"Horungen" av Donya Wihbi är en lögn!!! Bevis för att berättelsen är påhittad

Länkar till sammanfattande inlägg av ahmd om motsägelser i boken:

1 2 3

//Mod
------------------------------------------------------------------------------------------------
Horungen är en självbiografi som är skriven av min dotter Donya Wihbi och Ingrid Carlqvist. En mycket spännande historia, som tyvärr inte är mer än en påhittad sagoberättelse, från en lögnare själv.

Här kommer jag lägga upp bevismaterial för att bevisa att Horungen bara är en påhittad berättelse. Rent sagt hävdar jag att inte en ända händelse som beskrivs i boken stämmer. Detta är något som familjen, vänner, vittnen, grannar samt andra människor som är relaterade kan intyga på. Donya är en lögnare och median gör henne bara ännu mer framgångsrik. Hon har inte ett enda bevis, ändå vågar man påstå att hennes historia är sann utan att ens ifrågasätta henne när hon skriver en bok utan källhänvisningar.

Jag är inte intresserad av att berätta hennes historia. Hon levde ett liv precis som alla andra tonårstjejer, förutom att hon umgicks med människor som ville henne illa. Läsarna köper hellre hennes sagoberättelse och stödjer hennes lögner som inte styrkas av ett enda korrekt bevismaterial, än att läsa min historia om henne.

Bevismaterial som t. ex tingsrättsbeslut, skilsmässa, vårdnadsrätt, pass osv. är bara en liten del av vad jag har att visa. De viktigaste bevismaterialen sparas tills vidare. Det mesta som läggs upp är på arabiska. Detta innebär att en tolk eller kunnig inom språket måste översätta materialen här till svenska vid behov. De saker som varken jag eller hon kan bevisa kan tyvärr inte diskuteras.

Kort om hur allt började:

Donya skulle till Valborgsmässoafton med hennes kompisar. Såklart kunde inget hindra henne från att följa med dem, eftersom hon ständigt som tonåring skulle bestämma allt på egen hand. Den kvällen kom hon aldrig hem. Hennes vänner försökte allt för att hjälpa henne med att hitta på historier om kidnappning, misshandel med mera under den tiden. Allt visade sig vara påhittat under rättegången. Det slutade med att hon hade två val: Antigen skulle hon flytta hem igen, eller stanna hos fosterfamiljen och glömma oss för gott. Det var upp till henne och jag accepterade hennes val. Hon valde det andra, men ville ändå hålla kontakt med mig. Vilket hon har gjort de senaste femton åren.

När Donya rymde hemifrån blev socialförvaltningen inblandad. De tog hand om henne och hon hade det väldigt bra, men ringde ändå alltid och klagade på att pengarna aldrig räckte. Visst ville jag inte ha något med henne att göra, men vem skulle annars hjälpa henne? Vi träffades allt oftare, och det var inte förrän några år senare hon fick idén att öppna en frisörsalong, som jag fick hjälpa till att bekosta. Hon hälsade även på familjen flera gånger. Ibland kom hon med sällskap av väninnor som vi inte kände igen, men som ändå var välkomna att sova över en vecka eller två hos oss.

År 2001 hade Donya ringt mig från Karlskrona och ville hälsa på oss. Jag körde dit och hämtade henne tillsammans med min son. Denna träffpunkt nämner hon och erkänner själv i en MSN-konversation för knappt 9 månader sedan. Hon själv däremot menar hon att hon aldrig någonsin träffat familjen eller barnen sedan hon rymde hemifrån.

När hon besökte oss ville hon ta tillbaka alla hennes prylar. Något som hon verkligen tjatade på var alla foton som vi hade tagit tillsammans. Därför letade vi upp våra fotoalbum, som hon skulle ”låna”. Dessa album har vi fortfarande inte fått tillbaka. Hon fick dock aldrig tag på tavlorna och de andra bilderna på henne som vi hade lagt undan.

