Folk är så jävla tråkiga!

du får nog lära dig att slappna av lite, allt handlar inte om intellektuella grejer och smarta saker.

Blir lätt så trist när ens kamrater kommer upp i 25+ och ska vara mer seriösa. Flytta utomlands så ska du se att det blir bättre.

Jag håller verkligen med dig!

Jag håller med dig , fler tråkiga individer som träffar fler tråkiga partners och avlar fler tråkiga individer med tråkiga jobb.

AV ren nyfikenhet. Vad gör du själv för att inte vara sådan?

// CC

Ja jämför Sverige med medelhavsländerna tex. De är sjukt sociala. Det finns tex inga alkisar som sitter och skriker i frustration på gatorna. De sitter alla på pubar och umgås och snackar skit istället.

I Sverige är alla sjukt pressade. Det måste jag ge befolkningen. Det är dyrt här. Bostadspriser pressas uppåt. Kraven på status ökar. Du måste ha en ny fin bil och billån idag om du ska kunna dejta.

Inte i något annat land skriks det så på sjuka bidragstagare invandrare och fattiga som här. Varför gör inte folk något positivt istället? Umgås typ.

Sedan är Sverige kulturens u-land enligt mig. Fyfan vad det spottas på konstnärer här. Det är bara gamla damer som läser böcker här.
I frankrike slåss företagsledarna för att slippa träffa besökande svenskar, varför? Jo det pratar bara golf. Fransmännen vill prata om konst litteratur osv.

I Paris finns det nattöppna bokhandlare. Så folk kan köpa med sig en bok hem efter varit ute och umgåtts. Sådant ger ju något att prata med folk om dagen efter ;-)

Intressant. Som många påpekat så är det självklart så att många 30+ har familj och barn som man inte bara måste försörja utan som man också VILL umgås och spendera tid med. Har man ett heltidsjobb, ett hus, en trädgård och en eller ett par hobbys, släktingar och nära vänner som man gillar och vill vara med, så finns det inte så himla mycket tid eller ork kvar.

Jag är nog inte så värst öppen för ”spontana upptåg” med folk ur yttre bekantskapskretsen och min kalender är faktiskt ganska helig. Jag ser det dock inte som att den styr mitt liv utan tack vare noggrann planering och budgetering av tid och resurser så lyckas jag få in otroligt mycket av det som är viktigt för mig i mitt liv. Man måste prioritera och då prioriteras vissa saker bort.

Som en relativt introvert person så tar det dessutom väldigt mycket energi att umgås med nya människor eller sådana som jag bara känner ytligt. Det betyder inte att jag inte prioriterar människor och relationer - men jag väljer att prioritera de människor som betyder mest för mig. Familjen, de nära vännerna och släkten främst och först därefter har jag utrymme för andra och nya bekantskaper. Jag behöver återhämtning och att få vara ensam med mina intressen också. Tråkigt? Det tycker inte jag