Reformera språket!

W w är redan ute det finns inte i det Svenska alfabetet.
Q q, Z z, C c kan man ta bort också... Eller byta ut dem mot olika specialbokstäver

Jag är rätt positiv till en ny stavningsreform, men jag tycker att man ska införa ett gemensamt Skandinaviskt skrivspråk istället, precis som Holland, Flandern och de andra gamla holländska kolonierna gjort.

Bra idé!

Jag tycker också vi ska reformera skriftspråket till ett gemensamt skandinaviskt skriftspråk.
Nu är ju svenska, danska och bokmål väldigt närstående redan så en utjämning vore nog inte så svår. Fast man kanske skulle ta hänsyn till dialekter också mer.
Jag är dock inte alls med på TS linje om att ha ett tecken för varje ljud.
Jag skulle istället vilja se ett ålderdomligare skriftspråk.
Exempel skulle va att ha p,t,k och inte som danska b,d,g i de ord där de skiljer sig. Stavning med hv- i början av ord skulle jag gärna se igen och införande av diftonger efter nynorsk modell, dvs ei, au och öy istf e och ö i svenska och danska.

Vi har ju alldeles nyss fått tillbaka W i svenskan, då skall vi inte kasta ut en oumbärlig bokstav.
http://www.svenskaakademien.se/web/Ordlista.aspx (skriv w och sök)

Vad gäller harmonisering av de skandinaviska skriftspråken till ett: gärna för mig, men underskatta inte problemen. Överskatta heller inte den politiska viljan från svenska politiker att finansiera projektet.

http://svt.se/2.102096/1.1883339/lik...d=puff_1354066

Då blir det ju ännu större öoverensstämmelse än i dag, dvs. en standardskriftvariant får täcka in ännu mer lokal variation. Snarare borde man införa fler lokala skriftspråk. Det vore naturligtvis svårt att kommunicera då och hur skulle t.ex. statliga dokument se ut om de behövde skrivas på en mängd olika sätt? Därför är jag glad att det ändå finns tre någorlunda väl lokalt anpassade skriftsystem, men ännu färre är det sista vi behöver. Det skulle ställa till med ännu fler problem för dagens redan skriftberoende samhälle. Hur många nya märkliga läsuttal skulle vi inte få?

Ähum. Fyra.

Ja, det är stor skillnad mellan att harmonisera i efterhand och att hålla divergensen begränsad under spridningen av ett språk via maktspråk. Engelskan med sina begränsade varianter illustrerar att det går att hålla nära överensstämmelse mellan många öars skriftspråk. Då betraktar jag Storbritannien, Irland, Nordamerika, Australien, Nya Zeeland och Indien som språkliga öar.

Det kan diskuteras om nynorsk är någorlunda väl lokalt anpassat. Aasen skapade sitt landsmål genom att blanda och ge friskt bland olika geografiskt vitt separerade dialekter för att hans standard skulle bli så odansk som möjligt. Norrmännen ska var synnerligen tacksamma för att Karl XIV Johan sket blankt i Island och Färöarna när han ville ha Norge, för annats kan jag je mig fan på att Aasen hade tagit båten ut i Atlanten för att få tag på sin rena, danskopåverkade, norska i stället.