Citat:
Ursprungligen postat av carllarsen
Jag kan bara tänka mig, helt enkelt, att om rummet expanderar, då måste ju delar av rummet "flytta sig" för att lämna plats, eller hur?
Nix, pix. Att du inte kan tänka dig något är inte ett argument för någonting annat än din brist på fantasi.
Citat:
Ursprungligen postat av carllarsen
Precis. Det blir obegripligt. Rummet expanderar, men utanför rummet finns ingenting. Det är här vår förståelse fallerar.
Din förståelse. Inte min.
Citat:
Ursprungligen postat av carllarsen
Vi kan inte tänka oss att rummet inte finns, hur mycket vi än anstränger oss.
Jag kan, och det har jag sagt tidigare i tråden.
Citat:
Ursprungligen postat av carllarsen
För att komma till denna insikt kan man läsa Kant och förstå att vi kan inte frigöra oss från att rummet alltid måste finnas, även om vi nu vet att rummet bara funnits i femton miljarder år.
Jag kan frigöra mig från det, så om nu Kant säger något annat så har Kant fel.
Citat:
Ursprungligen postat av carllarsen
Vi kan inte tänka oss ett tillstånd där rummet inte finns, och det är en brist i vårt förnuft.
Jag kan. Det är nog snarare en brist i ditt förnuft.
Citat:
Ursprungligen postat av carllarsen
EDIT: Det tycks vara ofrånkomligt att rummet expanderar, men ändå kan vi inte vara säkra på att universums volym ökar. Kan någon begripa det?
Jag kan.
Citat:
Ursprungligen postat av carllarsen
Förstår ni svårigheterna som vi står inför?
Ärligt talat, nej.
Jag tror inte att du är drottning Elizabeth. Så sluta använda "vi" när du menar "jag".
-----------------------------------------------------------------
Citat:
Ursprungligen postat av carllarsen
Wikipedia:
Kant diskuterade detta i sin Kritik der reinen Vernuft (1781 och 1787). Där kommer han till slutsatsen att tiden och dess gång (och även rummet!) är subjektiva "a priori" begrepp som ger oss möjlighet att begripa omvärlden men som egentligen inte existerar utanför vår inre tankevärld.
Diskutera i
tråden jag startade i Filosofi.
Citat:
Ursprungligen postat av carllarsen
Enligt mitt medfödda förnuft måste tiden vara kontinuerlig för t>0, helt enkelt därför att jag kan inte tänka mig något annat. Därav följer, som du påpekar, att saker kan hända med exakt pi sekunders mellanrum, RENT TEORETISKT.
Men herregud. Du har ju gått med på att tiden i ditt "medfödda förnuft" är distinkt från tiden i verkligheten. I så fall följer ju ingenting. Det kan mycket väl vara så att (i) tiden är diskret, samtidigt som (ii) du tror att den är kontinuerlig.
Dessutom ifrågasätter jag starkt att ditt medfödda förnuft verkligen säger att tiden är kontinuerlig. För de gamla greker
stred det, i alla fall till en början, mot deras medfödda förnuft att det fanns irrationella kvantiteter. Menar du att ditt medfödda förnuft är mycket bättre än deras medfödda förnuft?
-----------------------------------------------------