Tröttsamt med liberaler som skryter om hög intelligens. Kontraproduktivt?

Tror inte att det har med begåvning direkt att göra, snarare är det svårare att ändra sig ju mer man har "investerat" i sin nuvarande världsbild. Ju högre fall, desto mindre sannolikt att hoppa.
Visserligen kanske sådana ideologiska "investeringar" är vanligare vid hög begåvning, liksom alla intellektuella intressen är vanligare, men visst finns det högbegåvade som är ideologiska relativister också.

Jag håller inte med om något utav det du skrev och jag tror du förenklar det hela. Det handlar snarare om ens "mindset", att man är fäst vid en visst ideologi eftersom att den var övertygande från början eller för att man helt enkelt har haft kännedom om den längst och att den därför har mest legitimitet i ens ögon, när man då senare får upp ögonen för en annan ideologi kanske man inte tar den på riktigt allvar.
T ex avfärdade några av mina familjemedlemmar anarkokapitalism för att den är så okänd och "att den bara finns på internet" istället för att ta itu med det som den faktiskt står för.

Edit: Psykologi spelar nog en ganska stor roll i det hela. Kanske tänkte min familj att jag, yngst i familjen och med minst livserfarenhet omöjligt kunde "veta bättre" (alltså få dem att byta politisk åskådning) än dem. De kanske såg mig som ung och dum.

även om din teori låter rimlig och säkert innehåller bitar av sanning så är problemet ofta det motsatta, dumma människor har en mer felaktig bild av sitt intellekt, se http://en.wikipedia.org/wiki/Illusory_superiority

Håller helt med, när socialister kallar förtryck omtanke tar jag så illa vid mig att jag mår fysiskt illa

Håller helt med dig. Är totalt rövtrött på alla supersmarta rövhattar som kan ta och komma igen om en 10 år. Flashandet med påstådd smarthet bottnar förmodligen i en stor brist på självförtroende. För om någonting är bra så talar meriterna för sig själva. Allt annat olika så påminner det om hur tidningarna bara kan kalla sina kolumnister för "vassa". Aldrig "påläst", "pedagogisk" eller "intressant". Och att det finns personer som kan peka på sig själva och sina lyckade liv och sedan dra slutsatsen att liberalism är dubbelplusbra är en non sequitur. Det finns alltid lyckade personer i alla samhällen. Vad som är intressant är hur man skall gå tillväga för att förbättra villkoren för alla, höja golvet liksom. Men det kräver ju the power of friendship och där har s.k. "hög intelligens" inte mycket att hämta. Jaså? Den som kom på det var inte svamprökande miljöpartister, utan Friedman. Den Friedman. Poängen är att om allt från socialbidrag till sjukersättning kan centraliseras till en ersättning, så är den lättare att avskaffa i framtiden.

Jag bryr mig inte om vem som kom på det. Är tanken att den ska avskaffas i framtiden, kan det givetvis vara en god idé under en övergångsperiod, precis i enlighet med Friedmans tanke, för övrigt. Men det framgår inte av Liberaldemokraternas manifest att det skulle vara på det viset. Alltså är det en dålig idé.

Jag håller med, vi liberaler är sällan särskilt smarta. Sanningen är väl att de flesta är ganska medelmåttiga som bäst, hur ofta träffar man riktiga genier? Även genier verkar vara ganska blåsta. Jag är en idiot, alla ni är troligtvis ganska dumma och Lindholm gränsar till utvecklingsstörd

Istället för att fokusera på logik och jaga någon bisarr tanke om att alla människor alltid är rationella borde vi dra fram det ultimata triumfkortet, kortet som endast liberaler och ickevåldsförespråkare kan spela: Vi människor är snälla och vi blir bara snällare och snällare. Om man får spå lite i den evolutionära spåkulan så siar jag att människan är på god väg att utplåna våld. Pacifister varken kan eller vill leva under våld ergo finns det inget utrymme för stater.

