Tröttsamt med liberaler som skryter om hög intelligens. Kontraproduktivt?

Är inte liberalers snack (tjat) om liberalers super-höga intelligens otroligt hjärndött? Det stör mig och jag känner att jag måste skriva något för att försöka få slut på eländet.

Argument

Om hög intelligens är ett absolut krav för liberalismen har den inga som helst framtidsutsikter, då 95% av människorna är kroniskt medel-intelligenta. Liberalismen är tydligen för upphöjd och "fin" för vanligt folk!? Dessa "liberaler" tror uppenbarligen inte på liberalismen och de verkar mest intresserade av att framhäva sig själva och berätta hur intelligenta de är. Det låter väldigt ego-centrerat och bittert för den som lyssnar. Enligt dessa liberaler handlar liberalismen inte om liberalism, utan om dem själva. Det är en slags självhjälps-metod för att de ska orka leva, inte en livsduglig ideologi med framtiden för sig. En religion för några få utvalda, inget för majoriteten.

För mig som allvarligt menad liberal är det viktigt att inte exkludera eller alienera någon från liberalismen. Jag är helt övertygad om att ALLA kan förstå och ta till sig liberala ideer och principer. Liberalismen är inte svår och abstrakt som andra ideologier, då den är i linje med människans natur och bygger på sunda värderingar, som kan förstås med det sunda förståndet (det behövs alltså ingen super-intelligens för att förstå liberalismen, du behöver bara vara människa ).

Håller med om att man inte behöver någon särskild intelligens för att vara liberal, liberalism är ju egentligen mindre invecklat än många andra ideologier. Man bör ju dock kunna tänka utanför boxen för att börja intressera sig för det, lättare att anamma ett random riksdagspartis åsikter.

Jag tycker inte det är något tjat om att liberaler är intelligentare, det är dock ett faktum att liberaler är mer pålästa och har bättre förståelse av ståndpunkter som kan testas för sanningsvärde.

Du kan vara liberal av värderingsskäl, men de flesta personer är intresserade av utfall inte metoden man sätter i verket för att nå dit. Då krävs förståelse för att inse hur det blir problem, framförallt systemförståelse. Sen behöver man inte vara överlägsen bara för att man är mer påläst, jag ser det inte som mer annorlunda än att jag troligtvis är bättre akrobat än 99% av befolkningen då jag tränade elitgymnastik i hela min uppväxt.

Har inga problem alls med att uttrycka när jag diskuterar med någon som är ytterst opåläst att dessa personer är det, samt ge dem litteraturen. Jag har heller ingen förståelse om hur "vara trevlig" skulle hjälpa. Får man PMS för att någon är lite bitsk tillbaka när man spyr ur sig idioti så kommer man aldrig lyssna eller ta till sig information i vilket fall som helst. Folk som bara håller med för att man ler och tar dem på axeln kan dra åt helvete, då fattar man inte ens vad en debatt går ut på.

Sen beskyller jag inte folk för att inte vara liberaler utan tror det beror på att vi inte har rationella processer för maktöverföring. Det är rationellt att rösta för att få mer pengar ifrån skattekistan, att se det som en gemensam skatteko. Problemet är att den situationen skapas, inte att folk "röstar fel". Sätter man upp ett annat system, en marknad exempelvis, som har rationella reglerande faktorer, så kommer liberalism få ett större genomslag.

Liberalism är en värderingsfråga, inte en intelligensfråga.

Två utilitarister, vilket i princip alla människor är, kan hålla med i värdering men ändå stå olika politiskt. Jag är inte liberal på grund av att jag har annorlunda värderingar ifrån de flesta vanliga smurfarna i samhället, utan för att jag har en annan förståelse om konsekvenserna av vad lagar innebär. När någon exempelvis påstår att vi ska höja minimilönen för att fattiga ska få det bättre ser jag det snarare som att man prissätter arbete utanför arbetsmarknaden och gör folk arbetslösa.

