2005-03-01, 19:00
#1
Substans: P. Cubensis
Dos: Ca 3gram
Sett/setting: Med en god vän ute i skogen.
........................................
Lite bakrund:
Jag har har rökt cannabis sedan ca 3år tillbaks, har lekt med svampar ett antal gånger under en 3års period.
Jag röker int elängre cannabis då jag tar regelbundna urinprov.
Nu var det ungefär ett år sedan denna resa ägderum, men jag skall försöka återberätta den så gott det går.
Klockan är runt 4 på eftermiddagen och det är vinter. En vän som va kan döpa till Kalle ringer mig och frågar om vi skall hitta på något
jag svarar att det vorre trevligt, så vi betsämmer att han skall komma hem till mig. Efter en haltimme eller något så plingar han på dörren.
Vi sitter och pratar om lite allt möjligt, men vi kommer senare in på ämnet svampar. Vi paratar ett bra tag om hur det skulle vara att ta en tripp,
tillslut bestämmer vi oss för att ringa och höra om det fins någon inne. Ett telefonsamtal senare går vi och möter våran vän med dessa svampar.
Vi går hem till mig igen och betsämmer snabbt att vi äter svampen hemma till den börjar komma på och sedan skall vi gå ut i skogen.
Vi äter ca 3gram var. Vi slårpå lite musik, och pratar lite allmänt. Efter ca 20 minuter säger kalle att han börjar känna av svampen. Jag känner inget alls, och vi går ut på ballkongen och tar en cigg. Väl där ute börja jag som vanligt i barjan av mina trippar att få en skön kännsla i magen och börjar le overhört. När jag tittar ut ifrån ballkongen
så börjar himlen få en gröntonig färg, ock vi bestämmer oss snabbt för att nu är ded dax att knalla.
Påvägen till skogen möter vi några andra vänner som gärna vill at vi skall röka en hövding gräs innan vå går. När jag har rökt någr aenstaka bloss på jointen känner jag
att bilen på något sett börjat sväva, jag skrattar lite över detta och säger sedan till Kalle att det värkligen är tid att gå nu . Just vid början av skogen kan jag ana att jag ser små röda strålar, när vi kommer in i skogen så blir dessa strålar till ett komplext rutnät som går över hela skogen. Vi går armiarm med varandra och bara ler fånigt.
Jag frågar hur Kalle mår och han bara ler sött till mig. Vi går en bit och kommer fram till en mysig liten kulle som vi trallaupp på. När vi kommer dit börjar jag fundera på vårat medvetande och jag mins att jag hadde någon form av uppenbarelse om det. Kalle tittar plötsigt på mig med frågande blick och säger till slut"du, var ärlig nu. Har jag tagit något?" jag blir helt ställd av frågan och börjar fundera på om vi vi gjort det. Första tanken var att vi int ehadde gjort det, men sedan kom jag på att jag känner mig ju lite anurlunda. Så jag svarar att jag tror det men int eär säker. Efter kanske 10 minuter skiner Kalle upp och säger med stor iver att vi har ätit svamp. Då blir jag riktigt fundersam och säger att jag minsan aldrig ätit någon svamp. men han lyckas övertygaa mig efter en stund. Vi börjar röra på oss igen.
