(Förhoppningsvis) mitt livs värsta snerus på CB

Har vart fbare ett tag nu och funnit rus/trippraporterna mest intressanta Så därför tänkte jag dela med mig av en egen erfarenhet av cb, vilken förhoppningsvis kommer vara den värsta i mitt liv. (texten är skitlång, men förhoppningsvis läsvärd för någon mer än mig själv)

Tjej
19 år
170 cm
Normal/vältränad kroppsbyggnad
Rökt några gånger innan, men absolut ingen van brukare

Närvarande: förutom jag var det fyra andra snubbar närvarande, vi kan kalla dem Stefan, Axel, Fredrik och Carl.

Inledning:
Så, tidigare samma vecka hade jag träffat Stefan på krogen och dratt hem till honom efteråt, även Axel drog med och vi drog en båge innan Axel stack och jag och stefan gick och la oss den natten. Vaknade vid detta tillfälle upp dagen efter och måde helt nice, även ruset hade vart fint.

Några dagar senare bestämde jag och Stefan oss för att ses hemma hos honom igen. Sagt och gjort, jag stack dit på kvällen med planen om att ta bussen hem senare samma kväll. När jag kom dit var hans kompisar där och hade redan börjat bonga, och då jag skulle hem på kvällen var jag inte direkt sugen på att bli stekt. Men, grupptryck är en fin sak och ett litet tag senare sa jag att "amen, ge mig en då."

Ruset

Jag drog en båge som fick mig att hosta nått så in i helvete, brände typ upp halsen och kändes som jag skulle spy. Sprang ut i köket och drack vatten och lugnade ner mig. Men till skillnad från när jag tidigare spliffat smög sig inte den här highen på - den körde ner mitt huvud som en jävla ångvält. Kände mig rätt dimmig direkt m.a.o.

Så, så långt - allt bra. Jag gillar att lyssna på musik när jag bängar så jag gick och la mig i sängen och satte i hörlurarna. Genom mitt huvud strömmade ena trippy låten efter den andra och sängen kändes som ett moln där jag bara kunde sjunka hur långt ned som helst med ansiktet (detta borde ni testa, "hoppa" upp och ned med ansiktet i kuddar, skitskönt ). Mitt hår kändes även som dedär slemsträngarna när man drar isär två annanasskivor från varandra, haha.

Men ja, allt var frid och fröjd med mig men de andra började bli oroliga, de kom och frågade mig hela tiden hur jag mådde och skit - men jag mådde skitbra.

Bestämde mig efter en stund i sängen under täcket för att gå och ringa min bästa kompis. Sagt och gjort: gick ut i köket och ringde henne. Minns ganska lite av vad jag sa men när jag stängde ögonen såg jag bara tecknade saker och super mario-liknande världar. Kommer även ihåg att hon sa "tänk på detta, och tänk på detta". Och att jag då svarade att hon skulle "sluta planta saker i min hjärna". Runt mig i köket hade nu snubbarna i lägenheten samlats och när jag la på sa dom "shit, asså vi fattar verkligen ingenting av vad du säger. Mår du verkligen bra?" Jag mådde fortfarande prima så jag svarade ja och vi gick in i allrummet igen. Satte mig i sängen med Stefan och de övriga fortsätter fråga mig om jag verkligen mår bra, jag hör dem även säga att "det där är inte normalt", "hon är så jävla bäng", "jag fattar ingenting" osv. osv.

Och här börjar det gå illa.
Från att ha haft en bra high sluter jag ögonen och helt plötsligt bara det tjongar till i huvvet. Jag slår upp ögonen och helt plötsligt känner jag mig helt normal, sedan grips jag av panik och ställer mig upp och säger "jag måste ner, jag måste ner!!" Dom frågar "ner vart?" Jag känner hur golvet kommer upp ovanför mina knän och tänker svara "genom marken", men tänker samtidigt att jag i sådana fall bara kommer göra dem ännu mer rädda. Så jag svarar "ner, alltså bli normal".

