I svensk modern tradition har demonstrationer en framträdande roll. Missnöje visas genom att manifestera i stort antal, gärna med plakat och banderoller.
Som en del av mångkulturen har vi fått ett nytt sätt att visa sitt missnöje - stenkastning mot myndighetspersoner. Vi har sett den nya traditionen formas i Malmö, Södertälje och förstås i Göteborg.
Citat:
En spårvagnsförare chockades i samband med stenkastning mot en spårvagn vid Komettorget under tisdagskvällen.
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1....r-stenkastning
Det kan förstås finnas kritiker som hävdar att stenkastning ännu inte är en del av den svenska kulturen, och kulturmarxister hävdar kanske till och med att stenkastning inte alls är en kulturyttring.
När övergår stenkastning från förortsspektakel till att bli ett kulturellt accepterat sätt att visa missnöje?
Ordet är fritt.