Vi vandrar planlöst runt ett tag, jag har inga direkta visuella efekter utan mår allmänt bra bra, jag går iväg o pissar medans Kalle slår sig ner på en stuppe eller något. När jag kommer tillbaka frågade Kalle oroligt vad jag hadde gjort och jag vsarde att jag hadde pissat, då ser han lite ledsen ut och jag frågar varför och han svarar att han väldig gärna vill pissa han med och jag säger till han att det är bara att göra det. Då blir han ännu mer ledesn och säger skamset att han inte vet hur man gör , så jag förklarar att det bar är att draner gylfen och ta ut snorren o pissa. Han går iväg en bit o jag sätter mig ner i den nyfallna snön. Jag funderar lite på livet i allmänhet men det blev inga djubare tankar, utan allt kändes så bra och det var så skönt att vara ut ei naturen. Kalle kommer tillbaks oc säger att han får lära sig kissa någon annan dag. Vi sitter där ett bra tag sedan bestämmer vi (jag) oss för att gå, men det var vädigt svårt att resa på sig eftersom jag haddde glömt hur man gjorde, efter mycket om och men så kommer vi iväg. Hela skogen ser ut som någon sorts saga och det var otriligt fint, jag börhar känna en övervädigande kännsla, och börjar fundera på varför jag mår som jag mår, men jag kom inte på något svar alls hur jag än förökte, jag adde alltså ingen ning om att jag haddde ätit svamp. Jag upptäkert att jag har ett par hörlurar hängaande runt hallsen och jag satte på mig dom o lyckades pillaupp cdspelaren och trycka på play. Det känndes som musiken vaar ifrån ett annat universum och jag blev så glad över att just jag fick höra den. Hela skogen lever, och jag tar ett eller två steg fram då blir det för mycket för mig o jag brister ut i ett tjut av lycka o lägger mig ner på marken.
När jag ligger där ser massa olika otroligt vakra färrger som flyter run lite överallt. Jag tittar på mina ben och ser att jag har fårr helt nya byxor, jag vet inte hur jag skall beskriva dom men dom var det finsate jag någosn hadde sett. Jag ligger där ett tag och njuter av allt som händer, sedan kom jag o tänka på Kalle, så jag reser mig upp och tittar mig omkring. Jag ser han inte så jag roppar på han men jag får inget svar, jag roppar igen och nu svarra han, fast jag kan omöjligt kommapå vart ifrån hans röst kommer så jag frågar vart han är och han svarar att han är "här" och jag börjar fundera på vad han menar vad "här" är för här är ju här och inte där, så jag fick mig klurig sak att fundera över. Jag kommer inte på någon lösning på vart han är så jag ropar igen o säger att han måste leta efter mig. Tillslut hittar han mig och vi bestämmer oss för att ta oss ut r skogen, men det visade sig bli helt omöjligt. Vi vet mycket väl att det går en väg ungefär 10 meter ifrån oss men inte åt villket håll den låg. Men jag vrider mig ett varv och konstaterar att jag ser vägen, så vi går dit, men när vi väl är framme så är vägen borta och jag vrider mig ett varv igen o ser att den låg ju bakom oss. Väl där så händer samma sak, vägen är borta. Jag frågar om Kalle vet var vägen här men han kliar sig bara i huvudet och säger att det inte är haans problem. Jag ger upp och vi sätter os på plats. Alla visuella efekter är nu borta, men mina tankar går inte att få till hur jag än vrider och vänder på det. Vi väntar ungefär 30 minuter där o jag känner mig allmänt vilsen. Tillslut reser vi på oss och går dit jag vet att jag såg vägen först, och mycket ritigt så ligger den där.
Vi kommer fram till vårat bostadsområde och vi känner båda att vi är trötta och att vi skall gåhem till osss själva. Vi kramas o tackar för en trvevlig kväll. Jag vänder mig om för att börja gå, nar jag gått ca en meter roppar kalle att haan han eb viktig sak han måste säga så jag vänder tillbaks. Han berättar att han är väldigt orolig över att jag skall gå hem till honom slita upp dörre och sedan vandra rätt in i hans hus där hans föräldrar är. Jag skrattar och säger att jag lovar att jag inte skall göra det. Vi skakar hand sedan börjar jag gå igen men hiner inte lång förens han roppar åter igen och jag vfrågar var det är och han berättar att jag värkligen inte får göra det, jag lovar dyrt och jherligt att jag värkligen inte skall göra det. Han blir nöjd och jag kan gåhem.
Som sagt så var denna resa för runt ett år sedan så vissa saker haf jag troligen glömt.
Såhär ett år efteråt kan jag fortfarande tänka tillbaks på denna tripp ock känna att en var helt otrolig.
