Svenska radikalfeministiska bloggare

Jag tycker mest synd om hennes man.
Vem som helst kan ju lista ut att han hade kunnat få nån så jävla mycket bättre.
Men det förstår han säkerligen inte, han har blivit nedtryckt av den där feta paddan för längesen.
Har han en aktiv blogg?
Nej det är klart han inte har...
Och även om han hade haft någon så hade han säkert haft henne över axeln hela tiden med vad som ska skrivas i inläggen.

Jag läser hennes blogg då och då. På något sätt roar det mig att se hur hon gång efter gång gör bort sig. På samma gång blir jag förbannad och känner för att dunka huvudet i väggen.
Tycker väldigt synd om hennes man och särskilt hennes barn. Hade jag varit honom så hade jag stuckit för längesen och tagit barnen med mig. Sen ansökt om försöksförbud mot henne.

Tyvärr så kan jag nästan lova dig att det där aldrig kommer att hända.
Jag tror fan att hon kan göra exakt vad som helst, bryta av hans arm, spela in porrfilmer.
Han skulle aldrig någonsin lämna henne

Jo ibland kan det nästan vara skönt att sitta och irritera sig på alla idioter där ute. Men det här var nästan lite för mycket. Dessutom verkar hon ha en massa fans.

Det här är inte feminism. Det här är nazi-feminism. Så på sätt och vis så skjuter hon sig själv i foten.

Mannen i fråga spär bara på mina fördomar. Stort burrigt skägg (oftast har de det, fråga mig inte varför?) och mysbyxor instoppade i gummistövlar. Han ser så avslappnad och fri ut då.

Han tar hand om precis ALLT i hemmet. Annars ligger han jävligt pyrt till. Och det vet han.
Han handlar ekologiska varor (som den äckliga kärringen har valt ut) med tygpåse på Konsum. Han sliter säkert arslet av sig 9-5 och lämnar och hämtar på dagis.
Hon ligger i soffan, fjärtar och trycker i sig praliner.

Skulle han någonsin få för sig att ens fråga om han fick gå ut själv med ett par polare så får han nog räkna med en smocka och utegångsförbud i en månad.

Han kanske är för rädd för att lämna? Jag har ingen aning..

Tillägg:
Den här man/kvinna/hen/vadfandetnuär-relationen tycks bara bli mer och mer vanlig och det är det som gör mig så trött.

om ni i den här tråden på riktigt brydde er om mina barn så skulle ni aldrig hänga ut deras mamma på det här sättet. Tänk att som tio-, elvaåring hitta en tråd på flashback där din mamma hånas, kränks och på andra sätt hängs ut som äcklig, ful, fet, dum i huvudet osv osv.

Men vi vet ju att ni på riktigt inte bryr er det minsta om mina barn utan bara om rätten att få spy av er lite. Men låt oss då sluta låtsas som nåt annat.

Dom flesta hånar ju dig inte för hur du ser ut utan pågrund av att du skriver extremt bisarra och idiotiska saker, gång på gång.
Du kan verkligen inte föreställa dig hur folk ser dig och dina blogginlägg...

jag gifte mig med en man som tycker om mig som jag är.

Ja det är säkert sant att han älskar dig.

Men du hade förmodligen fortfarande gett honom en rak höger...

ur mina barns perspektiv så tror jag inte att det spelar någon större roll VARFÖR jag hånas och kränks. Jag tror de skulle tycka att den här hundra sidor långa tråden av hat var ganska obehaglig.

Än en gång, om mina barns välmående var av verkligt intresse så hade ni aldrig deltagit i det här.

Jag använder inte våld som problemlösning. Jag använder det i nödvärn.

Jag är inte min mans mamma. Gå ut när han vill och med vem han vill och när han vill. Tycka vad han vill. Göra som han vill. Utan att "fråga" som många män och kvinnor av någon märklig anledning gör. Vi är livspartners. Jämlikar.

Han jobbar och det gör jag också. Jag drar större lasset hemma med barn och hem, ja jag vet det är en aningen ofeministiskt men våra arbetstider ser ut så för jo, ni har rätt att han jobbar mycket. Det gör man i hans branch.

Mysbyxor och gummistövlar har han aldrig. Jag har försökt få honom att köpa näbbskor men han totalvägrar och säger att det är det fulaste som finns. Han kör sneakers, jeans och rock'n'roll.

Vi bråkar sällan och gör vi det så använder vi aldrig våld eller kränkande tillmälen.

Jag kan tycka det är så fruktansvärt märkligt den här synen människor som du har, att det bara finns ett sätt att vara kvinna på och bara en sorts kvinna som faller ALLA män i smaken och alla kvinnor som bryter normen MÅSTE ha en kuvad man som inte vågar lämna dem.

Är det inte intressant att när en kvinna ser ut som hon gör naturligt så "gör hon sig ful". Nej, jag gör mig inte ful. Jag ser ut så här.

Får jag det? Är det ok för mig att vara ful? Tjock? På vilket sätt spelar mitt utseende någon roll för dig? Är det viktigt för dig att vara snygg för andra? För främlingar? Är det viktigt för dig att andra är snygga för dig? Är det viktigt att jag är snygg för dig?

Vad händer om dina barn blir fula? Kommer du tala om för dem att de bör anpassa sig efter idealet och skärpa till sig? Jag tycker det är så fruktansvärt synd när kvinnor föraktar andra kvinnor och när kvinnor går patriarkatets ärende. Vi är så bra på att trycka ner varandra att männen kan koncentrera sig på annat viktigare. Inte konstigt att de fortfarande innehar makten.