2012-05-21, 19:38
#1
Tänkte nu berätta lite om mina år inom travet, och helvetet man upplever inom denna "sport".
Jag är uppväxt på en liten hästgård, och efter avslutade eftergymnasiella studier var det lite motigt på jobbfronten. Lyckades få anställning hos en av de större travtränarna i detta avlånga land.
Det jag upplevde var det mest chockerande jag någonsin sett, trodde allvarligt talat inte att sådant här förekom i Sverige nuförtiden.
Säkert 90% av alla hästskötare i stallen är unga kvinnor mellan 19-27 år, som arbetar något fruktansvärt hårt. Tung fysiskt arbete runt 12-14 timmar per dag, snitt 6 dagar i veckan. Det är inte ovanligt med tjejer som arbetar en hel månad i sträck på detta vis utan en enda dag ledigt.
Till saken hör att man inom denna sport bara får betalt för 8 timmars arbete varje dag, 5 dagar i veckan. Är man iväg på tävling får man utföra hela dagens sysslor innan lunch, arbeta på travbanan fram till 23 snåret, och därefter sitta i transporten 3-4 timmar. Och klockan 6 på morgonen ska man vara i stallet igen, utan en enda krona i OB-tillägg eller traktamente. Tror det är runt 200kr man får av hästägarna i dagens läge i utselningsavgift, vilket inte ens räcker till maten på travbanan. Och det är hyfsat normalt med tävling 2-3 dgr i veckan.
I övrigt är det allmänt svineri från Travtränarnas sida, sjukfrånvaro existerar inte, frånsett barnafödande och brutna ben, är man sjuk av annan anledning (infuensa tex) är det foten som gäller. Dessutom är det ju som att befinna sig på bordell, tränarna och kuskarna utnyttjar dessa unga tjejer något kopiöst, kanske inte rena våldtäkter, men att vara tillsammans med dessa smutsiga herrar är deras högsta dröm, och det drar de ju rejäl nytta av om man säger så.
Under min tid såg jag till fackförbundet kommunal 3ggr på oannonserade besök efter tips, och tjejerna är livrädda för att säga något, de vet att de får foten om de yppar ett ord. Går man med i facket officiellt är det också foten som gäller. Och skulle man läcka något till pressen eller göra en polisanmälan mot en travtränare skulle man inte kunna visa sig på en travbana igen, resten av sitt liv. Se hur det gick för de som vittnade med Åke "grisfösarn" Svanstedt tex. Jobbar man inom travet så umgås man bara med annat folk inom travet, så att bli av med alla sina vänner i ett svep är nog ingenting någon önskar. Dessutom har de flesta bara en hästskötarutbildning i ryggen, och vad är en sådan värd när allt kommer omkring?
Efter en 7-8 år brukar de allra flesta vara totalt utslitna, både fysiskt och psykiskt, det tar på kroppen att arbeta under slavliknande förhållanden, och det tar på psyket att ständigt bli nervärderat och smutskastad av idioter med storhetsvansinne som endast bryr sig om sin sketna prestige. Så det brukar sluta på två sätt, antingen barnafödande eller sjukskrivning, och vid båda fallen är man inte vatten värd i ett travstall.
Så, till min fråga: Hur i helvete kan det komma sig att detta inte kommit ut i pressen efter alla dessa år? ATG (dvs staten) drar ju in mångmiljardbelopp på detta skit år efter år, och alla lallare uppe på ATG vet hur det ligger till!!!
Mig veterligen finns det bara en, max två tränare i landet som behandlar sin personal med respekt och ger hyfsad ersättning och en av de är Stig H Johansson.
Kan även berätta att jag bara för ett par månader sedan lyckades ta mig ur skiten med hjälp av min utbildning, vilket är väldigt få förunnat i denna bransch.
Jag är uppväxt på en liten hästgård, och efter avslutade eftergymnasiella studier var det lite motigt på jobbfronten. Lyckades få anställning hos en av de större travtränarna i detta avlånga land.
Det jag upplevde var det mest chockerande jag någonsin sett, trodde allvarligt talat inte att sådant här förekom i Sverige nuförtiden.
Säkert 90% av alla hästskötare i stallen är unga kvinnor mellan 19-27 år, som arbetar något fruktansvärt hårt. Tung fysiskt arbete runt 12-14 timmar per dag, snitt 6 dagar i veckan. Det är inte ovanligt med tjejer som arbetar en hel månad i sträck på detta vis utan en enda dag ledigt.
Till saken hör att man inom denna sport bara får betalt för 8 timmars arbete varje dag, 5 dagar i veckan. Är man iväg på tävling får man utföra hela dagens sysslor innan lunch, arbeta på travbanan fram till 23 snåret, och därefter sitta i transporten 3-4 timmar. Och klockan 6 på morgonen ska man vara i stallet igen, utan en enda krona i OB-tillägg eller traktamente. Tror det är runt 200kr man får av hästägarna i dagens läge i utselningsavgift, vilket inte ens räcker till maten på travbanan. Och det är hyfsat normalt med tävling 2-3 dgr i veckan.
I övrigt är det allmänt svineri från Travtränarnas sida, sjukfrånvaro existerar inte, frånsett barnafödande och brutna ben, är man sjuk av annan anledning (infuensa tex) är det foten som gäller. Dessutom är det ju som att befinna sig på bordell, tränarna och kuskarna utnyttjar dessa unga tjejer något kopiöst, kanske inte rena våldtäkter, men att vara tillsammans med dessa smutsiga herrar är deras högsta dröm, och det drar de ju rejäl nytta av om man säger så.
Under min tid såg jag till fackförbundet kommunal 3ggr på oannonserade besök efter tips, och tjejerna är livrädda för att säga något, de vet att de får foten om de yppar ett ord. Går man med i facket officiellt är det också foten som gäller. Och skulle man läcka något till pressen eller göra en polisanmälan mot en travtränare skulle man inte kunna visa sig på en travbana igen, resten av sitt liv. Se hur det gick för de som vittnade med Åke "grisfösarn" Svanstedt tex. Jobbar man inom travet så umgås man bara med annat folk inom travet, så att bli av med alla sina vänner i ett svep är nog ingenting någon önskar. Dessutom har de flesta bara en hästskötarutbildning i ryggen, och vad är en sådan värd när allt kommer omkring?
Efter en 7-8 år brukar de allra flesta vara totalt utslitna, både fysiskt och psykiskt, det tar på kroppen att arbeta under slavliknande förhållanden, och det tar på psyket att ständigt bli nervärderat och smutskastad av idioter med storhetsvansinne som endast bryr sig om sin sketna prestige. Så det brukar sluta på två sätt, antingen barnafödande eller sjukskrivning, och vid båda fallen är man inte vatten värd i ett travstall.
Så, till min fråga: Hur i helvete kan det komma sig att detta inte kommit ut i pressen efter alla dessa år? ATG (dvs staten) drar ju in mångmiljardbelopp på detta skit år efter år, och alla lallare uppe på ATG vet hur det ligger till!!!
Mig veterligen finns det bara en, max två tränare i landet som behandlar sin personal med respekt och ger hyfsad ersättning och en av de är Stig H Johansson.
Kan även berätta att jag bara för ett par månader sedan lyckades ta mig ur skiten med hjälp av min utbildning, vilket är väldigt få förunnat i denna bransch.