Nu väntar jag spänt på att min chaminjon odling skall bli klar så att jag kan ge mig ut på en ny resa
Dos: Ca 3gram
Sett/setting: Med en god vän ute i skogen.
........................................
Lite bakrund:
Jag har har rökt cannabis sedan ca 3år tillbaks, har lekt med svampar ett antal gånger under en 3års period.
Jag röker int elängre cannabis då jag tar regelbundna urinprov.
Nu var det ungefär ett år sedan denna resa ägderum, men jag skall försöka återberätta den så gott det går.
Klockan är runt 4 på eftermiddagen och det är vinter. En vän som va kan döpa till Kalle ringer mig och frågar om vi skall hitta på något
jag svarar att det vorre trevligt, så vi betsämmer att han skall komma hem till mig. Efter en haltimme eller något så plingar han på dörren.
Vi sitter och pratar om lite allt möjligt, men vi kommer senare in på ämnet svampar. Vi paratar ett bra tag om hur det skulle vara att ta en tripp,
tillslut bestämmer vi oss för att ringa och höra om det fins någon inne. Ett telefonsamtal senare går vi och möter våran vän med dessa svampar.
Vi går hem till mig igen och betsämmer snabbt att vi äter svampen hemma till den börjar komma på och sedan skall vi gå ut i skogen.
Vi äter ca 3gram var. Vi slårpå lite musik, och pratar lite allmänt. Efter ca 20 minuter säger kalle att han börjar känna av svampen. Jag känner inget alls, och vi går ut på ballkongen och tar en cigg. Väl där ute börja jag som vanligt i barjan av mina trippar att få en skön kännsla i magen och börjar le overhört. När jag tittar ut ifrån ballkongen
så börjar himlen få en gröntonig färg, ock vi bestämmer oss snabbt för att nu är ded dax att knalla.
Påvägen till skogen möter vi några andra vänner som gärna vill at vi skall röka en hövding gräs innan vå går. När jag har rökt någr aenstaka bloss på jointen känner jag
att bilen på något sett börjat sväva, jag skrattar lite över detta och säger sedan till Kalle att det värkligen är tid att gå nu . Just vid början av skogen kan jag ana att jag ser små röda strålar, när vi kommer in i skogen så blir dessa strålar till ett komplext rutnät som går över hela skogen. Vi går armiarm med varandra och bara ler fånigt.
Jag frågar hur Kalle mår och han bara ler sött till mig. Vi går en bit och kommer fram till en mysig liten kulle som vi trallaupp på. När vi kommer dit börjar jag fundera på vårat medvetande och jag mins att jag hadde någon form av uppenbarelse om det. Kalle tittar plötsigt på mig med frågande blick och säger till slut"du, var ärlig nu. Har jag tagit något?" jag blir helt ställd av frågan och börjar fundera på om vi vi gjort det. Första tanken var att vi int ehadde gjort det, men sedan kom jag på att jag känner mig ju lite anurlunda. Så jag svarar att jag tror det men int eär säker. Efter kanske 10 minuter skiner Kalle upp och säger med stor iver att vi har ätit svamp. Då blir jag riktigt fundersam och säger att jag minsan aldrig ätit någon svamp. men han lyckas övertygaa mig efter en stund. Vi börjar röra på oss igen.
