Man lever bara en gång?

Visst. Spekulera du bara i alternativ som passar dig bäst.

Bara du inte försöker göra dina spekulationer allmängiltiga ... utan belägg.

Vad har rättvisa, mening, och betydelse med saken att göra?
I så fall tycker jag det är meningslöst och orättvist att barn får cancer. Så, nu fixade jag det problemet ...

Japp. Opererar man med slutna och predeterminerade system som "Andeljus" gör kan vad som helst postuleras.

Jag är ateist men är långtifrån säker på att man lever bara en gång, har ingen tes eller ens en suck om hur, enbart att det ter sig möjligt att denna existens inte är den enda, det känns för mig som att det kommer mera, men är djupt osäker och det verkar som att man oavsett inte har tillgång till mer än en existenssträcka i taget, om det är så att det finns mer än ett liv eller detta liv.. dvs jag tror att denna mänskliga form, icke har tillgång till mer utvidgad kunskap om jag säger så istället. Vi får sinnesdata utifrån de sinnena vi har här och nu, men döden.. är ett enda okänt landskap el tillstånd och jag är nästintill övertygad om att ingen här levande äger tillträde till vad mer som kan finnas än detta liv.. de kan uttala sig, orera en massa.. men det förblir babbel och flum, för många är det mysiga önsketänkanden med tillhörande identitetsutfyllnad.. må så vara om man känner sig otillräcklig med det-som-är. Att tro på att -det-finns-mer, än detta är helt okej, normalt.. men påstå sig veta t.ex något efterliv är enl mig ett slags egobuffrande.. man behöver kanske utse sig som allvetande.. vad kan man veta... när sinnevärlden bevisligen är ändigt. Man vet inte ett skit om huruvida man omedlebart övergår til en repris eller vidaregång till "annat" eller ett totalt ingenting, som när man sover drömlöst.. och förblir drömlös i oöverskådlig tid.. vad nu tid betyder i döden...

Det är ju människan som beräknar tid och vad det ska vara, vem har från början sagt att en timme är en timme? en lag som det råder konsensus omkring, här.. men där kan finnas andra lagar, som är fastställda på förhand, ingen här vet. Jag tror inte på förutfattade meningar från dem som säger sig veta.. det får isf gälla fär uteslutande dem själv, för att det stillar oron , över tanken på att tappa kontrollen. Så kontrollbehov kan vara vad som får så många att babbla om andra liv.. efterliv och allt vad det heter i deras föreställning, ju mer detaljerat desto mer skrattretande.. skulle den som fabulerar verkligen veta, skulle den inte stå i sådant existentiellt samma existentiella behov som "övriga" "ickevetande" , liksom. De självutnämnda "vetarna" har blodomlopp och andra organ, som är så pass lika, ofta helt identiskt fungerande.. "de ovetande" , det är en indikation på att det är egot som klänger och tar sig vatten över huvud.

Vår existens och vårt medvetande är beroende av vår kropp och vår hjärna. Dessa kodades av de gener vi fick från våra föräldrar. Det finns inget som tyder på liv utan biologi eller medvetande utan hjärna/nervsystem.

Det är den referens vi har, ja.

Resten är pur spekulation. det jag tror, att ingen levande i denna existensform, äger tillträde till annat än vad nuet vittnar om.. det man har att ta till sig så länge man existerar med de sinnen som står till buds, och de förlängningar man klarar av, bl.a instrumentalistisk extension av sinnevärlden.. att registrera.. men att registrera är inte därmed att veta vad död "är" , för oss är döden någonting annat.. och det, är okänt.

Men man kan fabulera.. men det är fortfarande fabulering över det fullständigt okända.