Till och med utilitarister måste ha något slags värdegrund, och jag tror inte att det endast är en kunskapsklyfta mellan utilitarister som är anarkokapitalister, och utilitarister som förespråkar en socialistisk världsregering. Sedan skall man förstås inte heller likställa kunskap med intelligens.

Jag är i grund och botten liberal därför att jag betraktar människor som självändamål. Människor är inte schackpjäser på ett politiskt spelbräde, och det är fel att behandla dem som det även om man råkar vara världsmästare i schack och hyfsat säker på att göra rätt drag. Detta är en värdering, som jag f.ö. inte delar med så värst många människor i samhället. Åtminstone inte med tillräckligt många för att bryta 4%-spärren i ett folkval.

Det är min förståelse. Jag är dock moral-relativist och nihilist, i bredare mening är jag inte intresserad av vad folk anser som rätt eller fel utan snarare hur man ska uppnå vad folk faktiskt vill ha. Jag ser det som ett intressantare problem att lösa, då i min uppfattning vill människor väldigt liknande sak - alla bästa. Förutom då kanske vissa extremer, som då exempelvis de olika ras-orienterade eller klass-orienterade extremisterna var empatiska cirkel är enormt liten till i princip bara deras yrkesgrupp eller folk som har samma blonda hår och blåa ögon. De faller dock utanför normalen och jag tror att en sådan inskränkthet i ett fritt samarbete skulle försvinna ur det enkla skälet att folk är primärt och alltid först och främst egoister. De kommer ur ekonomiska incitament helt enkelt dras ifrån en sådan struktur på empati.

Sen gällande just kunskap och intelligens håller jag med dig, jag säger att inte att smarta människor automatiskt blir liberala eller tvärtom, däremot är det i min mening vedertaget att renässansmän (kan en hel del om allting) tenderar att ha väldigt frihetligt syn på samhällssystemet ur sin förståelse kanske framförallt om hur lite de förstår. Eller ta specialister som tenderar att uttrycka sig i sitt område av expertis väldigt positiv till frihetliga idéer även om det inte stämmer för deras helthetliga politik som framförallt formas av kulturella dogma eller påtryckning. Så det finns som en verkande kraft i just intelligensen som är kopplad till kunskapen som leder folk till liberalism eller åtminstone frihetliga idéer (kan vara vänsterorienterad individualistisk anarkism eller bara vänsterliberalism)


Jag tror inte direkt att det är däri problemet ligger. Tror inte de flesta väljer åsikter för att de har någon speciell värdering utan snarare för att de har olika förståelse om hur världen fungerar. För jag har hört så många gånger politiker och privatpersoner uttrycka samma grundvärderingar men komma till helt felaktiga ståndpunkter gällande vad man ska göra åt det. Jag tror inte jag har speciellt annorlunda värderingar ifrån en folkpartist som vill förbättra skolan genom att göra den mer statlig och tillåta mindre experimentering och innovation, jag tror bara att de inte riktigt reflekterar över vad det innebär. De tror man löser problemet på det viset, det är ett brett antagande de inte undersökt. Så var det i varje fall för mig innan jag blev mer liberal, jag hade breda antaganden om hur saker och ting fungerade där det var någon form av teknokratisk pejl man skulle låta experter utföra i riksdagen som visste bättre än alla. När jag utmanade detta antagande kom jag till slutsatsen att det är ett enormt korkat sätt att organisera beslutsfattande på eftersom att kunskap är så enormt spritt i samhället. För mig var det inte en fråga om att jag värderade någonting annorlunda, utan att jag förstod den faktiska verkligheten på ett bättre vis.

Vidare tror jag att själva demokratiska processen i sig, i varje fall en direktdemokrati eller en representativ demokrati, föder irrationella val av befolkningen. Där folk aktivt av de incitament som existerar som följd av en sådan samhällsform skapar systematiska feluppfattningar samt att vi får grupper som har speciellt inflytande på saker som exempelvis näringslivsfrågor eller arbetsmarknaden vilket har specifika fördelar för dem men generella nackdelar (den negativa externaliteten i politik, vore ett bra sätt att förstå det på).

