Min första upplevelse med ecstasy.

Information

Substans:
Sonic Ecstasy (http://www.pillreports.com/index.php..._pill&id=20982)

Dos:
Osäker på exakt hur mycket men kan ligga på 100-140mg. (En rätt stark dos från hur jag upfattade det)

Användare:
Ålder: 18
Kön: Man
Vikt: 62kg
Längd: 179cm

Tid:
Ruset höll i 5 timmar ungefär, svårt att säga exakt. Från 15:30 till 20:00 är en gissning.

Tidigare erfarenhet:
Alkohol, Cannabis, Spice.

Inledning

En god vän till mig hade varit och fått tag på dessa piller ungefär en vecka innan vi valde att droppa.
Han hade tagit e innan men just denna sorten skulle bli första gången för både mig och honom. Jag hade försökt ta reda på så mycket jag kunde om drogen innan för att vara på säkra sidan. En hel del dokumentärer hade jag kollat på, läst här på forumet och även varit inne på youtube och sett såkallade "trip-reports" där också. Efter en hel del övertygelse bestämde jag mig för att prova.


Dagen innan hade jag inte kunnat sova så bra, b.la för mina dåliga sömnvanor men även för att det var skolavslutning. Jag fick möjligtvis en timmas sömn. Kl: 06:00 tog jag min cykel hem till min gode vän och berättade att jag var öppen för att testa. Vi hade bestämt oss för att göra detta ensamma.

Jakten på guldkornet

Efter skolan som slutade vid ungefär 13:00 tiden försökte vi hitta det perfekta stället för att droppa.
Det tog oss kanske 2 timmar att vandra till området där vi skulle spendera mesta dels av våran tid under ruset. När vi väl kom fram visste vi knappt vart vi var längre. Under resans gång jämförde vi sökandet med att vaska guld. Detta pågrund av att vi hade stannat vid ett tiotal ställen som visade sig vara värdelösa att droppa på enligt oss, men nu var vi nära guldkornet. Vi såg en trägrind som vi öppnade. På andra sidan denna grind befann sig en grusväg men trästaket på sidorna. Vi var omgivna av skog. Det var som att vara med i sagan om ringen och var vi påväg mot Fylke. Väldigt trevlig känsla, hade härliga vibes. Efter ett tag svängde vi av vägen och gick in i skogen. Vi hittade en gammal mur som vi satte oss på för att vila. I brist på motivation för att fortsätta gå tog jag initiativet och droppade första pillret. Därefter droppade min vän. Detta kan ha vart vid 15:30 tiden.

Det hade gått 10 minuter och ingenting hade hänt. Vi började dra oss tillbaka mot grusvägen för att gå vidare. Till slut kom vi fram till ett litet, litet samhälle. Det kan inte ha bott mer än 10 människor där. Vi hittade ett stort stenhus som de kallade för ett slott med en stor gård. På gården fanns b.la en staty av en kvinna som stod i en snäcka. Allting var väldigt overkligt på något sätt. Det är svårt att säga hur länge vi stannade där, tappade snabbt tidsuppfattningen, men nu i efterhand skulle jag säga att vi var där i ungefär 20-30 minuter.

(Ruset kickar in)
Påvägen tillbaka från samhället känner vi båda hur någonting är annorlunda. Vi ser en orm slingra förbi över grusvägen och båda blir ovanligt överraskade och glada. Min vän stannar upp helt plötsligt och tittar ner i marken och mer eller mindre säger:

- woooooow, nu börjar det för mig!

Hittills känner jag själv bara en mild känsla av lycka, men efter kanske bara en minut känner jag det också. Vi börjar prata med varandra om saker som två eade personer i många fall gör. Om hur glada vi är, hur vi inte kan beskriva känslan. Vi har svårt för att avsluta meningar. Hela kroppen kändes viktlös efter ett tag. Vi tittade ut över en äng och äntligen hade vi hittat det bästa stället att vara på! Vi hade hittat guldkornet. Färger blev starkare och det var som att se på saker för första gången. Det kändes som att man fick ta del av en känsla man aldrig känt förut. Bästa sättet jag kan beskriva det på nu i efterhand är att vi fick en en riktigt stark känsla av lycka. Jag kramade min vän i tacksamhet för att han hade visat mig drogen.