Varför skulle jag vilja höra på ditt våldsdravel? Jag vet redan vad det kommer landa. Det är väl lika bra att dra in Hitler i en analogi redan här så vi kan avsluta argumentationen enligt den välkända debattregeln: Jag(juden) har inget behov av att diskutera med dig(Adolf) då jag vet att dina idéer alltid utmynnar i att du vill våldta mig.

Jag måste hålla med om att det beteendet som du beskriver är vansinnigt vanligt bland väldigt liberala personer. Inte alla förstås men absolut bland de flesta som jag träfat (vilket är en hel del). Det är helt odrägligt att umgås med dem, att ständigt bli dumhetsförklarad om man inte passar in till 100% av mallen som de följer slaviskt. Om det är några som verkligen inte är fria i sinnet och i tankarna så är de dem. Det här med att få tycka vad man vill gäller egentligen bara om man tycker "rätt". Frihet kan dessutom betyda olika saker från person till person men det är något som de inte fattar. Jag sätter ett stort bindestreck mellan frihet och trygghet t.ex, men så får man tydligen inte tycka om man är liberal eller om man ska vara smart. Då är man bara en idiot som inte förstår sitt eget bästa. De visar aldrig något intresse för att förstå sig på dagens samhälle, vad majoriteten av befolkningen tycker är viktigt. Nya idéer är som gift, personliga tolkningar leder till mentala nackskott.

Sektvarning med flera utropstecken efteråt beskriver Liberala partiet på pricken. Vill man rösta på Sveriges mest intoleranta parti så bör man rösta på dem. De bryr sig inte ett skit om vad andra människor tycker och tänker, de vet heller inte vad det är eftersom de håller för öronen och ögonen och är stolta för det. De är ensamma men inte på toppen utan på botten. De är lika mysiga att hänga med som med AFA-anhängare. Libertarianer i andra kretsar, typ FMS eller i alliansens partier och ungdomsförbund brukar vara klipskare för de kan faktiskt beblanda sig med oliktänkande och se fördelar med det.

Vilket beskriver ditt inlägg mycket väl!

Man måste väl inte säga allt hela tiden? T.o.m. de i Folkpartiet och Liberala ungdomsförbundet lyckades till sist lära sig att man kan inte ha 7-8 hjärtefrågor offentligt. "Bara" 3.

Och börjar man argumentera med bokreferenser "på gatan" så har man förlorat. (I'm looking at you, Visf. ) Men Vifs är jättesmart? Bra poäng. Dock så får man aldrig någonsin förväxla kartan med terrängen. Nyligen så har ju Johan Norberg flyttat till Malmö. Och när han skall beskriva staden så låter det som floskler från handelskammaren i ett totalt konkursbo. Och entrepenörsskap.

För kan det vara så enkelt att när Wolodarski påpekar att Malmö har förändrats till det sämre för judarna så fattar Norberg inte vad han talar om? Ok, Wolodarski skrev den texten efter Norberg. Men i sak kom Wolodarski inte med något nytt, nämligen att det inte längre går att leva som jude i Malmö som det gick förr. Eller förstår Norberg vad det handlar om, men underskattar signifikansen. Eller kan han bara säga att kapitalism är bra och gör bra saker för bra människor och den gör plusbra saker för plusbra människor och den är även bra för obra människor?

Liksom det är en skabbig sosse som härstammar från skabb-Baltikum som sätter tonen där. Så varför missa detta skott mot öppet mål? Tvingades han att skriva på ett avtal om att inte hacka på sossarna efter att ha lämnat Timbro? Eller kan det vara så enkelt att de som dillar om lyckoforskning varken kan se mörker hos andra eller hos sig själva?

Det jag gillar med liberalismen är just att man inte behöver vara smart. För mig är liberalismen den mest tolleranta av alla ideologier. Allt är upp till dig, vill man bo i husvagn och odla sina grönsaker, så går det lika bra som att bygga företagsimperium eller forska. I en liberal stat är du fri att leva som du vill.

Har alltid hävdat att det är socialismen som är mest elitistisk eftersom alla förväntas ställa upp och bidra till staten och kollektivet.