(Förhoppningsvis) mitt livs värsta snerus på CB

Då är vi väldigt lika. Fast jag försöker lägga mycket mindre tid på det idag.
Vad har du för pusseltänkande då då? Alltså, börjar det med att "Hm, hur kunde jag ha gjort de där bättre" eller ännu djupare, ångest och vilja lösa det?

Själv så kan, eller kunde i alla fall, jag känna ett starkt behov av att lösa saker ofta. Om någon hade en issue att prata om, så försökte man sitt bästa att "leka psykolog" liksom. Insåg senare att det bottnade i en aning hos mig själv att lösa mina inre problem liksom. Och jag försöker själv komma ur att jag så ofta känner att jag bara vill somna på CB liksom. Därför jag är lite nyfiken om just sådanna känslor kan bottna i ångest eller något annat. Varav CB;t dämpar det, vilket kanske ger en sådan stark känsla av harmoni att man bara "somnar in".

Vad fan var grejen med att dina polare hela tiden hetsade om hur du mådde? Det är ju som att lägga upp för att man ska börja må kasst..

Har varit med om liknande saker, och av dem har jag lärt mig följande:
rök inte bong.

Det jag har lärt mig att göra när jag röker är att bara "go with the flow" och låta en bli helt fuckad och se allt från den positiva sidan. När man försöker kämpa emot trippen och försöker känna sig normal så blir det bara värre.

vilken läskig tråd.
tur jag slutat röka på..

[quote=JointarN]Då är vi väldigt lika. Fast jag försöker lägga mycket mindre tid på det idag.
Vad har du för pusseltänkande då då? Alltså, börjar det med att "Hm, hur kunde jag ha gjort de där bättre" eller ännu djupare, ångest och vilja lösa det?

Nejnej, inte pusseltänkande som i termen att vilja försöka lösa saker hela tiden, utan att tankarna liksom hakar i varandra på oväntade håll. Man skulle också kunna kalla det för annorlunda associationsbanor bara

Beträffande cb hade jag för någon vecka sedan min första "bra high". Alltså ingen ångest, bara good vibes. Samtidigt förstår jag nu inte längre grejjen med cb, vad är det som är så jävla kul? Allt går lite segare, bilden på tv ser coolare ut, mat är gott och musik är något bättre för ett par timmar - men så jäkla mycket ger det ju inte? I varje fall inte för mig. Har exempelvis aldrig någonsin känt mig smartare på weed, snarare tvärt om. Vad ger ert cb-rökande er?

Kan tänka mig att många inte tänker över sitt bruk, och kan erkänna att jag själv inte analyserat mitt eget särskilt djupt. Därför en otroligt bra fråga som jag skall försöka besvara.

Jag har rökt cannabis till och från sen jag var cirkus 16. Under en period rökte jag otroligt mycket - något som jag i efterhand ser tillbaka på som en form av missbruk. Det var inte så att hela mitt liv kretsade kring drogen, men jag hade inte kontroll över mitt bruk och jag inhalerade mest bara för att.
Egentligen var det inte så kul eller givande men vardagen var tråkig och jag hade inget och göra - därmed blev rökat en form av tillflykt. Denna period var även kantad av depressioner och jag var fast i ett destruktivt förhållande med en pojkvän som ständigt hetsade efter ett high. Antingen var jag svinpackad eller så var jag asbäng. På ett sätt var det väl skönt att inte behöva tänka, men nånstans mitt i allt så insåg jag att det inte funkade att leva så. Brytpunkten kom när jag hittade en polare på toalettgolvet med andnöd och dödsångest. Förvisso hade han även starkare droger i omloppet men det gav mig en tankeställare.

Jag sa Fuck you till mitt ex och flyttade. Slutade i princip helt att röka och här är jag nu, 1,5 år senare och jag smögar för att krydda tillvaron då och då. Jag älskar mitt liv, har aldrig mått så här bra och rökat ger mig nya tankegångar, nya vyer och fantastiska upplevelser. Jag har insett att för mig så fungerar cannabis bäst om jag bara brukar vid speciella tillfällen. T ex på konserter, det finns nog inget bättre än att dansa till bra livemusik när man är stekt.
Jag älskar hur rökat får kärleken att flöda genom min kropp, ända ut i hårbotten och hur jag bara vill omfamna hela världen och överrösa den med kärleksord och kyssar.
Jag älskar hur det ger en vänner för livet, har märkt att människor som man brukar droger med har en tendens att bli ens bästa vänner. Man delar något så stort, något jag inte ens kan beskriva, det bara är...
Jag älskar hur rökat har gett mig nya perspektiv och öppnare syn på saker. Det har gjort mig mer förlåtande, mer avslappnad, trevligare och gett mig en överlag schysstare inställning. Jag skulle inte byta bort mina smögarår för något i världen, för de har gett mig så otroligt mycket och jag har även lärt mig en del på vägen. Är otroligt lycklig över att jag känner att verkligheten är värd att leva i igen, och jag har lärt mig att droger ska brukas för att spä på känslan, inte för att komma ifrån den.

Cb passar inte alla och känner du inte att det är din grej, varför bruka?

Äntligen någon som kan ge ett bättre svar än bara "jag vet inte, för att det är gött"!

Hmm, jag känner i mångt om mycket samam som dig: det kan vara kul att göra ibland, någon gång i månaden liksom, en dag med superfint väder och gott sällskap eller innan en riktigt fet spelning. Men min fråga vänder sig mer till de som brukar varje dag och som liksom ser det som något av det bästa i livet. Ger det egentligen så mycket? Och är det inte kul att göra just därför att det ger vardagen något annorlunda (alltså om man gör det då och då)? Sedan kan jag givetvis förstå att det kan bli svårt att hålla sig ifrån det, men jag tänkte faktiskt mer på att göra det innan jag hade haft en bra high, efter det kändes det liksom inte lika "värt" - man utsätter sig ju trots allt för vissa risker iom. att det är olagligt osv.

Gällande personer som ger en dåliga vibes varje gång man röker med dem finns bara en sak man kan göra åt det: Umgås ensamma och lära känna varandra så man bondar på riktigt.

Det finns ett par/tre personer som ger mig dåligt självförtroende när jag röker tillsammans med dem. Det är trist och jag märker att jag har samma effekt på dem så det blir en lose lose-situation.

Dude, its weed. Gillar du det inte/klarar inte av ruset, ge fan i att röka det då. Varför ska du göra det om du inte gillar det? Fuck peer pressure.

inte konstigt att du snear när du har dina kompisar som frågar stup i kvarten om du mår bra, eller att dem inte fattar vad du säger. sätter ju spöken i huvudet.

men men, nu är du en erfarenhet rikare! bong smäller på mycket bättre än en spliff. enligt min åsikt