Kontakt med familjen är något som hon absolut nekar i radio, tv samt tidningsintervjuer som hon medverkat i. Bevismaterial ur konversationsloggar från hotmail och MSN där Donya nämner att hon besökt oss finns. Vittnen som träffat henne när hon t. ex sov över en sommar här. Jag har till och med hennes gamla kontaktuppgifter (adress, telefonnummer osv.) som jag fick av henne, även fast att hon levde med skyddad identitet.

Om jag skulle berätta vad som egentligen inte stämmer med boken, så skulle det sluta med att jag säger emot vartenda ord. Tänkte därför gå igenom några specifika detaljer ifrån boken istället. Jag har en hel del originalpapper och kopior från de rättegångar som jag vunnit där bevis framförs om att Donya aldrig blivit kidnappad, varken i Sverige eller i Libanon, samt att hon aldrig någonsin blivit misshandlad. Där hade bland annat grannar, bekanta och skolpersonal vittnat med mig. Jag har all bevismaterial som behövs för att bevisa att boken är en påhittad berättelse. Tidningsartiklarna i hennes bok är dessutom felaktiga. Under de dagarna som artiklarna publicerades i tidningen hade jag stämt journalisten, som även var hennes styvfar och tingsrättsbeslut på det har jag också.

Donya blev aldrig kidnappad. Tingsrättsbeslut i Libanon om att jag fortfarande hade fullständig vårdnadsrätt. Här står även att Donya fick bo hemma hos hennes farbror tills hon skulle tillbaka till Sverige när hon var 16 år. Anledningen till det var för att hon reste helt ensam utan vårdnadshavare när hon inte hade fyllt 18 år. Jag hade fullständing vårdnadsrätt dels för att pappan har det i Libanon men även för att mamman inte ansågs som tillämplig för att försörja henne själv. Dessutom hade mamman ett förhållande med någon annan. Tingsrättsbeslutet gjorde att journalisten bakom tidningsartiklarna i Sverige om att Donya blev kidnappad när hon var 16 år i Libanon stämdes. Artiklarna var påhittade av hennes styvfar, som fick sparken. Såklart nämns inte detta i boken.


Detta nämner hon även när hon blir intervjuad. Vi har aldrig sagt eller skrivit ner att min fru är hennes biologiska mamma. Som ni ser på hennes pass här står det tydligt vem hennes mamma är både på engelska och arabiska under fliken Mother’s Name. Såhär ser Donyas passfoto ut.


Lögn. Här är det tydligt stämplat att vi reste till Libanon i Juli 1993. Donya var då tolv år gammal och vi hade bott i Sverige i fyra år. Observera att detta är ett bevismaterial mot flera saker. Om Donya verkligen vore kidnappad och om jag inte hade haft fullständiga rättigheter så skulle jag aldrig kunna resa med henne, speciellt inte tillbaka till Libanon och få detta stämplat.


Det är tydligt angivet att Donyas mamma är muslim här och även här.


Donya var knappt tre-fyra år gammal när hennes farmor dog. Det är inte logiskt att en trettioårig kvinna minns små detaljer sedan hon var tre år gammal. Speciellt inte saker som droger, hur kan ett litet barn förstå skillnaden mellan cigaretter och knark? Dessutom var Donya inte ens född när hennes farfar var vid liv. Bilden här är ett familjebevis där det står att Donyas farmor dog år 1985.


Så förklarar Donya att hon kontaktade min son första gången. Så här ser det ut när han svarar allra första gången på hennes mejl.
Efter ett tag skriver hon även detta.


Allt det som hon skriver ovan stämmer inte och den riktiga chatkonversationen finns här. Min son har aldrig någonsin hävdat att det som Donya sagt är sant. Inget av det hon citerar i boken stämmer överens med mejlen och konversationerna. Min son har bara försökt visa förståelse för henne men har även sagt i ett telefonsamtal till henne att han inte vill uttala sig om något som han inte vet något om eller är inblandad i. Han gjorde även klart för henne att varken han eller hans syskon vill vara med i någon bok när hon berättade om boken i telefonsamtalet, men ändå hade hon mage att skriva (lögner) om dem.

