Danskan ett språk på dekis

Grammatik förändras eller "förenklas" för att distinktionen inte behövs längre, det skulle inte hända om den grammatiska funktionen i fråga var mycket viktig för talarnas kommunikation.

Vet inte om det är en utveckling på senare år eller om engelsmännen alltid har droppat konsonanter som de gör nu. Stumt h som begynnelsebokstav är ju iaf en gammal cockneyspecialitet som har varit med bra länge. Glottal stop och vokaliserade l är ett par andra. Enligt undersökningen där danska och svenska barn jämfördes har också engelska barn svårare än amerikanska barn att lära sig sitt språk, så det kan säkert vara så att engelska dialekter är mindre tydliga. Å andra sidan är brittiska och amerikanska barns uppväxtförhållanden långt ifrån lika jämförbara som svenska och danska barns, så det är långt ifrån självklart att det är själva språket det beror på.

I slutet av denna artikel skriver de t o m att de inte vet säkert om forskningen stämmer. Hela artikeln är bara spekulationer, och undersökningen baseras på "föräldraundersökningar", vilket låter som en föga trovärdig källa i mina öron.

Ska man vara petig är det väl thou/ye som båda ersatts med you. Distintionen thine/thy finns ju (beroende på hur man räknar) fortfarande kvar i your/yours.

Man blir ju onekligen lite misstänksam när man ser att det nästan skiljer en faktor två (!) mellan brittiska och amerikanska barn vid 15 månader.

Det antyder ju att variationen mellan dialekter inom språk borde vara jämförbar med variationerna mellan språk och att utsagor som "gotländska barn lär sig tala senare än öländska" skulle vara meningsfulla och mätbara.

Att de tre språken som ligger i topp vid 15 månader är böjningsrikare än de tre som ligger i botten gör ju också att man blir lite nyfiken på hur definitionen av "ord" sett ut i undersökningen.

Ja, definitionen av ord är kanske det mest problematiska i en sådan här undersökning. Och vad är att "kunna" ett ord? Måste barnen kunna använda dem eller bara förstå dem o. s. v.

Med tanke på att galiciska 8-månadersbebisar tydligen slänger sig med ett ordförråd på inte mindre än 50 (!) ord så kan man nog utgå från att det är en väldigt liberal tolkning av "kunna".

I övrigt är jag mest förvånad av att ingen reagerar på hur uppenbart orimligt diagrammet är.

- Galiciska bebisar har tio (!) gånger större språkförståelse än svenska/danska.
- Amerikanska 15-månadersbarn har nästan dubbelt (!) så stort ordförråd som brittiska.
- Galiciska barn utvecklas baklänges första månaden andra året. (Är de utmattade?)

Enda förklaringen jag kommer på är att man låtit föräldrarna själva definiera "antalet ord". Detta gynnar ju tex språk med mycket diminutiver.

Läser i Metro att en biograf i Danmark har börjat texta danska filmer för att danskar ska förstå vad som sägs. Det här kan aldrig sluta lyckligt.
http://i.imgur.com/czumyrj.jpg

Oj, det var sensationellt. En svensk film med svensk text är ju i alla fall nånting man aldrig någonsin kommer att få uppleva.

Nu blev man ju inte så jävla mycket klokare av den lilla textsnutten. Är det alla filmer, och är det för att där snackas otydligt eller som en service till hörselskadade? Kanske grova dialekter i filmerna? Svenskarna har ju textat skånska på tv då och då i rätt många år, och när det gäller den biten är ju danska fullständigt hysteriska. Så fort någon snackar något annat än köpenhamnska - då jävlar ska det textas! Om någon har det minsta lilla utländsk brytning - fram med textremsan! Även personer jag som utlänning inte har minsta problem att förstå, ska textas. Läste att Danmark och Frankrike är Europas minst språkligt toleranta länder, och i Danmarks fall är jag beredd att hålla med. ALLT som inte är köpenhamnska/riksdanska är suspekt!