Här sviktar minnet något, men jag minns att jag dricker mycket vatten och äter som en häst. Som många andra brudar är jag lite osäker på min kropp, trots att den är nice, och detta kommer speciellt fram när jag röker. Så när jag sitter där och äter och någon kollar på får jag hallucinationer om att jag är den där häxan i Hans och Greta, men också den tjocka tonårsstjejen i Little Brittain. Kan typ känna hur jag får dubbelhaka och viftar med mina feta, flottiga fingrar lol.

Sedan går humöret i väldiga svängningar också. Från att känna att jag är på väg ner på jorden och bli lugn, till att få panik över att jag aldrig mer kommer bli normal, att jag håller på att bli galen och hur jag ska kunna få ett jobb i framtiden. Tänker samtidigt att jag måste visa mig lugn för de andra så att de inte ringer ambulansen. Säger också till de andra att prata med mig som om jag vore på väg ner, eftersom de bara gör mig ännu räddare när de säger att de inte fattar ett skit av vad jag säger.

Detta leder så klart till att jag frågar dem ibland om hur jag verkar, och när de säger att jag verkar vara på väg ner blir jag först lugn, men kommer sedan på att de kanske lurar mig. Detta får mig att ifrågasätta världen och om det är så att alla kanske luras jämt. Men även det faktum att varje gång jag känner att jag är på väg ned följs av en ångestattack - vilket i sådana fall innebär att jag aldrig kommer komma ned eftersom dessa känslor bara är förspel till ännu en våg av panikångest.

Även en av snubbarna, Carl - gör att jag får panik varje gång han snackar. Det är något med hans röst och utseende som gör att jag går in i en nedåtloop varje gång jag ser honom. Men även rummets färger och utseende förändras: rummet blir som en korridor med blek belysning och förvandlas till någon sorts dataspelsvärld där alla är kalla och monotona. Världen känns på låtsas och distanserad, men samtisigt högst verklig.

Blir tvungen att gå runt hela tiden för att inte bli totalt fukkad, kollar klockan (jag skulle ju dessutom hem) och försöker hålla mig lugn, framför allt andas. Lyckas senare ta bussen hem och längtar tills jag ska vakna upp dagen efter och vara normal.

Dagen efter.

Sover sjukt dåligt de fyra timmarna jag har på mig inna jobbet börjar, och vaknar dessutom och mår dåligt - ungefär som en bakfylla. Men dessutom är jag väldigt paranoid: vågar inte kolla mig själv i spegeln, och i synnerhet inte i ögonen eftersom jag är rädd för att se ett monster, alt. att jag ska förvandlas. Är även väldigt rädd för att jag aldrig ska bli normal.

Vart dagen fortskred blev jag dock bättre och bättre, paranoian avtog och så även ångesten. När jag vaknade dagen efter var allt som normalt igen - men fyfan, det var absolut det värsta jag varit med om.

Vad jag lärde mig:
Om jag nu ska röka igen: se till att set och setting är perfekta, så även sällskapet. Ät innan och drick för fan inte en massa KALLT vatten. Kylan gjorde att mitt hjärta rusade och drog ned mig i ångestattacker. Annat jag lärde mig var också att tankens kraft är väldigt stark: kan jag ta mig ur det där på egen hand kan jag klara vad som helst i "nyktert" tillstånd. Sedan kan man ifrågasätta huruvida röka verkligen är något jag bör hålla på med...

Att du snea har nog med att du kanske rökte förmycket..
Tycker dock att det är bra att du är medveten om hur
Set & setting spelar in.. Låt det bli en lärdom, och rök inte förmycket
Särskilt om du är nybörjare, så ska du se att man faktiskt
Kan få det väldigt trevligt..

Du får 3/5 med anledning av att du på ett bra
Sätt återberättade hur illa det kan bli när man
Snear lite..

Mvh

Gratulerar, du har genomlidit en svår, utmanande och oväntad upplevelse och är därmed en erfarenhet rikare. Om ett tag kanske du kommer uppskatta att du har upplevt detta, och då kan du söka dig vidare till https://www.flashback.org/f61 och undersöka vad det finns för ytterligare alternativ för att producera knepiga tankeställare under några timmar.