När jag säger att "det känns" som att det kan-tänkas-finnas något mer, t.ex "i döden" eller döden som en egentligen annan livsform, då fabulerar jag. Det enda jag kan se är att den döde är borta, ur livet.. mer än så kan jag inte säga eftersom jag lever, men hade jag varit död och loggat in mig här.. men så är det inte vad gäller mig, om andra levande menar sig veta "efter detta livet", får de fabulera bäst de vill, jag ser det som rent egoförlängande mindervärdeskomplext, att tillskriva sig veta något om döden. Döden är för oss levande, ett utagerat liv och kan mycket väl vara att detta liv är det enda, isf.. skönt. Vem behöver de fruktansvärda betingelserna igen, och igen.. nej.. man kan drömma att änglarna sjunger och guden eller andarna bla bla.. men det förblir en ren o skär dagdrömmardröm. Jag vet inte ooch jag vet också att jag inte vet andras drömmar. Men nopg vet jag att de inte vet ett skvatt om döden, är dem materiell.. eller vad.. ingen vet.

Å andra sidan, ponerat att liv enbart övergår till liv.. så vet ingen ett skvatt om vad för liv heller. Det är en död blind fläck , där emdvetandet slocknar, troligtvis för att det ska slockna, och kanske aldrig mer uppstå, vore underbart.

Absence of evidence isn't evidence of absence.

Om man försöker utgå från vetenskapen så kan man konstatera följande:

1 - Allt var ett från början
2 - Allt är forfarande ett - inte tyder på att det inte sitter ihop forfarande
3 - Inget försvinner - allt finns kvar. Det omvandlas
4 - Det verkar som allt naturen går i cykler.
5 - I naturen finns grundläggande krafter som verkar överallt hela tiden (naturlagar)
6 - Naturen (universum och allt) förefaller vara evigt. Det finns inget som tyder på att det finns en början och ett slut.

Med det i tanken kan man fråga sig om det är troligt att naturen låter liv uppstår från "ingenting" och återgå till ingenting . . gång på gång på gång, isolerat från varandra (i kroppar). Det rimmar inte riktigt med hur naturen verkar fungerar i övrigt.

Det förefaller mer troligt att livet i sig är just en naturkraft som alla andra naturkrafter, och att den kraften finns överallt hela tiden.

Kroppen dör, ja, men livet lär bestå. Vi upplever det som att vi finns i kroppen, men det är samma liv som alla är kopplade till. Ett medvetande vi är kopplade till.

En annan tanke är att "död" som faktiskt tillstånd inte kan existera. Det enda vi känner till är de facto liv och medvetande. Ingen har någonsin upplevt döden. Inget levande kan sägas vara omedvetet.

Död och omedvetande är ett utifrån betraktaren konstruerat tillstånd. Kroppen är död - alltså tror vi att livet kan försvinna. Men om man ska vara hardcore-empirist i detta så finns det inget som tyder på att död existerar.

Bogomil - Du behöver inte påpeka att detta är obevisat. Det är bara en fundering

Vilken "vetenskap" är det som säger detta ... och hur säger den det i så fall? (1)


Se (1).


Hur kan något omvandlas om allt är étt?


Jodå; entropi.


Det beror på vad du menar med "ingenting".


Eftersom flera av dina punkter ovan är ad hoc-premisser, så är det svårt att se varför din konklusion skulle vara "trolig". (2)


Se (2)


Men nu är ditt väderkvarnskrig mot (filosofisk) materialism inte särskild representativt för diskussionen.


Se (2).

Det är standardmodellen. Allt kommer ur en singularitet.

Det är själva grejen. Det är ett och samma men energi byter form.
Med "ett" menas bl.a att allt hänger samman och allt påverkar allt.

Bra fråga. Jag vet inte vad som menas med ingenting. Inom fysiken kommer allt från ingenting . .av en slump.
Jag påstår att det är ett annat ord för "vet inte". Tror inte på vare sig ingenting eller slump.

Nu var det ju inte det jag menade. Läs innan du svarar

I så fall får du förtydliga vad det är du menar med "allt är étt".


Så det FINNS alltså diskrethet?


Kanske i din strawmans-version av vetenskapen.