Vi vandrar planlöst runt ett tag, jag har inga direkta visuella efekter utan mår allmänt bra bra, jag går iväg o pissar medans Kalle slår sig ner på en stuppe eller något. När jag kommer tillbaka frågade Kalle oroligt vad jag hadde gjort och jag vsarde att jag hadde pissat, då ser han lite ledsen ut och jag frågar varför och han svarar att han väldig gärna vill pissa han med och jag säger till han att det är bara att göra det. Då blir han ännu mer ledesn och säger skamset att han inte vet hur man gör , så jag förklarar att det bar är att draner gylfen och ta ut snorren o pissa. Han går iväg en bit o jag sätter mig ner i den nyfallna snön. Jag funderar lite på livet i allmänhet men det blev inga djubare tankar, utan allt kändes så bra och det var så skönt att vara ut ei naturen. Kalle kommer tillbaks oc säger att han får lära sig kissa någon annan dag. Vi sitter där ett bra tag sedan bestämmer vi (jag) oss för att gå, men det var vädigt svårt att resa på sig eftersom jag haddde glömt hur man gjorde, efter mycket om och men så kommer vi iväg. Hela skogen ser ut som någon sorts saga och det var otriligt fint, jag börhar känna en övervädigande kännsla, och börjar fundera på varför jag mår som jag mår, men jag kom inte på något svar alls hur jag än förökte, jag adde alltså ingen ning om att jag haddde ätit svamp. Jag upptäkert att jag har ett par hörlurar hängaande runt hallsen och jag satte på mig dom o lyckades pillaupp cdspelaren och trycka på play. Det känndes som musiken vaar ifrån ett annat universum och jag blev så glad över att just jag fick höra den. Hela skogen lever, och jag tar ett eller två steg fram då blir det för mycket för mig o jag brister ut i ett tjut av lycka o lägger mig ner på marken.
När jag ligger där ser massa olika otroligt vakra färrger som flyter run lite överallt. Jag tittar på mina ben och ser att jag har fårr helt nya byxor, jag vet inte hur jag skall beskriva dom men dom var det finsate jag någosn hadde sett. Jag ligger där ett tag och njuter av allt som händer, sedan kom jag o tänka på Kalle, så jag reser mig upp och tittar mig omkring. Jag ser han inte så jag roppar på han men jag får inget svar, jag roppar igen och nu svarra han, fast jag kan omöjligt kommapå vart ifrån hans röst kommer så jag frågar vart han är och han svarar att han är "här" och jag börjar fundera på vad han menar vad "här" är för här är ju här och inte där, så jag fick mig klurig sak att fundera över. Jag kommer inte på någon lösning på vart han är så jag ropar igen o säger att han måste leta efter mig. Tillslut hittar han mig och vi bestämmer oss för att ta oss ut r skogen, men det visade sig bli helt omöjligt. Vi vet mycket väl att det går en väg ungefär 10 meter ifrån oss men inte åt villket håll den låg. Men jag vrider mig ett varv och konstaterar att jag ser vägen, så vi går dit, men när vi väl är framme så är vägen borta och jag vrider mig ett varv igen o ser att den låg ju bakom oss. Väl där så händer samma sak, vägen är borta. Jag frågar om Kalle vet var vägen här men han kliar sig bara i huvudet och säger att det inte är haans problem. Jag ger upp och vi sätter os på plats. Alla visuella efekter är nu borta, men mina tankar går inte att få till hur jag än vrider och vänder på det. Vi väntar ungefär 30 minuter där o jag känner mig allmänt vilsen. Tillslut reser vi på oss och går dit jag vet att jag såg vägen först, och mycket ritigt så ligger den där.
Vi kommer fram till vårat bostadsområde och vi känner båda att vi är trötta och att vi skall gåhem till osss själva. Vi kramas o tackar för en trvevlig kväll. Jag vänder mig om för att börja gå, nar jag gått ca en meter roppar kalle att haan han eb viktig sak han måste säga så jag vänder tillbaks. Han berättar att han är väldigt orolig över att jag skall gå hem till honom slita upp dörre och sedan vandra rätt in i hans hus där hans föräldrar är. Jag skrattar och säger att jag lovar att jag inte skall göra det. Vi skakar hand sedan börjar jag gå igen men hiner inte lång förens han roppar åter igen och jag vfrågar var det är och han berättar att jag värkligen inte får göra det, jag lovar dyrt och jherligt att jag värkligen inte skall göra det. Han blir nöjd och jag kan gåhem.
Som sagt så var denna resa för runt ett år sedan så vissa saker haf jag troligen glömt.
Såhär ett år efteråt kan jag fortfarande tänka tillbaks på denna tripp ock känna att en var helt otrolig.
Nu väntar jag spänt på att min chaminjon odling skall bli klar så att jag kan ge mig ut på en ny resa
