Citat:
Ursprungligen postat av positivisten
Har alltid trott att pratet om trollungar, bortbytingar osv har varit sagor man berättat för barn så att de skulle vara
lite rädda för skogen och därför inte går för långt bort och gå vilse.
Finns det några bevis för att det verkligen förekom?
Är det inte mer troligt att det bara är en mytologi som användes för
att skydda barn?
Nu är jag inte direkt insatt i Utah Friths arbete, ska sätta mig in i det nu i sommar. Däremot finns det ju skildringar som beskriver beteendemönster på barn som idag skulle ha fått Autism.
Såsom Victor, den vilda pojken från Aveyron beskriven av Jean-Marc-Gaspard (1801), Broder Juniper som återfinns i en samling av den Helige Franciskus (romartid). Broder juniper hade tydligen varit en rik man som gick upp för sin slottsbacke och brydde sig mer om gungorna som stod vid vägen än om de mötande värdarna som bodde i slottet.
Nej, det är nog knappast en mytologi, men däremot har nog folksägen om bortlämnandet av barn förvrängts i folkmun under årens lopp.
Några arkeologiska bevis lär nog inte finnas då barns skelett är väldigt skört och tunt. Det är få barnkroppar under 3 års ålder som faktiskt hittas bland de gravar som har undersökts i modern tid.
Skelettet klarar inte jordens syrabalans och tryck.
Dessutom bör ju dessa barn vara kastade i skogen och således inte funna på några begravningsplatser eller bosättningar. Alltså är det ju nästan omöjligt att hitta bevisning.
Det jag däremot vet är att en kvinna, en änka, dömdes i tingsrätt i stockholm på 1630 talet för att ha förmodats kasta sitt nyfödda barn till grisarna. Detta står i en av stockholms tänkeböcker.