Köpa Kattunge Eller Adoptera - Vad Göra?

Jag ska skaffa katt/katter, funderar kring om jag bör adoptera eller skaffa kattunge.. ?
Adopetarar jag så blir det för det första inte en unge på 12 veckor, utan den lär ju iaf vara 1-2 år gammal(minst).

Jag har även funderat lite kring att både skaffa mig en unge(köpa en 12 veckors unge) och samtisigt adoptera en katt med trauma. En fundering är hur de två katterna kommer att gå ihop, dvs den unga köpta och den lite äldre katten med trauma?

Om vi säger att jag exempelvis adopterar en hona(med lite trauma) på 2 år, och samtidgt köper mig en unge på 12 veckor, hur kommer honan att reagera på den yngre katten? Lär de fungera ihop?

En kattunge kan du forma själv till viss del, lära den att bli buren och att få klorna klippta och så vidare och så vidare. Den knyter an till dig på ett helt annat sätt än vad en vuxen katt skulle göra. Allt blir svårare med en vuxen katt som flyttar in eftersom den redan har sina vanor och ovanor.

Däremot är ju en vuxen katt enklare på så sätt att den inte springer omkring och river allt i samma utsträckning som en kattunge ofta gör de första månaderna. Finns inget jävligare än en kattunge med överskottsenergi som rusar runt och puttar allt som finns i golvet.

Om de två katterna du pratar om kommer att komma överens eller inte är ju helt individuellt, som regel kommer nästan alla katter överens efter en tid (särskilt om den ena är en kattunge) men man kan aldrig vara helt säker. Två vuxna katter tar oftast längre tid att få dem att vänja sig vid varandra dock. Går de ute så kan den ena katten dessutom få för sig att flytta hemifrån eftersom det finns en annan vuxen katt därhemma.

Det är jättesvårt att säga och beror helt på katten i fråga. Annars sägs ju Ragdolls och Norsk skogkatt vara särskilt lämpade för att trivas/tolerera andra katter/djur.

Det är ädelt av dig att ta dig an ett illa faret djur, men du får räkna med att det kan tillkomma problem med en sådan katt. Min vän som adopterade från katthem fick hem en alldeles livrädd katt som satt i flera månader under soffan. Efter ett år var det världens kelgris och ligger i knät hela dagen.

Att addera en liten kattunge i ekvationen blir nog lite mycket för en katt i denna stressade situation med hembyte och allt, risken är att katten inte trivs och pissar ned dina möbler (även om det är en hona).

Mitt tips är att om du vill ha en adopterad och en kattunge så bör du först adoptera och vänta till dess att den adopterade katten känner sig hemma, innan du introducerar minstingen. Då tar du fram tillskottet i en bur så att den fullvuxne katten får titta, springa iväg, eller göra vad den nu vill som reaktion. Sedan kan du släppa ut kattungen varsamt och under kontrollerade förhållanden. Räkna inte med att de ska pussas direkt.

Ett ytterligare tips är att direkt införskaffa en produkt som kallas Feliway, en apparat som du sätter i ett eluttag som utsöndrar kattens egna hormon (det hormon som utsöndras i sidan av kattens nacke; vilket gör att hon går runt och stryker sig på saker), med effekten av att katten känner sig säker i miljön. Jag fick tipset direkt från en katthemsägare vid frågan av hur i hela friden han kan ha 10 katter i samma rum.

Lycka till nu!

Om du tänker tanken att adoptera så gör det, du hjälper en katt som förmodligen inte haft det bra en tid.

Du får träffa katterna och kan avgöra vilken personlighet som passar dig, busig eller lugn

Det är ju inte bara gamla katter som behöver nytt hem, det gäller alla åldrar...

Lycka till med ditt beslut att skaffa en underbar kompis!

Tack för era svar va..!

Vuxna katter är också kelsjuka och lekfulla.

Är ni kvar här inne? Jag vill fråga er några saker..

Måste vi vara närvarande då? Eller tror du att det funkar om du skriver dina frågor och sen väntar på att någon upptäcker dem och därmed svarar senare?

Jag tycker absolut att man hellre ska adoptera en katt än att köpa en kattunge. Det finns så många katter på katthemmen som behöver få ett bra, varaktigt hem. Köper du en katt (nu talar jag om bondkatter, alltså) så hjälper du till att bidra till överproduktionen av katter. Då syftar jag på dessa som tar ungar på sina katter till höger och vänster och vräker ut dem på Blocket för en hundring eller så. Lite bättre är det ju med de som vaccinerar och chippar åtminstone. Men jag tycker ändå att eftersom behovet av att hitta hem till alla "bortkastade" katter är så stort, så gör man en bättre insats om man adopterar en vuxen katt.

Varför inte adoptera två stycken från ett katthem, som redan tycker om varandra? Det finns oftast katter på katthem som har en bästis där som de säkert skulle trivas med i ett "riktigt" hem. Skulle inte sätta ihop en traumatiserad katt med en kattunge, det kan bli för mycket för den, vet jag av erfarenhet också. Även om det såklart är individuellt. Men alla katter på katthem är ju inte traumatiserade heller för den delen, verkligen inte.

ot

Det finns på tok för många katter i Sverige så om du inte har något särskilt utställningsintresse känns det mycket bättre att sponsra katthem istället för kattavel. För övrigt så finns det gott om kattungar för adoption också. Är du osäker finns det även massor av jättesociala vuxna innekatter att adoptera, det finns som sagt jävligt många katter i Sverige och inte lika många hem som vill ha dem...

Om du vill ge en fingervisning på var du bor så kan vi säkert hitta katthem / drivor med annonser som passar.