Endast en person hade gått förbi under detta lyckliga rus, men vi kunde spela relativt normala. Jag frågade personen som gått förbi om samhället som vi hade begett oss till som inte låg så långt bort pågrund av min nyfikenhet. Denna personen stod och pratade på i kanske 5 minuter och jag kommer knappt ihåg någonting ifrån vad denne sade. Efter att vi hade blivit ensamma igen så började jag höra saker som jag inte gjorde innan, fast nu på ett kusligt sätt. Det kom bara ifrån ingenstans. Tåg som passerade och flygplan som flög förbi lätt riktigt läskiga och jag ville helst gå därifrån. Så vi bestämda oss för att träffa min polare. Jag ringde och berättade om vad vi hade gjort (säkert pågrund utav drogen och dess effekter) för vid det tillfället kändes det rätt schysst att förvarna om vad vi hade gjort.
Min polare blev riktigt besviken. Han sa att han skulle göra det ett helvete för mig om jag någonsin tog e igen mer eller mindre. Jag bad honom flera gånger om att inte berätta för sina eller mina föräldrar och jag försäkrade honom om att jag aldrig skulle göra det igen. Efter detta samtalet började saker omkring mig förändras. Jag fick ett samtal ifrån min far som undrade hur det var med mig. Han trodde nämligen att jag var ute och drack alkohol, dock var ju klockan bara 17:00 ungefär men det kan hända att han ringde bara för att se hur det var med mig. Jag ljög mig igenom samtalet och efteråt var jag övertygad om att min vän hade hört av sig till min far. Jag började bli riktigt paranoid. Allting började bli grått. Bilar som åkte förbi kändes som stora monster och människorna i bilarna hade inga ansikten. En djup depression föll över mig och tankar som följer med började ploppa upp i huvudet. Vad är meningen med livet? Självmords tankar. Kärlek är en värdelös sak. Riktigt mörka tankar.
Jag funderade på att gå ut och ställa mig i vägen framför en bil bara för att tankarna skulle försvinna. Men så fort jag ens snuddade någon centimeter närmare vägen blev jag livrädd. Inte så att det syntes ytligt, men inombords. Jag tog några steg tillbaka och ställde mig på andra sidan av min vän.
Jag satte på lite glad musik och detta hjälpte faktiskt. Blev faktiskt lite gladare utav det, och lite gladare under detta tillstånd var faktiskt en hel del. Till slut kände jag mig så annorlunda att jag kände mig tvungen att tala med någon. Jag satte mig ner med min kompis och vi tog en cigg. Jag berättade hur jag mådde. Efter att jag hade berättat hur jag mådde kände jag mig helt prima igen, superglad. Det största lättnaden jag känt i hela mitt liv. Jag kunde inte förstå hur det var möjligt att känslor kunde skifta så snabbt. Jag trodde att det var över men helt plötsligt slog det igen. Min kompis frågade:

- Men är det säkert att det är bra nu då?

Jag svarade lite långsamt:

- Ja.. fast nu börjar det faktiskt kännas rätt dåligt igen.

Jag blev riktigt rädd och trodde att det aldrig skulle sluta. Detta skulle hålla hela livet.
Det gick i vågor så ett tag och min polare följde mig hem. Att prata om positiva saker hjälpte verkligen brutalt mycket. Detta sitter fortfarande ännu i idag på ett sätt och det har gått 2 dagar sedan vi droppade. Allt eftersom hade depressionen blivit mycket lindrigare och nu kändes nästan helt borta.

För att sammanfatta allting snabbt kan jag kan säga såhär:
På en skala av lycka, 0-5.