Liberaler dillar ständigt om sin intelligens eftersom de är medelmåttor som är övertygande om sin egen snillrikhet, genialitet och förträfflighet.

Deras triviala tramsiga ideer försöker de beskriva med så sofistikerade ord som möjligt o.s.v. o.s.v. för slå duster i folk ögon och ge ett sken av att ideerna faktiskt har något riktigt tankemässigt innehåll.

Många har en bild av att vänstermänniskor är korkade och outbildade, medans liberaler/högermänniskor är välutbildade och intelligenta. Naturligtvis så är det bara barnsligt att resonera på det här sättet. Och många som resonerar på det här sättet sympatiserar också just med högern. Säger nog mer om högermänniskor än vad det säger om vänstern.

Många högerpolitiker och högersympatisörer jag träffat verkar ganska uppblåsta och cyniska. För mig är det knappast ett bevis på intelligens, snarare ett bevis på att man är trång i huvudet.

Jag upplever inte att särskilt många liberaler försöker göra sin ideologi till något slags bevis för att de har hög intelligens. Jag tror att jag förstår var missuppfattningen kommer ifrån, nämligen att det ofta påpekas att motståndarna inte riktigt har tänkt till innan de gick in i debatten (detta har jag också en tendens att säga ibland). Men det är ju inte samma sak som att gå runt och säga att man är smartare än alla andra.

Om det hade varit som TS påstår, så hade det ju dock varit ganska irriterande och kontraproduktivt. Finns egentligen ingen simplare politisk ideologi än liberalismen, alla borde kunna ta den till sig under optimala omständigheter. Det allra skönaste vore ju att träffa en riktigt liberal person som inte har en aning om varför h*n är liberal, som bara har det i ryggraden (vilket jag tror att de flesta av oss har innan vi blir indoktrinerade i den socialmoderata mallen för politiska åsikter).

Liberaler må vara intelligenta, eller ej. (Ni definitivt inte så intelligenta som ni själva tror dock).

Det som är speciellt med liberaler är tendensen att inte lyssna på andra. Att aldrig ta in något. Det går så långt att liberaler inte ens riktigt läser vad andra skriver. Liberaler är i en annan zon. Det är svårt att kommunicera med en liberaler. En liberal har svårt att föra en normal diskussion.

En tendens som man kan se hos liberaler är att dumförklara andra som inte håller med. Det måste, bara måste, vara så att man inte förstår liberale, det är omöjligt att någon inte kan hålla med. Det måste vara så att personen inte förstår.

Vem som helst inser att denna tendens inte är bra ur ett väljarperspektiv (hallå LP!). Men liberaler bryr sig inte om det? Det finns sektliknande aspekter hos liberaler. Visst, politiska ungdomsförbund är sektliga i sig, men liberaler tar det ett par steg, minst, längre.

Nej. Folk bryr sig om konsekvenser, men det finns ytterst få verkliga utilitarister. En utilitarist värderar allt utefter ett mönster (hur mycket något maximerar lycka (eller preferenser)) och de flesta har flera olika modeller om vad det är som gör något moraliskt värdefullt. Och när det kommer till slutsatserna av utilitarismen (mitt favoritexempel: välj mellan att vara i ett universum där en ofantligt stor mängd människor får ett dammkorn i ögat eller ett där en person blir satt i en tortyrkammare i 50 år, för en utilitarist är det bara att väga samman lyckoenheterna här, vilket ingen vanlig individ gör) följer folk inte det heller.

Alltså, jag tror att de flesta vill att alla skall ha det bra. Men, folk bryr sig inte lika mycket om allas välmående (ta knarkare vs. icke-knarkare eller svenskar vs. utlänningar) och ingen jäkel tar systemet på allvar. Folk vill ha bra saker, men inte något maximerande-tänkande.