Ha det bra

Har själv varit med om detta. Idag garvar jag åt det, man var ju som en 14 åring som druckit 2 flaskor vodka och är vettskrämd. Har dock upptäckt att cb inte är något för mig, känns bara påträngande och segt.

Jo, det är ju det som är grejen: medan man är där och virrar tänker man att "jag ska fan ALDRIG mer röka", men sedan när man kommer ned och är normal igen så känns det inte lika farligt...

Kommer säkert testa någon mer gång men då blir det betydligt mindre mängder. Att bli helt superstekt är inte trevligt imo

Jag känner igen mig i detta, och allt för ofta har jag fått dessa konsekvenser vid rökning av cannabis. Jag skulle väl kalla tillstånden för att man blir "tillfällighets-psykotiskt". Nu för tiden röker jag ingenting, är inte ens sugen. De flesta som jag känner och hör talas om verkar ju må bra av att röka. Det känns som att jag är en av väldigt få användare som har fått accepterat att cannabis är just inget för mig.

Men som sagt: Jag själv diggar inte att röka cannabis, men jag diggar de flesta personer som röker!

Det är ju som med alla droger, alla uppskattar inte allt. Bara för att CB är så pass känt och accepterat gör det ju inte det nödvändigtvis bättre än saker som E eller svamp.

Ja, precis så som du säger med "tillfällig psykos"-liknande shit. Konstigaste är också att jag nu i efterhand har drömt att jag varit hög och nojig ett flertal gånger, och varit rädd i drömmen för att bli psykiskt sjuk.

Är en väldigt van CB-rökare. Snear med jämna mellanrum men har vänjt mig. Det var efter att jag testat spice och sneat på det ett par gånger som det även hände med CB. Har märkt att om man snear på hasch är det bästa man kan göra att röka lite till, funkar nästan varje gång för mig och jag vet att de låter dårakigt haha, funkar iallafall.

Se till att inte vara jätte hungrig eller ha lågt blodsocker ö.h.t så är de chill. Att ligga på rygg och kolla på en serie eller nåt funkar extremt bra oxå. Så fort du får din hjärna att fokusera på något så återgår man till att må toknice x)

Fyfan, rök inte med de killarna mer. De är den värsta typen av stoners som hela tiden ska "ey, mår du bra? ey, du ser ut att må asdåligt! ey, du kommer snea! ey, erkänn du snear! ey, shit du ser förjävlig ut!!" osv. osv.
Det är det absolut sista man vill höra när man är stenad, speciellt när man intalar sig själv att man mår bra.

Jag blev bara arg av den här texten p.g.a. killarnas agerande... Bra skrivet dock!

Känner definitivt igen detta tänk! Jag undrar fortfarande var det börjar. Osäkerhet, ångest eller bara att snea?

Jag vet att mitt börjar lätt efter paranoia. Vilket sedan leder vidare till liknande känslor som du beskriver. Jag däremot, testar att låta bli ett tag, för att sedan se om det kanske är något i framtiden igen.

Ja, jag tror mycket låg i att jag hade sjukt lågt blodsocker, samt att nickokicken fick mitt hjärta att rusa - detta i samband med att jag började nojja. Konstigaste av allt var att mina munchies kom dagen efter, på efterbängen :S

Ja, de lämnade helt klart mer att önska... Onödigt att göra så mot en ovan brukare, även om de var oroliga. Och du kan vara lugn, blir inte ett bloss till med dessa killar
Hmm... för mig är det så att när jag tänker i vanliga fall så är mitt tankenät som ett pussel, liksom lösa bitar som hakar i varandra lite här och var och skapar ganska intressanta och udda tänk imo, och detta blir ännu "värre"/bättre när jag röker - så allt liksom bara rusar. Funderar också mycket på varför jag alltid tänker i tecknat eller animerat när jag röker, haha!
Men att jag sneade den här specifika gången tror jag det berodde på att jag skulle hem på kvällen och inte ville bli påkommen, och att de hetsade med att fråga hur jag mådde hela tiden.

Har förresten kommit fram till att drömmarna jag haft om att bli sinnessjuk i själva verket varit lucid dreaming, sjukt coolt när man lär sig hantera det!