2012-06-02, 13:35
#1
För c.a två månader sen käkade jag och en annan vän svenskplockade s.k "toppisar", en hallucinogen svamp. Det första jag började känna var att saker och ting jag tittade på började flyta en aning. Allting blev lite böjligt och i rörelse. Jag tittade på en stor målad bild av en mammut och minns att pälsen på den liksom rörde sig som om det var stark vind i bilden. De stora svarta ögonen tittade vaksamt omkring, även på mig.
I rummet vi var i vistades sex personer. Efter en stund kom en sjunde person. Den här personen är "känd" för att inte vara lite hotfull. Jag kunde direkt känna hur energin i rummet gick från positiv och glad till negativ och lite ängslig. Skillnaden blev som dag och natt under ruset. Det var som om rummet sögs ut på energi.
Under ett samtal mellan mig och en annan kompis så kunde jag känna och till och med se energin mellan oss. Det var ungefär som att rummet blev ovalt omkring oss. Det strålade energi via oss i guldfärg. Det var som att våra medvetanden sammanflätades till ett. Som om våra själar observerade och kände varandra.
Men nu ska jag berätta om den häftigaste upplevelsen jag fick av trippen, som faktiskt också kanske är den häftigaste upplevelse jag någonsin har haft!
När jag lämnade min käre vän i hans lägenhet i hans egna roliga värld och ställde mig i hans hiss..
Precis innan detta så hade jag letat efter min jacka. Det hade varit som ett riktigt "mission" Först hade jag tittat på min jacka och inte trott att det var min och letat vidare. Jag letade vidare tills jag tänkte efter, var det kanske min jacka? Jag såg det som en symbol. Jackan var en symbol för ett liv jag inte vågade ta tag i. Ett liv jag ignorerade p.g.a. rädsla. Jag blev så glad när jag förstod att det var min och när jag satte på mig den var det som om jag satte på mig en mantel av mogenhet och utan rädsla. All min flamsighet och oro liksom försvann. Jag kände mig trygg och medveten.
Väl i hissen så fortsatte mitt "mission". Man får tänka på att allting blir väldigt intressant och annorlunda på svamp, vare sig man vill det eller ej, så hissen var ju ungefär som ett rymdskepp. Mitt nya mission var alltså att ta sig hem. Men jag fastnade i hissen och det var då det hände: min själ höll på att lämna min kropp.
Jag stod och tittade ner på plastgolvet som var mönstrat med runda ringar. Till en början så flöt golvet runt. Efter ett tag så började det ryka långsamt från golvet som ånga som steg. Jag kände fullständig koncentration. Varm energi steg upp från golvet in genom mina ben, långsamt upp mot mage, bröst och till slut upp mot pannan. Nu visste jag att det var själen som jag kände. När denna energi var vid pannan och höll på att lämna hjässan så tappade jag balansen och höll på att falla ihop.
Då återfick jag medvetandet och insåg vad som nyss höll på att hända. Det var en häpnadsväckande upplevelse men också lite skrämmande. Nu visste jag att alla historier om att själen kan lämna kroppen mycket väl kan vara sanna.
Jag ångrar lite att jag inte lät det ske. Jag blev lite rädd när jag tappade balansen, och då tappade jag koncentrationen och kom tillbaka här och nu i vår lilla värld.
Mvh SiniStar
I rummet vi var i vistades sex personer. Efter en stund kom en sjunde person. Den här personen är "känd" för att inte vara lite hotfull. Jag kunde direkt känna hur energin i rummet gick från positiv och glad till negativ och lite ängslig. Skillnaden blev som dag och natt under ruset. Det var som om rummet sögs ut på energi.
Under ett samtal mellan mig och en annan kompis så kunde jag känna och till och med se energin mellan oss. Det var ungefär som att rummet blev ovalt omkring oss. Det strålade energi via oss i guldfärg. Det var som att våra medvetanden sammanflätades till ett. Som om våra själar observerade och kände varandra.
Men nu ska jag berätta om den häftigaste upplevelsen jag fick av trippen, som faktiskt också kanske är den häftigaste upplevelse jag någonsin har haft!
När jag lämnade min käre vän i hans lägenhet i hans egna roliga värld och ställde mig i hans hiss..
Precis innan detta så hade jag letat efter min jacka. Det hade varit som ett riktigt "mission" Först hade jag tittat på min jacka och inte trott att det var min och letat vidare. Jag letade vidare tills jag tänkte efter, var det kanske min jacka? Jag såg det som en symbol. Jackan var en symbol för ett liv jag inte vågade ta tag i. Ett liv jag ignorerade p.g.a. rädsla. Jag blev så glad när jag förstod att det var min och när jag satte på mig den var det som om jag satte på mig en mantel av mogenhet och utan rädsla. All min flamsighet och oro liksom försvann. Jag kände mig trygg och medveten.
Väl i hissen så fortsatte mitt "mission". Man får tänka på att allting blir väldigt intressant och annorlunda på svamp, vare sig man vill det eller ej, så hissen var ju ungefär som ett rymdskepp. Mitt nya mission var alltså att ta sig hem. Men jag fastnade i hissen och det var då det hände: min själ höll på att lämna min kropp.
Jag stod och tittade ner på plastgolvet som var mönstrat med runda ringar. Till en början så flöt golvet runt. Efter ett tag så började det ryka långsamt från golvet som ånga som steg. Jag kände fullständig koncentration. Varm energi steg upp från golvet in genom mina ben, långsamt upp mot mage, bröst och till slut upp mot pannan. Nu visste jag att det var själen som jag kände. När denna energi var vid pannan och höll på att lämna hjässan så tappade jag balansen och höll på att falla ihop.
Då återfick jag medvetandet och insåg vad som nyss höll på att hända. Det var en häpnadsväckande upplevelse men också lite skrämmande. Nu visste jag att alla historier om att själen kan lämna kroppen mycket väl kan vara sanna.
Jag ångrar lite att jag inte lät det ske. Jag blev lite rädd när jag tappade balansen, och då tappade jag koncentrationen och kom tillbaka här och nu i vår lilla värld.
Mvh SiniStar
4/5