(Under det lyckliga ruset) - 5/5

(Under det olyckliga ruset) - 0/5

Det var både den lyckligaste och värsta dagen i hela mitt liv. En intressant resa genom liv och död skulle jag vilja säga.


Skulle aldrig göra om detta igen och nu efteråt har det ändrat min syn på droger en hel del. Har inte hört om så många dåliga erfarenheter av drogen just på detta viset och på så sätt kände jag att det kan vara värt att lägga upp just min erfarenhet. Är medveten om att vi gjorde detta på ett mycket dåligt sätt och att samtalet från min kompis påverkade säkert trippen en hel del. Även just platsen vi valde att droppa på var ett enormt misstag. Okänd plats och en lång väg hem. Om detta gjorts med mycket mer ansvar och kontroll hade det säkert resulterat i en mycket bättre tripp. Är dock väldigt tacksam över att min vän ringde mig och gjorde det ett helvete för mig för annars hade jag säkert fortsatt med drogen.


Det har som sagt ungefär gått 2 dagar efter trippen och mina känslor är mycket mer balanserade nu.
Finner ni er i samma situation som mig så rekommenderar jag följande återgärder:



- Ät nyttig mat (frukt, grönsaker, mycket vitamin c) och drick måttligt med vätska, i mitt fall valde jag vatten. Ville inte leka med att jämna ut min glädje med hjälp av mediciner eller andra preparat. Jag skulle nog hålla mig borta från sådant utan möjligtvis rekommendationer från läkare.

- Håll dig socialiserad och umgås med dina vänner som du gör vanligtvis. Berätta möjligtvis vad som har hänt för dina nära vänner.

- Försök att finna inre ro genom att göra saker som du tycker om. Försök göra dig glad själv även fast du är ensam. Spela gitarr, laga mat, titta på tv eller spela tv-spel t.ex.

- Om det inte blir bättre skulle jag berätta först och främst berätta för mina föräldrar hur det låg till och söka professionell hjälp. Men i flesta fall klarar man nog av själva depressionen rätt smidigt. Om det nu ens förekommer.



Detta var min tripp på ecstasy. Hoppas att ni har lärt er kanske någonting utav den. Hade jag kunde spola tillbaka tiden hade jag med min nuvarande kunskap säkerligen avstått ifrån att ta drogen. Allting är väldigt individuellt. Om du redan har bestämt dig för att ta drogen så är mitt bästa tips att göra detta i en miljö där du känner dig säker och avslappnad på och under en dag som du inte behöver passa några tider. Drick vatten med måtta, har hört att gainomax och andra energidrycker är bra men kan inte uttala mig direkt om det. Ta reda på vad det är du tar och hur mycket det är. Läs på om drogen och följ alla dessa instruktioner till punkt och pricka så slipper ni nog samma dåliga erfarenhet som jag fick genomlida.

Lycka till!


(Ni får ursäkta för stavfel och andra felaktiga styckesindelningar.)

Bra skrivet!

Jag har brukat en hel del Ectasy och kan ge ett litet tips. Dock vet jag att rusen ter sig olika för alla. Men E är väldigt styrt av omgivningen. Du kan droppa E på en fest och inte känna ett dyft för du inte känner dig "hemma i stämningen".

Dock verkar du vara av den typen som vill ta det i lugn och ro. Så ett tips om du ska ta E någon mer gång, är att sov ordentligt, ät ordentligt och ha inga större bekymer med dig i bagaget. Sätt er hemma hos några bra vänner, dra på musik sådär på kvällen och skapa er eran egen stämning. Var inte ut och ränn bland folk som inte förstår er, skräninga tåg eller ränna runt med ångest tankar på stan.

Utan kort och gott, skapa er egen värld med musik och trevligt sällskap. Man brukar kunna bli otroligt gosig av sig på E - så det är ju inte helt fel att bjuda in någon man är intresserad av heller - det skapar lite positiv spänning!

Mycket bra skrivit, tydligt och bra.

