Låna ut pengar till familj, när avskriva skuld?

Hejsan

En kompis till mig har alltid haft jobb som i folkmun kallas "skitjobb". Allt från att vika pizzakartonger, köra ut pizza till att jobba på bingohallen och ropa ut "Bertil femton, femma nolla." där han tjänar 90-100 kr/timmen.

Han har liksom aldrig velat utbilda sig och skaffa sig ett riktigt välbetalt arbete.

Men han har en dröm och det är att få ha en bra tillvara i form av; ny bil, schysst lägenhet och en buffert på banken. Och då vet jag att han slitit hårt för att uppnå sina visioner. I alla år har han arbetat stenhårt och lagt undan pengar.

För två år sedan gjorde hans syster något korkat och sa upp sin A-kassa med motiveringen att det var för dyrt att betala 250 kr/månad dit när hon ändå inte kommer bli arbetslös - ja vad blev hon då? jo arbetslös. Tillslut hade hon levt upp alla sina besparingar och påminelseavgifter började komma i form av post.

Tillslut valde hon att fråga hennes bror (min polare) om hon fick låna 40.000 kr av honom och betala alla skulder & räkningar hon halkat efter på. Min polare ville självklart hjälpa sin käre syster med problemet och lånade ut pengarna. Men före han gjorde det ville han göra sig säker på att hon verkligen hade viljan att lösa problemet. Han fick höra massvis med lösningar hon hade. Tillslut förde han över pengarna och systern betalade skulderna.

Men allt det där blev en nedåtgående spiral där hon sökte färre jobb, blev allt mer kräsen i sitt jobbsökande och började leva i någon slags drömbubbla att en fé en vacker dag ska komma och fifta med sitt trollspö och vips kommer en värdetransport och tippar av alla dess pengar i hennes lägenhet.

Nu 1,5 år senare har systern fortfarande inget jobb, ingen A-kassa - inget jobb och har fortfarande inte betalat tillbaka en krona.

Min kompis börjar må dåligt av att systern nu sitter på hans "säkerhet" (buffert=40.000kr), men han kämpar och arbetar mycket med diverse skitjobb för att överleva. Han mår som lite dåligt eftersom att han hade så mycket planer här i livet med dessa pengar och nu känner han att hans syster inte tar problemet på allvar och betalar tillbaka.

Jag sa till honom i början att han kunde ju skänka 10.000 kr av dessa 40.000 kr om systern verkligen kämpade för att rätta till sitt liv, och då bara behöva betala tillbaka 30.000 kr. Men det har hon ju inte gjort.

Jag tycker inte att han ska vara schysst och avskriva en del av skulden. Han har ju trots allt kämpat och arbetat hårt för dessa pengar (han är idag 29 år). Så vad tycker ni att han ska göra i ett sånt här läge?

Syrran kan väl jobba av pengarna. Tex fixa tvätten , städa mm 5 timmar i veckan så kan de säga att skulden är betald om 2 år .

Någon form av avbetalnings plan måste de ha han ska absolut inte avskriva skulden även om det är ett litet belopp.

Praktexempel på varför man inte ska låna pengar till syskon, vänner etc.!

Det är upp till honom att avgöra hur mycket deras syskonrelation är värd. Tar han skulden till inkasso/rätten kommer hon få lida av det, väljer han att vänta ännu längre på att hon ska fixa jobb (eller rentav skriver ner skulden) kommer han själv få lida.

Jag sa till honom redan från början att han skulle låna ut en mindre summa, t.ex. 5000 kr först och ställa kravet: "du får låna resten när du skaffat dig ett heltidsarbete!".

Det hade var klokt av honom att lyssna på dig.

Nu har han i princip bara gjort systern en stor björntjänst. Hennes jobbsökande har troligtvis mattats ut för att hon inser att när hon väl får jobb kan hon ändå inte leva gott innan hon betalat av skulden.

Jag antar att du inte har ett "skitjobb" och därför har en större summa på sparkontot. Isf skulle du kunna köpa skulden av din kompis för 20-30k och driva in den i natura. Då skulle kompisen få pengar till en fin bil från blocket eller vad han nu vill ha, du får doppa samtidigt som du kommer må bra av att ha utfört en solidarisk handling och systern har fått lära sig att som man bäddar får man ligga. Win-win-win situation

Ärligt???

40 000 är väll knappast en så stor summa att det argumentet skulle gälla vist man kanske får leva lite snålare i ett år men det blir ju fortfarande mer att leva på i månaden än soc.

Edit. Ifall han vill ha sina pengar så får han se till att påminna om skulden en gång per år så att den inte blir preskriberad.

Helt ärligt.

...såtillvida hon inte är arbetslös för att hon helt enkelt inte kan bestämma sig om hon ska ta jobbet som hjärnkirurg eller urolog... då fixar hon det med nästa månadslön så fort hon bestämt sig.

Vet inte om jag tolkar dig rätt nu menar du att 40 000 skulle vara svårt att betala på ett år ifall du har ett lite sämre betalt Svensson kneg med 20-25 k brutto?

Det jag menade är att folk som saknar inkomst och har skulder har en tendens att tappa drivkraften. Läser du hela trådstarten ser du att det är precis vad som tycks ha hänt i hennes fall.

Hade du läst det jag skrev utan att jämföra skulden med din inkomst hade du möjligtvis tolkat mig rätt.

Kan uppdatera er med att systern fick ett förbannat välbetalt jobb och gjorde sig själv skuldfri. Hon ligger nu lika mycket plus som hon låg minus. I pengar såklart