Donya erkänner själv här att hon och hennes vän Caroline hade besökt oss. Observera att hon inte nämner något alls om misshandel här och påstår sig bara blivit kidnappad.

Här skriver hon ”pappa vägrade konfrontera mig angående detta.” Ännu en gång gör hon det tydligt att vi haft kontakt. Dessutom nämner hon att hon besökte Libanon för 5 år sedan, något som hon också nekar att hon gjort sedan hon var sexton.

Ännu en gång nämns en annan träffpunkt där Donya erkänner att hon besökt familjen. Min son nämner även att det var samma blonda tjej som hade hälsat på oss förut, men även att han satt i bilen när jag hämtade henne från Karlskrona. Varför skulle hon någonsin åka bil med mig flera gånger när hon lever med skyddad identitet och under ständigt hot? Vore inte det perfekta tillfället för mig att ta livet av henne, som hon påstår att jag ville göra? Läs här.


Denna händelse beskrivs på ett helt annat sätt på MSN. Donya säger att hon försökte ta självmord och tog därför många tabletter och trillade ihop på en grusväg. Läs här och jämför med sidorna i boken.

Kontaktuppgifter som Donya gav mig efter rättegången. Pizzerian var döpt efter henne, men jag ändrade namnet efter rättegången. Jag har haft kontakt med henne ända fram tills April 2012. Några av hennes mobilnummer som jag har kvar:

0708665051
0704464907
0737704251

Varför går du inte till tidningarna med detta?

Intressant tråd. jag läser aldrig böcker, men min mina föräldrar läser väldigt mycket böcker vad heter den?

EDIT: fick reda på namnet, trodde du skrev horungen donya wihbi är en lögn, att personen var en "hora" fel av mig

Intressant. Jag ser att boken har fått en hel del uppmärksamhet i media. Det vore kul att se vad Donya har att säga om det du skrivit här.

Oavsett så kommer den här tråden upp som högt sökresultat när man söker på boken så det lär inte vara lätt för henne att bara skaka av sig det, åtminstone utan att möta kritiken. En författares förtroende är ganska värdefullt, om det nu är vad hon gör på heltid kan detta vara förödande för hennes karriär.

Spännande...

Ja boken har verkligen fått uppmärksamhet, jag hoppas att du inte ger dig utan istället exponerar henne. Kontakta tidningar. Bara till att copy/paste. Good luck!

tipsade ingrid carlqvist nu om detta undrar vad hon har att säga..

Hon har nog inget intresse utav sanningen, hon tjänar ju pengar på vad som verkar vara en lögn. Undra hur mycket man kan tjäna på en bra lögn?

Ingrid tillhör ju kontrajihadistiska kretsar. Det vore väl något att ta upp?

Hej!

Tråkigt att din dotter är en opportunistisk skit som säljer ut sin familj för money and fame. Har inte läst boken, men det låter som att hon dramatiserar en del för att väcka känslor på ett säljande sätt när man ser dina exempel.

Samtidigt har jag svårt att tro att en tonårstjej skulle sticka hemifrån och lämna sin familj helt utan anledning. Vad är din version om varför hon valde att få hjälp att hitta en ny familj? För att du och din nya fru inte lagade tillräckligt goda pannkakor?

Sen tycker jag att en del av dina argument haltar lite:
Är det verkligen nödvändigtvis så att man tror på det man är registrerad som i olika handlingar? Jag är t.ex. medlem i svenska kyrkan men inte troende kristen.

Jasså, det är ju ytterst relevant. Ser också nu vad det är för "typ" på hennes blogg. Litar mer på Al-Qaida än counterjihadister.

Liza Marklund är väl ett ypperligt exempel på hur bra man kan tjäna på lögner.