Är tacksam över alla svar. Det är alltid intressant med lite diskussion!
Det kan även vara värt att notera att varken jag eller min vän hade några
större problem med omåttlig tuggning. Vi var båda medvetna om när käkspänningarna
började så vi tog lite roachpapper var och tuggade på. Hade inga sår i munnen dagen efter
eller någon sorts värk.

Tack för tipset, men jag har bestämt mig för att inte bruka drogen igen!
Personligen vill jag inte riskera att få samma upplevelse igen och själva "come down" erfarenheten
var inte den bästa för mig!

Nej landningen efteråt är skitjobbig kan jag hålla med om! Min kompis fick riktiga besvär som du kan läsa om här: https://www.flashback.org/t1540866

Jag har nog absolut värst problem med tuggningen, går inte att sluta när jag väl börjat, och käken gör ont minst ett par dagar efteråt. Som sagt jobbigt att det alltid finns baksidor med de mest trevliga upplevelserna.

Läste igenom en del av tråden och det verkar som att din vän fick en rätt brutal dos. Har även hört att det inte är världens bästa idé att blanda med alkohol. Jag tror ärligt talat att jag kom undan lindrigt!
Tror jag inte pallar av det med mitt psyke. Har aldrig haft problem med mitt psyke innan men detta klarade jag verkligen inte av! Sen gjorde ni ju en hel del den kvällen också. Som sagt, jag hade nog rätt så tur. När jag skriver nu kan jag säga att nästan alla bieffekter har försvunnit. Depressionen har blivit så lindrig att jag knappt märker av den längre.

Skönt att höra att du börjar må bättre nu iaf! Bor du hemma med föräldrarna eller ensam? Själv hade jag väldigt svårt att förklara för morsan då varför jag låg och sov deppig i några dagar haha!

Bor med mina föräldrar men det har aldrig vart riktigt så jobbigt att det skulle märkas. Kanske när jag kom hem den kvällen och morgonen efteråt men det var allt. Det löser sig

Vad tråkigt att du fick en lite haltråkig upplevelse med en av världens finaste droger, om inte den finaste av alla. Jag känner absolut inte igen mig och när jag är påverkad av substansen finns det ingenting som kan stoppa mitt välmående eller eufori, säger någon nåt negativt så glöms det inom fem sekunder och euforin slår på igen.

När man ska ta en drog såhär första gången tycker jag verkligen man ska planera den bättre som du säger. Sömn är väldigt viktigt när det kommer till de flesta droger, effekterna kan utebli eller bli negativa pga hjärnan är för utmattad för att jobba fram det rus som drogen egentligen borde ge. Själv älskar jag att bara hänga hemma med en polare eller två, dansa, kika roliga youtube-videos och bara vara under rusets gång, alltid lika trevligt och slår aldrig fel. Som någon annan talare innan sa så spelar trygg miljö också stor roll, att vara avslappnad för att få ut bästa möjliga effekt.

Jag vet att du skriver att du inte kommer ta drogen igen vilket jag tycker är lite tråkigt. Jag skulle iaf gett det en till chans med bättre planering, mer sömn och en trygg miljö där ni kan vara er själva. Om du följer dessa små regler så tror jag det är väldigt svårt att misslyckas med MDMA och du kommer få en av dina bästa kvällar i livet, bokstavligt talat. Det är konstigt när man är helt novis på droger och upplevt stora ting som studenten, ett syskon föds, du får ett jobb du vill ha......det kommer knappt nära den lycka du känner på bra MDMA, det är omöjligt att komma så högt över så lång tid i verklig eufori och välmående, det är en helt unik känsla.

Bra rapport annars och hoppas du kryar på dig, brukar ge med sig rätt snabbt!

Kraftig panikångest attack, har upplevt snarlikt på svamp... Fan va äckligt det är

Men bra skrivet! Låt dig inte övertalas av dom som säger att du ska ge det ett försök till, kan sluta dåligt. Om du själv någonsin känner att du vill, testa då. Men låt ingen övertala dig att testa igen för då är det större risk att du upplever samma sak om du inte känner dig helt säker.

Må väl!