var - vad jag förstod - att om ljus har försvinnande liten massa så kommer det ändå kunna uppfylla alla kända fenomen som vi observerat. Så för att visa att din jämförelse är bra och att lite massa vs. noll massa spelar roll måste du förklara vilket unikt fenomen ljus skulle visa om det faktiskt hade noll massa.

En fundering som stödjer noll-massa är att interaktionsdistansen för elektromagnetism postuleras vara oändlig, något som kräver att kraftbärande partikeln är masslös (vad jag förstått). Det är däremot inte experimentiellt verifierbart.

Vore helt klart häftigt att se ett experiment som ger positivt utfall och som kräver att ljusets massa är 0. Intressant att fundera kring

Det jag primärt vände mig mot var att bjornebarn ansåg att det var ok att säga att ljuset saknar massa om man bara kunde visa att massan var under ett visst kritiskt värde.

Skulle tro att väldigt få vetenskapsmän skulle ta detta som ett bevis på att de är masslösa då det är en väldigt viktig principiell fråga. Om man skulle bevisa att de helt saknar massa så vore det (såvitt jag vet) den första partikeln som gör det.

Jag menar bara att det är ungefär som att jämföra ett material som har väldigt liten resistans med en äkta supraledare, eller en vätska med väldigt liten viskositet med en supraflytande vätska.

Vore helt klart häftigt att se ett experiment som ger positivt utfall och som kräver att ljusets massa är 0. Intressant att fundera kring

Där håller jag med fullt ut. Det finns varken belägg eller skäl att utgå från att massan faktiskt är noll.