Alltid när man läser böcker och artiklar om aktiesparande så poängterar experterna hur viktigt det är att "spara långsiktigt" och "ha en lång placeringshorisont" osv. 5 år brukar räknas som absolut minimun, men de flesta rekommenderar en spartid på minst 15-20 år för att vara något så när garanterad en bra avkastning. Tittar man historiskt så stiger börsen i snitt ungefär 7% per år, men variationerna från år till år kan vara väldigt stora. Det finns även långa perioder då avkastningen varit negativ eller väldigt låg.
Men hur långsiktig ska man vara egentligen? Hur resonerar ni? Kan man ens ha en placeringshorisont på 15-20 år? Det känns för mig väldigt svårt att veta hur mitt liv ser ut om 10 år och än mindre om 15 eller 20 år? Nu är jag iofs 30 år och fullt frisk men jag vill ju inte behöva vänta tills jag nästan är pensionär innan jag får någon glädje av pengarna? Om jag ens lever då? Jag kanske blir överkörd av en bil om 5 år

Nej men ni förstår vad jag menar, finns inga garantier i livet och jag tycker det är svårt att avgöra hur man skall resonera kring spartid.