Folk som brinner för saker de inte kan nånting om

Vet inte om detta passar under Hobby, men hittade inget mer passande forum.

Mins största intressen är musik, film och litteratur. För mig innebär detta att jag gillar att både lyssna på musik, gå på konserter, se film och läsa böcker, men även att förstå hur själva skapandet av allt detta går till.

Hör jag till exempel en låt med otroligt bra melodi, så blir jag genast intesserad av hur denna melodi är uppbyggd, vilka ackorden är, jag försöker lära mig spela den och förstå vad det är som är så genialt med den. Hör jag en låt med otroligt bra "sound" så vill jag veta mer om hur det gått tillväga när det mixat och mastrat skiten. Jag vill förstå och gå på djupet. Mitt stora intresse av att lyssna på musik går hand i hand med mitt intresse i att försöka skapa egen musik.

Samma sak med film och litteratur. En stark filmscen få mig att fundera över kameravinklar, ljussättning, skådespeleri osv. En fängslande bok är för mig lika mycket utbildning i språk och berättarteknik som det är ren underhållning.

Vad jag inte begriper är folk som är superintresserade av saker som det inte kan någonting (eller bryr sig) om. Har kompisar som springer på varenda konsert, men som inte har en aning om vad ett ackord, en stämma, en skala, eller nåt annat musikrelaterat är.

Samma sak med tjocka människor som aldrig varit andfådda i hela sitt liv men som ändå sitter klistrade framför varenda sportevenemang på TV.

Hur kan man vara så intresserad av något som man begriper så lite av?

Vissa nöjer sig helt enkelt med själva nöjet. För egen del så skiftar det, ibland kan jag bli fastklistrad framför en film och efteråt vilja se hur filmen skapades, vad som gjorde just den där scenen så bra och så vidare.

Känner du så för allt eller finns det något undantag, TS?

Det är det som skiljer normalt beteende från Asperges

Intressant frågeställning.
Jag spelar musik med flera stycken som brinner för att spela musik ute men egentligen är de inte intresserade av själva instrumenten eller musiken de spelar utan vill bara ut och få glänsa på en scen.
Detta kan reta mig nåt oerhöt speciellt när musiken blir lidande för att inte har intresse nog att tvinga sig själva att utvecklas musikaliskt.

Det finns också människor som är övertygande om att de kan massor inom just musik men visar sig vara imbecilla på området.
Kan det vara så att ju mer man kan inom ett område ju mer hajjar man vad lite man kan. Detta kan bero på att när man inte kan så mycket så har man ingen överblick?

Känns snarare som att du TS har ett behov av att utforska precis allt om saker du fastnar för. Inget ont om det, men alla har inte energi/behov av att göra det.
Man kan t.ex älska reggae, utan att för den delen känna sig tvungen att ha dreads.

Jag har själv kompisar som tycker det är skitkul att kolla på fotboll, även om dom själva aldrig spelat eller kan särskilt mycket om det.

För min del tycker jag det kan ta en del från själva underhållningsvärdet att lära sig så mycket som möjligt om sitt intresse.
Till exempel tycker jag att en låt förlorar sin "magi" när man har lärt sig hur den är uppbyggd och själv kan spela den.

För en del räcker det helt enkelt med att lära sig uppskatta något, utan att fördjupa sig allt för mycket i det.

Skulle bara vilja säga att jag är mkt imponerad av ditt sätt att bedriva "hobbies". Om nätterna önskar jag att jag va som du.

Jag fungerar på exakt samma sätt, och det kan störa mig något oerhört med folk som bara sitter som spån och fylls av det som förses framför näsan på dem. Men man gör ju bäst i att hålla käft i såna lägen. Det känns dessutom som att det är samma sorts folk som brukar komma med argumentet "gör det bättre själv då" om man exempelvis tycker att en scen i en film är dålig eller liknande...

Kan det vara så att man uppskattar själva upplevelsen och alla intryck? Musik, konst och film är passioner. Man måste inte bryta ned det till tekniska detaljer för att uppskatta skönhet. Tvärtom kan ett för stort kunnande beröva upplevelsen på dess magi. En balettintruktör kan t ex inte gå på balett som avkoppling, hon ser bara teknikfel osv...

Allt som jag är intresserad av gillar jag att fördjupa mig i. Visst, jag gillar god mat, men jag är helt ointresserad av matlagning. Dock så ser jag inte mat som ett av mina intressen.
Instämmer! När jag väl lärt mig att spela en låt, så är inte den låten lika fascinerande för mig längre, därmed inte sagt att jag inte fortfarande gillar den lika mycket. Men du har rätt, magin försvinner en aning, men i gengäld så har jag ju tillskansat mig kunskap om hur magin var uppbyggd, så det går på ett ut.

asperger.

Väldigt karikerat kan man ju säga att det finns de som går på känsla och de som går på teori.

De två kan naturligtvis kombineras, och rentav förstärka varann i bästa fall. Men om vi tar person A, som går direkt på känslan i musiken och struntar i teorin, och person B som går igång på teorin och har ett väldigt tekniskt förhållningssätt, så kan man väl på ett plan - i den mån grundidén med musik är att kommunicera känslor - säga att "idioten" A egentligen är den som förstår sig på musik.

(Väldigt karikerat, alltså. Själv försöker jag nog kombinera de två sidorna.)