Tonande klusiler blir tonlösa i finlandssvenskan?

De östsvenska dialekterna tenderar att jämt ge mig huvudbry. Främst i sprörsmålet att placera dem. (Är inte Åländskan en mellansvensk dialekt? Osv).

Och man har ju hört att anledningen till att finlandsvenskar talar som finnfinnar som talar svenska, är för att finnfinnar lär sig finlandsvenska, snarare än rikssvenska. *

Men nu hör jag ett drag hos den här nyländske herren som jag placerar hos finländsk prosodi: Ingen större skillnad mellan tonande och tonlösa klusiler; och i finnars svenska blir ju ofta det förra det senare.

http://swedia.ling.gu.se/Finland/Nyland/Borga/om.html

Det här generar en hel del frågor hos mig. Tex: har de nyländska dialekterna, som jag antar helsingforssvenskan är baserad på, hämtat drag hos finskan?


*=Jag är väldigt nöjd med den här meningen!

Min rikssvenske sambo har ibland reagerat på att jag t.ex. säger p istället för b - vilket jag inte alls gör. Jag tror att han "misshör" mig för att jag på äkta finlandssvenskt vis inte aspirerar mina tonlösa klusiler. Eftersom jag säger "par" och inte "phar", tolkar hans öra det som "bar" eftersom jag inte har aspirering (och b inte aspireras i svenskan).

Personligen tycker jag det är enorm skillnad på "gubbar" och "guppar" även i finlandssvenskan, trots brist på aspiration. Vi finlandssvenskar kanske har fått ett något känsligare öra för sånt, eftersom skillnaden är mindre (just p.g.a. bristen på aspiration).

Fast i det fallet är /p/ oaspirerat även i rikssvenskan. /ptk/ är bara aspirerade i början av ord och betonade stavelser.

Med tanke på frågan och det svaret kanske TS kunde exemplifiera lite mera specifikt vilka sekvenser som åsyftas.

Sj. har jag ingen större koll på vad en klusil är men tex. sade ju mannen som pratade
tär ist för där. Möjligen en dialektal finlandism men knappast en fennicism.

Jag vet att det påstås ibland, men i vart fall i min egen idiolekt är det inte sant. Låt vara att aspirationen är svagare än initialt, men om jag håller upp handryggen framför munnen och säger omväxlande gubbar och guppar, eller omväxlar är det nåt som guppar där borta och är det några gubbar där borta, blåser det tydligt kraftigare när jag säger guppar än när jag säger gubbar.

Jag håller med Hamilkar. Helt oaspirerade är de väl endast efter /s/, och inte bara i betonad ställning som i potta kontra spotta. Åter med hänvisning till idiolektal grad av blåst tycker jag att det fläktar något mer i läppar än i läspar.

Jag bumpar tråden


Du har alldeles rätt i att jag feltolkat första meningen "jag kan berätta om när jag på... byggnadsjobb..." Osv.... Lyssnar jag tillräkligt noga märker också jag en distinktion.

Men han säger ju "tär" och inte "där."

Jag ställer många frågor. Men kokar man ner det så undrar jag nog specifikt: är det här en "fennicism"?



Samma med mig!


I mina öron låter det som om mannen använder tonlösa klusilen t i "där," ja.

Det låter intressant det du säger. Kan du utveckla?

Vad jag menade var att tär förvisso är en dialektal form av där, men jag finner det osannolikt att finskan skulle vara upphov till den förskjutningen av uttal ett svenskt ord. (Jmfr. jär - här)

Talar man standard-finlandssvenska heter det dock fortsättningvisdet, fast vad vet jag om ni hör tär då också med rikssvenska öron? (Djur, djungel och sådana ord uttalas ju vanligtvis här med d-ljudet intakt).

Men om inte tär återfinns i rikssvenska dialekter är det väl en finlandism om än dialektal. Men att det skulle vara en fennicism betvivlar jag.

Nej, det gör det ju faktiskt inte. Exemplet ger prov på en nyländsk dialekt, och jag drog därför, medelst mina ovana rikssvenska öron, en våghalsig slutsats huruvida påverkad finlandssvensk standard torde vara.


Ja, nog är det enkom finlandssvenskt. Så pass är vi överens. Men nu när det är så pass likt finskans uppsättning av konsonanter, och reglerna för dessa, kan jag inte låta bli att undra om det inte är en liten finsk påverkan. Om än en liten...

Från en finlandsvensk nyhetssändning. Borde väl ligga närmare "standardsvenskan".
http://arenan.yle.fi/radio/1579119?start=49s

Ordet den intervjuade säger ju "Därför" och inte "där" men det var det jag först snubblade över. Jag hör iaf något i stil med "däffö", dock finns ju mera dialektala varianter som "täfö".

Vad nu det tyder på...
Kanske det beror på de olika horisonter man har på ljubilden, för en från Sverige kopplar man ihop den med något finländskt medan andra inte drar den parallellen. Men dock har jag tex. hört att på vissa charterorter så kan hotellpersonal börja betjäna på finska när gästerna pratat finlandsvenska.

Kanske vore bra att få in lite andra tankar i tråden också utöver mina egensnickrade spåningar :P

Nja, jag skulle säga att "tär" och "tu" är dialektalt. I södra Finland är det inte speciellt vanligt att unga pratar så längre. Deras d låter faktiskt mer som göteborgskt uttal(dvs som när d kommer efter r i standardsvenska).

Däremot så låter ett finlandssvenskt p/t/k ofta exakt som när en finne försöker uttala b/d/g, men det är en helt annan fråga.