Färger du aldrig sett förut

Ja, men här gäller det att förstå att människor inte kan se skillnaden mellan olika frekvenser å ena sidan, och blandningar av dem å andra sidan.

När vi säger att något har en viss exakt nyans av gult t ex, så kan vi inte veta om det har precis den våglängden, eller om det i själva verket är en blandning av flera andra frekvenser. En varelse - t ex en alien - med ett annat slags ögon - skulle kanske inte alls se den gula nyansen, utan bara komponenterna.

För dem kanske våra fotografier och filmer skulle se helt vansinniga ut.


Vi ser färger genom att skilja på rött, grönt och blått, och sedan skapa ett kontinuum av upplevelser i hjärnan av blandningar av dessa. Vad vi egentligen upplever ("qualia"), hoppar jag över i denna tråd, fast egentligen är det vad som intresserar mig mest.

De olika färger vi kan se, och hur de hänger ihop med rönt, grönt och blått, kan du se i färgpaletten i de flesta ritprogram.

http://en.wikipedia.org/wiki/RGB_color_model

Själv föreställer jag mig att samma färger skulle återkomma som 'oktaver' av varandra, precis som samma toner återkommer i ljud, ifall vi människor skulle kunna se fler frekvenser.

Vi ser nästan en hel 'oktav':
http://randy.whynacht.ca/wp-content/...c-Spectrum.jpg

Är vit och svart någon blanding eller är de rena färger?

En annan intressant tanke inom ämnet är:

Vad är det som säger att våra hjärnor väljer att presentera de inkommande signalerna på samma sätt, det vill säga, "mitt rött" kanske inte är samma som "ditt rött".

Detta skulle ju också vara en förklaring till varför man har tycker olika om olika färger, Ahja, bara en tanke jag har haft allt för länge.

Med ett gäng kognitionsvetenskap- och medvetandefilosofipoäng i min akademiska ryggsäck måste jag opponera mig lite. Att qualia skulle vera ett outforskat ämne håller jag inte med om, det ältas ju till döds ände inom medvetandefilosofin, och tillskrivs - i min mening - större mystik och särställning än det kanske borde. Problemet är att filosofi, även akademisk sådan, mer handlar om polemik än att faktiskt komma fram till någonting, till skillnad från hur vetenskapen fungerar.

Personligen delar jag många av mina medvetandefilosofiska trosuppfattningar med medvetandefilosofen Dan Dennett, som tillsammans med makarna Churchland och några medvetandefilosofer till är förhållandevis naturvetenskapsnära, och faktiskt vågar sig ut ur elfenbenstornet för att testa sina teorier med experiment. David Chalmers et al. har jag personligen ganska svårt, med min

Sen är det ganska skönt att Dennett tar avtramp i evolutionsbiologi för att förklara medvetandet, istället för att som Chalmers, Pennrose och vissa andra gärna tar avtramp inom de mer exotiska delarna av fysiken och snarast verkar försöka att mystifiera medvetandet. (Medvetandet är mystiskt, kvantfysik är mystiskt, alltså måste vi titta på kvantfysik för att kunna förklara medvetandet, trololololol)

Det här inlägget blev längre och mer offtopic än tänkt, men nu är det ändå skrivet så det är väl lika bra att posta. Tror hur som helst att du hade uppskattat Dennetts "Conciousness explained".

Det är inget vi vet idag, men enligt vissa så kan man antaga att det är så då vi är utvecklade med relativt liknande avkodare (kroppar) för att tolka verkligheten. Ett argument skulle kunna vara att vi har liknande lukt, hörsel och känsel perception. Jag tror svaret på din fråga ligger djupt tillbaka i vår evolution.

BaalZeBub: Du svarade inte på min fråga jag ställde tidigare
.

Det beror på hur man definierar färg, en ytfärg på ett objekt eller den upplevda färgen.
I princip så är vit en blandning av alla färger, det som uppträder i synsinnet när ögat utsätts för hela det synliga spektrumet samtidigt.

Hur stora energimängder för varje våglängd som krävs för att skapa vit vet jag inte.
En ljuskälla som utstrålar exakt lika mycket i alla synliga våglängder tror jag inte existerar, men om vi skulle kolla in i denna kanske äkta vit uppträder i synsinnet.

Det vita på din dator eller mobiltelefondisplay är röda, gröna och blå punkter brevid varandra som lyser lika starkt. Räcker för att skapa någorlunda vit men man ser ju en viss ton av dessa färger i skenet.

Svart är inget synligt ljus alls, ett kolsvart rum kan vara fyllt av elektromagnetisk strålning utanför det synliga spektrumet men vi klassar det som svart eftersom vi inte uppfattar det överhuvudtaget... alltså vi uppfattar det ju som svart men våra ljusreceptorer reagerar inte på något
.

Ah, okej, då förstår jag

Man kanske dock skulle ta och läsa en bok. Vilken skulle du tipsa mest i så fall? Helst en som är mer åt fysiska/fysiologiska hållet än psykologiska. David J Linden då kanske, av de du precis nämnde?

Jag håller med dig, det vore väldigt intressant med en sådan studie. Hittar jag någon kommer jag självklart tipsa om det i tråden

Detta är ju faktiskt intressant. Jag har heller aldrig tänkt på att man skulle kunna få övertoner även i ljus... Måste skaffa någon sorts lampa som gränsar till IR. En laserpekare gränsande till UV har jag redan, men jag tror den måste ned ännu mer. 4.0*10^x till 7.5*10^x Hz är ju dock ändå ganska långt ifrån en hel oktav och i musikaliska sammanhang helt annorlunda toner (eller så är det jag som har förstört min hörsel genom att spela instrument så att jag stör mig när något är en enstaka Hz fel...), men min syn kanske inte är lika "upptränad" så de kanske förefaller lika ändå

Men säg att man kunne se övertoner i ljus. Då borde man faktiskt kunna se nya färger, för det är just övertoner som skapar alla miljontals olika sorters ljud vi kan höra, där gruntonen bestämmer tonhöjden och övertonerna bestämer karaktären.

Hur ser signalerna från syncellerna och ljudcellerna ut i hjärnan? Även om vi inte direkt kan se övertonerna, kanske man kan simulera dem genom att skicka rätt signaler i nervcellerna.